Kan inte undanhålla er Chip Taylor
Syd James - En spelmissbrukare i en förlorad värld
Om Gramacho, Taquako, Plura,Sune och andra nyheter ni kan ha missat
Vilket år föddes William Shakespeare egentligen?
Ingen "naturlig förklaring" - det är nog tur det!
Sedan blev det nyheter och det berättades om att säkerheten höjts vid de svenska kärnkraftsverken efter att man hittat sprängmedel vid Ringhals tror jag det var.
Efter analys hade man konstaterat att det var sprängmedel som satt fast på en truck som var på väg in i en säkerhetszon och där en bombhund sniffat upp det misstänkta. "Det finns ingen naturlig förklaring varför sprängmedlet fanns på denna plats" förklarade den intervjuade polisen. Och tack för det, annars hade åtminstone jag blivit betydligt mer oroad. Tänk om att det var naturligt att åka omkring med sprängmedel i de svenska kärnkraftsverken; "varje truck har ett paket sprängmedel med sig, det är den naturliga rutinen" skulle polisen då ha sagt. Bevare mig väl!
Sedan blev det lite pedofilhärva i Dalarna där Svea Hovrätt slagit fast de tidigare domarna mot själva huvudpedon och hans tantpedon som laddat mer barnporr. Till det finns ingen naturlig förklaring heller men det var roligt att notera att en dömd har fått sitt straff förkortat från 75 dagsböter till 50 dagsböter. Enda naturliga förklaringen till det är att reporten kanske trodde att böterna betalas med "långsjalar" (Slangopedia: Långsjal. ... Tusen kronor (eg. en tusenkronorssedel).
Jag blev så inspirerad av mig själv i veckan så jag tog och beställde en ny CD med Gianna Nannini. Det är väl första gången som man provar att köpa en CD med Italy made music på en 25 år. Lite för smörigt, även om det finns ett par vassa låtar. Med få undantag är det ingen bra rockmusik som man åstadkommer nere i Europa, då tänker jag på kontinental-Europa. Tyskland har åstadkommit en del, Holland något band, Belgien ett eller annat men i övrigt?
Jag vet inte om det finns någon naturlig förklaring men inte är det mycket till rejäl rockmusik som Frankrike, Spanien, Schweiz, Österrike, Ungern osv åstadkommer. Endera är det fransk dragspel eller någon som sitter och joddlar på någon alptopp och det är inget som Syd direkt "går igång på".
Timmen är sen; bäst att lägga sig annars blir man väl övertrött och börjar joddla själv där i sänghalmen och det tror jag inte fru Syd skulle uppskatta. Inte speciellt mycket i alla fall.
Tror jag i alla fall men man vet aldrig, lät jag så här så...
Minnen från platser jag aldrig varit - the Kolarby story continue
En gästskribent fortsätter att berätta Kolarbyminnen och Syd gör små kommentarer
// Jag tog en paus och besökte SydJames.
Jag besökte också Fagersta i lördags – körde skräp till Sänkmossen . Brorsan tog hand om åldringsvården den här helgen, så där sitter man sedan både lättad och med dåligt samvete. Nästa helg blir det nog lite jordgubbstårta med mamma, 9X.
Jag såg också studenterna och regnet. Men jag slapp se ”baksidan”. Men hamnade i Fagerstas längsta bilkö..
Och då tänkte jag på en mycket märklig sysselsättning vi ägnade oss åt som barn i Kolarbyn: Vi skrev bilnummer!? Varför? Ja, det undrar jag också.
Vi satt i korsningen av Norbergsvägen-Forsbackavägen och Hantverksvägen (vi satt förstås på Hantverksvägssidan) och plitade våra små block fulla med bilnummer. Och på Forsbackavägssidan, nedanför statyn ”Arbetaren” satt ofta ett gäng andra Kolarbyungar (kanske du också?) och skrev ner samma bilnummer.
(Jag kan faktiskt inte minnas om jag satt och skrev bilnummer, jag vet att jag roade mig med att identifiera bilmärken med hjälp av hörseln och på den tiden skiljaktiga motorljud - också en kunskap...)
