Syd på väg mot Sapporo och i

Först flyger man till Amsterdam från Stockholm, byter plan och sätter av mot Fjärran Östern. Efter dryga timmen passerar man över Österlen. Man är bara en mil från sommarstugan, låt vara att det är en mil uppåt men i alla fall. Märklig känsla när man ett par timmar senare passerar Uralbergen i Ryssland. Och så börjar turbulensen... inte roligt. Lugnar ner sig i Sibirien men tar ny fart bortåt Kina.
Vi passerar Mongoliet, Korea och landar i Osaka. Min kompis L och jag söker kaffe och hamnar på Starbucks. Känns som ett säkert kort när man kan peka på vad man vill ha. Klockan är nu 11.30 lokal tid och man har snart varit uppe ett dygn. Svårt att sova på planet. Konstaterar att Sverige spelade 0-0 mot Albanien. Fått info om den lokala dammatchen, tack broder.
Så småningom kom vi iväg till Sapporo, två svenskar och 134 japaner, varav killen på bilden var en.



Foto: Mr Syd-san

Hokaido är Japans minst tätbefolkade landsdel och vi kunde därför med god marginal köpa tågbiljetter och ta oss in till Sapporo Station, ta en liten promenad och sedan komma fram till hotellet där rummet ej fanns reserverat. Det ordnade sig även om det skall erkännas att det är lite krångligare då nästan ingen av japanerna talar engelska och min japanska  är vad den aldrig varit. "Arigato" - tack och "Konnichiwa" - Tjena (ungefär i alla fall) kör jag med nu och låter nästan lite infödd. Nej, SER infödd ut gör jag inte. Men det gör ALLA andra vilket i sig är intressant. Här är det inte nonchalanta nickar som gäller- nej här bugar man djupt när Mr Syd-san kommer. Och konstigt är det - nu bugar man själv lika djupt så fort man ser en japan. Lite överdrivet kanske men ett fasligt bugande är det. Och mycket folk i jobb är det, överallt är det en hel hop så fort något skall göras. Det viftas, och has uniformer så fort en lastbil närmar sig, eller en buss, eller en taxi.
Som av en REN händelse ligger det två spännande skivaffärer alldeles intill vårt hotell; www.records-records.co.jp och www.freshair.co.jp. Inte säker på om den sista är en hemsida eller bara en mailadress. Nu skall jag börja sälja skivor till Japan, det har vi kommit överens om. Tror jag i alla fall, lika här, deras engelska är lika dålig som min japanska men jag gjorde en ganska bra teckning där skivor åkte iväg från Sverige till Japan och YEN åker den andra vägen. "Arigato" på dig och så bugade vi en stund. Det blir nog bra det här. Imorgon skall jag fotografera butikerna. Ja, ja, ja vad ni tjatar, ja jag köpte fyra skivor men sen skall jag sälja skivor till Japan..
Sapporo påminner mycket om Los Angeles tycker jag. Rätt lika som stadsbild, spikraka gator i rutmönster, ungefär likadana hus, ungefär samma tempo och ungefär lika bra på engelska (fast i Los Angeles pratar de spanska).







Allt foto: Syd-san

Ikväll var Syd och Syds kompis på restaurang, en japansk bekant bjöd på riktig japansk restaurang. He----te, man får ju inte i sig någonting, dom där pinnarna far åt alla håll och till slut var jag tvungen att harpunera en potatisbit så farit omkring i en skål alldeles för länge. Gott var det i alla fall, fick ordning på pinnarna, något så när, det enda jag inte gillade var griljerade små kycklingben, nej broskbitarna växte till oanade proportioner i munnen och fick smygas in en stor servett. "Konnichiwa". Annars var det gott, vad det nu var. Hund var det i alla fall inte, i Korea och Kina äter man hund men inte i Japan. Jag var tvungen att fråga efter att ha sett i en djuraffär hur man säljer hundar. I akvarier typ, och det är en absolut sanning. Små glasburar med hundar. Jodå jag fotograferade dem också men får transfera bilden senare. (Hade en liten fundering om man såg ut sin hund precis som man kan se ut sin fisk på en fiskrestaurang. Hund äter jag inte!)
Japaner gillar att fotografera men alla gillar inte att bli fotograferade, en liten tant som vi trodde tiggde var tydligen någon religiös liten tant och hon kastade sig nästan ut i trafiken när kameran närmade sig. Hon överlevde tack och lov!
Spelautomater! Herregud säger jag, de snackar om automatbingo hemma, här är det kulor som far runt i en maskin, det vrålspelas musik, slamrar och Syd fattar inte detta men tydligen kan man vinna lite pengar. Absurt! Nej nu är det natt, sängen lockar, "Konnichiwa" på er.

Det är ordning på allting i Japan:



Nästan......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0