Syd James Revue

Inte nog med att de holländska tågen gått som tåget det gjorde även pendelbussen i år. Förra året försvann bussen för att återfinnas först på söndagen. Men nu var det inte det som jag hade i åtanke utan följande helt historiska händelse;

 

Hur ofta har det hänt att Leksand vinner (och därmed säkrar SHL spel även nästa år). Att samma dag så vinner Chelsea  och går upp i ligatopp, West Ham vinner, dessutom vinner Crystal Palace och framförallt Kalla tar silver. Sådana dagar känns heta även om Kalla står i centrum. Så många idrottsresultat som går i rätt riktning en och samma dag! Det brukar ju alltid krångla till sig någonstans annars. Skulle inte förvåna mig om man hade 13 rätt på tipset också.

 

Jo det skulle det nog trots allt och jag kan nu istället summera två dagars intryck från Utrecht. Fredag; monterbyggande, möten och en liten tur till Xango, skivbutiken för World Music här i Utrecht. Lördag; upp i tid, iväg till mässan, hem till 18.30, samling för studiebesök en kvart senare, middag och sedan hem till hotellet. Fullt upp!

Man känner sig dessutom nästan som en amerikansk presidentkandidat efter alla handtryckningar som gjorts under dagen. Inte bara ingenjörer och läkare utan jag kunde även etablera kontakt med ett bluesband som brukar spela på Åmåls Bluesfestival och det skall de göra i år också. Funderade på om jag skall locka dem till hemmstadens sommarfest. Ni vet den där festen där Kicki Danielsson brukar sjunga.

 

Det har fungerat bra så här långt även om jag saknar tågen på alla Spur här i Utrecht. Jag kastar längtansfulla blickar bort mot spurområdet och minns med vemod tidigare års utsikt över Spur 17, som låg närmast hotellfönstret, eller spur 12 där Haarlemtåget brukade tuffa in i nattmörkret. Det var tider det!

Nu skall jag gå och lägga mig innan tågkänslorna för en att spura ur och timmen är dessutom sen.

 

Gote nacht!