Syd James Revue

Veckan som gått har nästan varit en liten "revival" av förr i världen, typ några år sedan. Förra helgen tillbringade vi i Stockholm, förutom en milrunda i solsken på Söder så hade jag dessförinnan av någon oförklarlig anledning slunkit in på "Bengans skivor" där på Drottninggatan och när man kastar en blick bland hyllorna så står plötsligt Paul Collins där. Måste vara en gammal återutgivning eller "Best of platta", hinner jag tänka i detta stora ögonblick men se det var det inte! En ny skiva anno 2014 och har jag helt missat hela Collins karriär funderar jag nu. Har jag det?

Ja det har jag gjort till viss del kan jag konstatera efter att nu ha studerat Wikipedia. Men det går att ändra på; det finns alltid en ny vinyl eller CD att köpa.

 

Men nu var det egentligen inte det som det skulle handla om utan om en kringflackande vecka som var som en revival av för några år sedan då varje vecka innebar två besök i Stockholm, ett besök i Älmhult, Falun, Kristianstad och Berlin eller några andra trevliga orter.

 

I Berlin var det 25 grader varmt och innan jag skulle ta bussen hem skickade jag ett SMS till fru Syd om vad hon rekommenderade att jag skulle kunna se på en timme i Berlin, ja förutom att besöka någon skivbutik förstås, eller fotbollsstadion.

Hon hann aldrig svara för bussen gick och på den var jag. Jag hann i alla fall se Centralstationen, Flygplatsen och en Ministeriebyggnad. Såg bra ut tycker jag. 

Så var det, det här med eftervalsdebatten;

Jag stötte  på en person i Berlin som såg ut som en lite trött valarbetare så här några dagar efter valet eller så hade han druckit för mycket öl under för många år Min finkänslighet hindrade mig från att fotografera så  den här killen får istället symbolisera eftervalskänslan,  den brittiska eftervalskänslan.