Det kanske var en träning i koncentration…
Jag vet inte vad som var roligt i den sysselsättningen. Men vi var ambitiösa och energiska. Glädjen kanske slog till då och då, när det sällsynta hände att de ständiga U-numren blandades upp med t ex ett A-nummer. ”Öj, fan, det var ju en stockholmare!!” Ibland kommer jag ihåg att vi fick fråga våra föräldrar var dom bodde, som hade D eller T eller någon annan bokstav på registreringsskylten.
Nu rasar det på: Längre ner i backen låg ju IC-macken, som senare döptes om till OK-macken. Där hade Kôrv-Kurt en liten korvkiosk. Betoningen ska ligga på ”liten”. ”Kokt korv 80 m. bröd 1:00” stod det på skylten i fönstret. Villy W var en rolig kompis och han frågade alltid Kurt hur mycket en 80 meters korv kostade.
Det var roligt på den tiden.
Men det som var speciellt med Kôrvkurt var att ibland när man passerade korvkiosken, så kunde Kurt komma i hast utifrån skogen bakom Alfavägshusen.
Där hade han antagligen gjort både det ena och det andra, om du förstår de dunkla antydningarna. Och han hade inget tvättvatten i kiosken. (Den här korvmojjen kommer jag minsann ihåg och även besöken i skogen)
Jag tror att han fick lägga ner verksamheten när IC tog upp egen korvförsäljning.
50 meter åt Norbergshållet, i slutet på backen, låg en radio- och Tv-affär!!! (Utropstecknen finns där eftersom detta var 1957-58, kanske). Precis nu kommer jag inte ihåg vad innehavaren hette. Du minns nog? På lördagkvällarna stod hela Kolarbyn utanför skyltfönstret och tittade på ”Sigges Cirkus”. Där uppstod en koncentration av Kolarbybornas habitualtillstånd: Dom vart gali rålösa! Hur kan det komma sig att man kan se folk som rör sig i en apparat!? (Nej jag är ju lite yngre så det här kommer jag inte ihåg, jag minns dock att i "vårt" hus var det en som hade TV och när det var något stort i rutan så var det nog 10 familjer som trängdes i ett och samma vardagsrum)
Sigge Fürst spelade Sigge och när jag skriver detta så kommer jag på att signaturmelodin var: ”Här är du och här är jag, här är Sigges Cirkus osv”.
Så då kan man ju förstå att dom ”vart rådlösa.”
Nu tänkte jag fortsätta upp till Kolarbyplan. Den låg ju på Kolarbysidan av Norbergsvägen, medan TV-affärn låg på Bäckens Park-sidan. Men jag gör nog en paus nu, så får du tid att smälta alla tankar och minnen.
(Det är bra att jag påminns för mina minnen från barndomen bleknade ur snabbt och rejält kring 12-årsåldern)
Länge sen Gianna!
Det var inte han som önskade "Bello E Impossibile" och jag vet knappt i vilket program heller för att efter att ha sovit väldigt lite i veckan och varit väldigt pigg igår kväll så vaknade jag "utsövd" vid 06.30 tiden. Ut efter tidningarna och efter att ha ätit frukost, läst NLT, DN, SvD och Dagens Industri drabbades jag av stora trötthetsskälvan. Jag sjönk ner i "musikstolen", satte på U2 och lyssnade trodde jag, men insåg att jag missat det mesta och klockan var 10.30 när jag kom till liv igen! När jag åter styrde stegen mot köket för kaffe och slog på radion på nytt så hörde jag just "Bello E Impossibile". Fru Syd hade vaknat under tiden och vi konstaterade att det var länge sedan vi hörde Gianna Nannini!
Eftersom jag hade vårddag i Fagersta idag så passade det att leta fram den gamla CD:n som står under "N" ladda på maxvolym i bilen och dra iväg. " I Maschi" hann knappt rulla ut innan en äldre herre rullade ut sin bil från ICA parkeringen, utan någon som helst hänsyn till att han körde rätt ut på huvudleden och att Syds reaktion räddade honom från att få en Volvo i sidan. Mitt i "Profumo" bromsade jag max, tutade upprört (vilket jag ytterst sällan gör skall sägas) och konstaterade häpet att mannen lyckades korsa hela huvudleden medan minst tre andra bilar stod på bromsen och jag tänkte att det kunde ha blivit ett riktigt "Avventuriera" det här.
