Hur ett oklokt beslut gör det klokt att inte begripa någonting överhuvudtaget eller
"När Syd åker tåg i England med (o)anade konsekvenser":
Idag den 6 maj 2008 tog jag tåget från Coventry till Birmingham. Köpte en biljett till "Birmingham International". Väl på tåget kom jag på att detta inte var så kul, att denna tidiga kväll kliva av tåget där vid flygplatsen: Inga skivaffärer, inga Starbucks, bara ett hotell med dyra mackor. Jag ändrar mina resplaner och fortsätter till Birmingham New Street dvs Centrum. En "LITEN" tanke infinner sig att detta kanske inte är så smart men å andra sidan BRUKAR de inte kolla biljetterna när man kommit fram. Ack vad jag bedrog mig! Trots att jag lite så där nonchalant, ovetande, lite "papphammarmodell" vänder biljetten upp och ner i en kö med mycket folk upptäcker de omgående att jag åkt en station för mycket! Kom med här! Böter! Nu var det dock så att jag hade gjort upp en liten plan ifall denna situation skulle uppstå enligt följande: Min engelska försämras märkbart, knaggligt försöker jag förstå vad de menar överhuvudtaget. TVÅ stationer i Birmingham? hur skulle jag kunna veta? Jag köpte ju en biljett till Birmingham. Titta här säger jag! Ja just ja nu ser jag det där "Itnl", oj, oj,oj hur skulle man förstå detta när man ALDRIG varit i Birmingham förut. Jag är alldeles otroligt ödmjuk, har väldigt svårt att förstå! Böter, är det inte bara att åka tillbaka? Betala 25£ (alltså 300:- drygt). Hur skulle jag kunna veta? Det finns ju skyltar överallt säger han då! Gör det? Jaha där ja, ja jag hade ju fullt sjå med att hitta tåget. Inget hjälper men då tar jag till nästa taktik; Finns ingen "Senior person" att tala med? Jo det finns det! Samma sak igen; Dålig engelska (att den kunde bli Så dålig). Svensk, titta här svenskt körkort, åker hem imorgon. TVÅ Stationer i Birmingham? Två olika? Jag som köpte biljett till Birmingham. De tar en intern överläggning! Jag spelar "död hund".
OK vi förstår säger de, betala för den extra sträckan så är det OK. Så spar man 290:-! Fortsatt väldigt ödmjuk! Vet knappt HUR man köper biljett. Visar upp nya biljetten i spärren men jag förstår att det följer mig med blicken och därför kör jag nivå 3; fullständigt vilsen: gå höger eller vänster? Way Out? Däråt? Klia i håret. Sökande med blicken... Nu känner de att de gjorde rätt som var snälla mot den där förvirrade svensken.
Därför kunde jag gå till Swordfish, nej det är ingen liten chic fiskrestaurang utan en alldeles omodern, härligt klassik skivaffär på Temple Street. På min fråga om de hade någon hemsida svarar en annan KUND: Du, de där två vet inte ens vad internet ÄR. Men musik kunde de! Nördar var de. Och i veckan kommer de på bild. Och fyra CD blev det! Sedan Starbucks, kaffe muffin och en CD till!
Så kan det gå till när Syd åker tåg, eller tunnelbana, men det är en helt annan historia det! Sedan köpte jag en returbiljett till Birmingham Intl och klev faktiskt av där också! Va sjutton man är väl resvan.
Här startade Syd sin resa denna dag. Syd och Ernest , lätt förklädda denna dag, ser vi här vänta på tåget på Coventry Station, Coventry vars fotbollslag City eller Sky Blues precis klarade sig kvar i The Championship.
Foto: Syd James kamera med självutlösare.
Nej, det är inte Jethro Tull och inte heller Herbie Mann, det här var en annan flöjtare som truddeluttade lite på eftermiddagen med en liten kopp utan kaffe framför sig.
Foto Syd. Lätt förklädd syns här Syds skugga
The Swordfish på Temple Street i Birmingham. Härlig musikaffär, vi avhandlade svensk musik för dagen: varken Bengtzing, Perelli eller Christer Sjöholm var bekanta - tack för det! Cardigans, The Hives, Abba m fl. Kunden längst till höger var den som yttrade att "De här två vet inte ens vad internet är" på frågan om hemsida. Lite överdrivet men säreget. Vi hade en trevlig stund tillsammans och de var gärna med på bild, dock inte kunden...
