Syd James summerar 2014 med sin best-of-lista

Årets sista dag, även om osäkerheten i världen ökat under året så får vi i alla fall utgå från att det är nytt år imorgon. Som alla stora journalister hade Syd tänkt göra en lista på de viktigaste händelserna 2014 och komma med en profetia för 2015. Nu är inte Syd någon av de stora journalisterna så han nöjer sig med en mer personlig lista över vad som satt sig fast i upplevelsesjälen 2014.
Utan egentlig inbördes ordning kan vi konstatera att
  • Årets prestation:Charlotte Kallas sista sträcka i OS-stafetten slår det mesta. Kalla kan man kalla en bragdguldsvinnare.
  • Årets idrottsförnedring: Tyskland-Brasilien i fotbolls-VM, total överkörning och total förnedring
  • Årets bästa konsert: Svårt. Kanske Stones, kanske Neil Young, kanske Peter Gabriel och vinnaren är, nja jag får fundera lite till.
  • Årets upptäckt: Chuck Prophet
  • Årets hotell. Hotell Feliz i Palma
  • Årets störning: Turbulensen i Leksand
  • Årets oro: Ryssland, IS och hur skall det går för Crystal Palace?
  • Årets oklara frågeställning: Riksdagsturbulensen och varför har jag inte fått mitt nya medlemskort i AFC Wimbledon
  • Årets bästa skivköp: Nja, svårt Chuck Prophet igen blir det nog
  • Årets skivbesvikelse: U2
  • Årets bästa tid: Sommaren
  • Årets resa; Mallorca med runner-up; Miami Beach South (där fanns skivaffär bland annat)
  • Årets sämsta tid: November, nja förresten vad gör lite duggregn, mörker och + 2 egentligen?
  • Årets formtopp: Infann sig aldrig
  • Gott Nytt År!

Och så var det detta med årets konsert: Neil Young faller nog på att det var så fruktansvärt varmt i lokalen där han spelade, Rolling Stones, otrolig vitalitet åldern till trots, ja jag menar på medlemmarna i Stones... var kanon och Peter Gabriel, första gången, häftig ljusshow, högklassiska körtjejjer. Blir det den ändå? Eller kanske Neil Young ändå, jag älskar ju Crazy Horse, eller?

 

Nu skall jag gör en komplettering:

Min sämsta skivköp för i år: Manfred Mann "Lone Arranger", jag blev förvånad när jag köpte skivan. Ännu mer förvånad efter att ha hört densamma. Samplade kändislåtar och någon form av house-discotalk. Förklaringen kanske är att Manfred Mann blivit Helsingborgare på äldre dagar....... Själv får jag en mental sur uppstötning. Jag som gillade "Ha Ha said the clown " en gång för länge för länge sedan....

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/helsingborgaren-manfred-mann-om-sitt-nya-album/

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0