Syd James Revue

Lugnet har infunnit sig efter julaftons lite mer stressiga upplägg, med uppläggningsfat. klappar och andra måsten. Idag kan man i lugn och ro ta fram dammsugaren och göra en liten översyn¨, ett litet russin där, en liten papperslapp där.

Ute gnistrar inte snön direkt, det knarrar under skorna men det beror mest på att det är själva skon som knarrar. Det är inte ofta man på juldagen kan styra kosan mot spåret för att springa.  Kanske är det knäet och inte skorna som knarrar funderar jag på där i spåret medan rådjuren storögt tittar fram i skogskanten förundrade över den vindsnabba individ som till synes utan att knappt beröra marken studsar fram där mellan kilometermarkeringarna. Kilometer efter kilometer läggs bakom en när man med ett glatt och oansträngt ansiktsuttryck styr stegen uppför, uppför över till de synes oändliga bergen för att sedan med lätta utandningar forcera ytterligare en mil.

 

Jag ser nu när jag läser min text att jag kanske tar i lite för mycket, men det där med att knäet knarrar stämmer i alla fall.

 

God fortsättning på julen!