Idag den 6 maj 2008 tog jag tåget från Coventry till Birmingham. Köpte en biljett till "Birmingham International". Väl på tåget kom jag på att detta inte var så kul, att denna tidiga kväll kliva av tåget där vid flygplatsen: Inga skivaffärer, inga Starbucks, bara ett hotell med dyra mackor. Jag ändrar mina resplaner och fortsätter till Birmingham New Street dvs Centrum. En "LITEN" tanke infinner sig att detta kanske inte är så smart men å andra sidan BRUKAR de inte kolla biljetterna när man kommit fram. Ack vad jag bedrog mig! Trots att jag lite så där nonchalant, ovetande, lite "papphammarmodell" vänder biljetten upp och ner i en kö med mycket folk upptäcker de omgående att jag åkt en station för mycket! Kom med här! Böter! Nu var det dock så att jag hade gjort upp en liten plan ifall denna situation skulle uppstå enligt följande: Min engelska försämras märkbart, knaggligt försöker jag förstå vad de menar överhuvudtaget. TVÅ stationer i Birmingham? hur skulle jag kunna veta? Jag köpte ju en biljett till Birmingham. Titta här säger jag! Ja just ja nu ser jag det där "Itnl", oj, oj,oj hur skulle man förstå detta när man ALDRIG varit i Birmingham förut. Jag är alldeles otroligt ödmjuk, har väldigt svårt att förstå! Böter, är det inte bara att åka tillbaka? Betala 25£ (alltså 300:- drygt). Hur skulle jag kunna veta? Det finns ju skyltar överallt säger han då! Gör det? Jaha där ja, ja jag hade ju fullt sjå med att hitta tåget. Inget hjälper men då tar jag till nästa taktik; Finns ingen "Senior person" att tala med? Jo det finns det! Samma sak igen; Dålig engelska (att den kunde bli Så dålig). Svensk, titta här svenskt körkort, åker hem imorgon. TVÅ Stationer i Birmingham? Två olika? Jag som köpte biljett till Birmingham. De tar en intern överläggning! Jag spelar "död hund".
OK vi förstår säger de, betala för den extra sträckan så är det OK. Så spar man 290:-! Fortsatt väldigt ödmjuk! Vet knappt HUR man köper biljett. Visar upp nya biljetten i spärren men jag förstår att det följer mig med blicken och därför kör jag nivå 3; fullständigt vilsen: gå höger eller vänster? Way Out? Däråt? Klia i håret. Sökande med blicken... Nu känner de att de gjorde rätt som var snälla mot den där förvirrade svensken.
Därför kunde jag gå till Swordfish, nej det är ingen liten chic fiskrestaurang utan en alldeles omodern, härligt klassik skivaffär på Temple Street. På min fråga om de hade någon hemsida svarar en annan KUND: Du, de där två vet inte ens vad internet ÄR. Men musik kunde de! Nördar var de. Och i veckan kommer de på bild. Och fyra CD blev det! Sedan Starbucks, kaffe muffin och en CD till!
Så kan det gå till när Syd åker tåg, eller tunnelbana, men det är en helt annan historia det! Sedan köpte jag en returbiljett till Birmingham Intl och klev faktiskt av där också! Va sjutton man är väl resvan.
Här startade Syd sin resa denna dag. Syd och Ernest , lätt förklädda denna dag, ser vi här vänta på tåget på Coventry Station, Coventry vars fotbollslag City eller Sky Blues precis klarade sig kvar i The Championship.
Foto: Syd James kamera med självutlösare.
Nej, det är inte Jethro Tull och inte heller Herbie Mann, det här var en annan flöjtare som truddeluttade lite på eftermiddagen med en liten kopp utan kaffe framför sig.
Foto Syd. Lätt förklädd syns här Syds skugga
The Swordfish på Temple Street i Birmingham. Härlig musikaffär, vi avhandlade svensk musik för dagen: varken Bengtzing, Perelli eller Christer Sjöholm var bekanta - tack för det! Cardigans, The Hives, Abba m fl. Kunden längst till höger var den som yttrade att "De här två vet inte ens vad internet är" på frågan om hemsida. Lite överdrivet men säreget. Vi hade en trevlig stund tillsammans och de var gärna med på bild, dock inte kunden...
Kommentarer
Postat av: Erika
Du är inte lite fräck!
Trackback