Det är inte roligt att sitta vid en sängkant och se någon korthugget andas 40 andetag i minuten och veta att det inte går att vända; det är inte "Bello" men väl "Impossibile". Ja i äldre äldrevården är det långt till Giannas sånger om "Fotoromanza", ingen "Latin Lover" gör något intåg där utan om det är något som någon kan säga överhuvudtaget så är det som Gianna sjunger på spår 7 mest "Bla Bla". Sorgligt är det! Rejält sorgligt till och med!
Studentfirande med lövade bilar var det i Fagersta, regnet strömmade ner och en av studentdamerna tänkte inte på att en baksida är någon annans framsida när hon lyfte på studentkjolen, drog ned det som bör dras ner och fyllde på nederbördsmängderna. Av gången att döma så var det inte regnvatten som intagits, inte var det speciellt "Bello" heller.
Färden styrdes hemåt, Gianna Nanninis CD "Maschi e Altri" körde jag en gång till. Riktigt bra är den! Drygt 20 år gammal och jag minns att Randy köpte den också, hos Ingemar i Borlänge, och tog med den hem till "America" (Spår 3). Och så tryckte Syd ner gasen och tänkte på Giannas bror som var Formel 1-förare en gång i tiden.
Tom Petty - inte nyskapande men ohyggligt bra!
Betydligt hårdare än vad jag kanske väntade mig, men så fantastiskt skickliga musiker! Ödmjuk person, tuff musik och en låtskatt som väger tungt.
Jag skall lägga in några bilder - det gör jag senare ikväll - om jag inte somnat!
Nu skall vi klippa gräs, jag och gräsklipparen och sedan fotboll. Hur går det? Vi har poängchans. När Syd pratade om EM med Ralf och Glenn för någon vecka sedan så påpekade Syd första matchens stora betydelse. Idag säger vi att matchen avgörs första 20 minuterna. Kommer Sverige in rätt kan det bli bra, viss övertändning kan förväntas. Kommer en tidig varning? 1-1 eller 1-2, två utvisningar, en för vardera laget. Men första 20 som sagt!
Vi hörs senare ikväll! /Syd
Nu är det senare ikväll och Sverige 0-1 efter 22 minuter men Sverige kom defintivt in i matchen. 2-3 orättvist, nej ändå inte och EM är över för denna gång och blir Hamrén kvar efter 0-3 mot Frankrike? Jag är inte så förvånad.
Vi tröstar oss med några bilder från Tom Petty där jag imponerades av det mesta.
All pictures from Syd James Mobile Photo Collection.
Playlist sommar-CD och själv känner jag mig.....
Temat på CD;n är följande: Det börjar med stora väderförhoppningar inför sommaren, som vi alla bär på, snart byts det ut mot rejält växlande väder och då frestar det på våra relationer när vi skall gå runt och gnaga lite på varandra i sommarstugor, båtar, husbilar och allt vad det kan vara. Ungefär så är tanken. Jag har dock dämpat utfallet, för första utkastet till CD-avslutning då hade det gått riktigt åt h-l---e med alla relationer!
Ralf och Glenn fick träffa Syd James!
På tåget från Arlanda idag stötte tre fotbollsGRABBAR samman! Ralf Edström och Glenn Hysén på väg till Vansbro fick träffa Syd som var på väg till Borlänge.
Vi började förstås prata gamla fotbollsminnen, de EM och VM som vi upplevt tillsammans. I och för sig kanske rollerna har varit en aning olika, med betoning på aning. Ralf respektive Glenn var på TV när matcherna gick medan jag såg på TV när matcherna gick. Men å andra sedan tror jag att jag såg mer; repriser till exempel, eller slow motion sekvenser, det får aldrig spelarna göra, det har Ralf och Glenn missat!
Sedan började vi spekulera i kommande EM: Hur kommer det att gå för Hamréns mannar?
Ralf; "Jag tror det går bra, de går vidare från gruppen".
