Syd James Revue

Jäktad var jag och skynda mig skulle jag men jag förväntade mig inte att jag skulle möta en backande bil i mitt körfält när jag svängde runt bakom kurvan. Men det gjorde jag - kastar snabbt om bilen för att passera och ser;
En buss komma mötandes. Trångt var det men jag hade ingen annan möjlighet än att på "James Bond-manér" kasta in bilen mellan den backande Audin och den mötande bussen.

Jag kom emellan - det gick exakt - ja på ett ungefär visade det sig eller rättare sagt det hörde jag, det tog i. Jag klarade bussen med inte Audin. Jag stannar, går tillbaka till Audiföraren och säger - "inte större skador ser jag, lite färg, jag har inte tid just nu, får jag din adress så kommer jag hem till dig och fixar det här. Det var säkert mitt fel även om man inte skall backa i skymda hörn".

Den äldre gentlemannen (chockad) stammar fram sin adress och Syd drar iväg- utför sitt stressärende åker hem till gentlemannen (chockad igen över att jag överhuvudtaget dyker upp). Vi tittar på bilarna och jag tycker att det här är inget att bråka om: vi betalar var och en. Vi får se hur det blir!

Åker ut till träningen efter att dottern hunnit meddela att hon tappat sin Iphone och "så slår man ikull sig" mitt i ett anfall vid tvåmålsspelet - marken försvann under fötterna men låg kvar när bakhuvudet slog i. Rejält - hoppas jag slipper hjärnskakning. Och passningen missade jag också "på kuppen". 

Nu undrar jag stillsamt om jag törs dricka te och slå på TV:n!