Glenn; "Jag tror Sverige går till semifinal"
Syd; "Första matchen avgör"
Ralf och Glenn: "Du har rätt Syd, vi får inte förlora första matchen men vi har en bra chans"
Syd; "Första matchen avgör" (lite tjatigt kanske)
Glenn och Ralf: "Perfekt för Sverige; Ukraina pressade av publiktryck, England har halva laget skadat och när vi möter Frankrike har de bråkat internt i två veckor"
Syd: "Ni kanske har rätt pojkar men kom ihåg vad jag sagt"
Glenn och Ralf: "Första matchen avgör - vi får inte förlora den - det är sant som du säger Syd"
Sedan skildes våra vägar i jämnhöjd med Säters järnvägsstation och då kom jag att tänka på en match som jag spelade med det gamla klassiska IFK Grängesberg mot Säters IF; Jag var på väg att lyckas med ett perfekt genombrott i mitten, jag såg exakt var jag skulle sätta bollen och precis då fick jag benen undansparkade från två håll. Det slutade med en frispark och att jag blev utvisad. Herregud hur de dömde på den tiden; det måste väl en domare förstå att man måste få ge bensparkarna en rejäl snyting.
Det fick man inte! Flera år senare träffade jag en Säterbo som sett den matchen sådär en 10 år tidigare, han mindes situationen och han förstod minsann att Syd blev rejält förbannad.
Så kan minnena gå när tre fotbollsgrabbar möts på ett tåg i Sverige, i Europa, i Världen, i Dalarna.
Ralf Edström och Glenn Hysén.Bilden godkänd att publiceras av herrarna.
Photo: Syd James Mobile Sports Photo Gallery
Midnattssolen har gått i moln
Någon midnattsol har jag inte sett till för molnen ligger lågt även här, och regnet ännu lägre, så lågt till och med att det ramlar ner på marken. Myggen frös nog ihjäl den gågna helgen så sammantaget är det nog en typisk svensk sommar 2012 även i Lule.
Jag har träffat "finfolke" uppe i norr och eftersom jag förstått att en av dem är helt ekonomiskt oberoende för resten av livet (även hustrun och barnen) så undrade jag: "Alla vill vara ekonomiskt oberoende och om man nu verkligen blir det vad drömmer man om då då?", undrade Syd som sagt.
- "tja int ä dä nån större skillnad, je har köpt mig en finer bil och lit skog men jag lev på sam sätt som tidigare".
Det var skönt att höra för då kan man jobba på precis som vanligt och låtsas att man är lite ekonomiskt oberoende för "dä ä ju änd int nån större skillnad".
Mysbild från Luleå; en piketinsats bredvid hotellet 20.47 för att vara exakt på ett ungefär.
Nu får det allt ta och bli regn imorgon
Hur som helst så tänkte jag nu efter gräset avsluta fredagskvällens uteverksamhet med en löptur! Men det blev inte så bra - det blev som när FN.s säkerhetsråd brukar sammanträda: Någon lägger in sitt veto! Det värsta var att mitt eget "säkerhetsråd" var helt enigt och då får man passa sig annars hotar sanktioner! Det kan bli både flygförbud (och det går ju inte eftersom jag skall till Luleå på måndag) och ekonomiska sanktioner - de fryser ens banktillgångar ( och det går ju inte heller får då kan jag ju inte ens köpa en kopp kaffe).
Nej, när Säkerhetsrådet är enigt då får man både passa och anpassa sig. Tänk bara på hur det gick för den där killen i Libyen, Kaddaffi, när han mopsade upp sig mot ett enigt säkerhetsråd. Så har moppsar man inte alls!
Nu har jag efter medling förhandlat mig till att köra Plankan, några armhävningar och situps. Jag kan ju i och för sig förstå säkerhetsrådets beslut ikväll; sent fredag kväll då skall man dricka lite vin och inte springa runt på någon löparstig som en annan vinthund.
Plankan; 3,40 är målet ikväll; jag testar nu! Hold on!
Fasiken också jag kroknade på 3,22, inte bra. Nu testar jag igen, minst 2 minuter ytterligare ska vi klara om vi tar iiiii och inte geeeer oss såååå läääääätt.
Ja det gick men nu blev jag trött.
.
