Syd James Revue

Hytt-Eriks Fiske- och Managementkonsult, med sin slogan; "det är inte vilket fiske som helst utan röstfiske", har kallats in för att försöka förklara detta med Panamaskandalen. Som ni vet har många välbärgade medborgare i hela världen nu avslöjats med att gömma pengar lite varstans i så kallade brevlådeföretag med hjälp av en advokatfirma i Panama.

Hytt-Erik som själv arbetat i bankvärldens inre kretsar under många år är förvånad över att man valt denna metod att gömma pengar. "Förr eller senare kommer postlådan alltid fram i dagsljuset", säger HE, som vi fortsättningsvis kallar Hytt-Erik för.

"När jag jobbade i bankvärldens inre kretsar så hade vi redan för många år sedan s k brevduveföretag som faktiskt visade sig vara helt kassaskåpssäkra när det gällde att gömma pengar", säger HE. "Vi hade ett mycket smart uträknat kodsystem för att informera våra kunder vart pengarna hade tagit vägen". "Låt vara att det mesta av pengarna återfann vi inte själva heller, men säkert var det, skattefritt. Vi brukade hänga på en sedelbunt på näbben, gärna US dollars eller yen, för de var lättare att känna igen och så var det mer värde per sedel. Vikten är viktig med tanke på att brevduvorna inte kan bära iväg med hur mycket som helst på sina turer runt jordklotet.

Vi hade t ex ett brevduveföretag i den grekiska övärlden och när vi då ville informera våra välbärgade kunder om vart pengarna gömts så sa vi lite skojsamt att; nu har de flugit sin Kos. Då förstod de att de kunde hämta ut pengarna där nere i Grekland". Eller när vi skickade iväg en duva med några kopek till Finland då brukade vi prata om Sven Dufva och då förstod man att pengarna fanns i Finland".

Hytt-Erik berättar vidare att de var folk ur alla samhällsklasser, politiker, företagsledare, fotbollsspelare, det var vittvätt av svarta pengar, V75-vinnare på Solvalla och allehanda andra ljusskygga, men välbärgade individer, som man gav "råd" för de hade ju råd att betala. "Så det som avslöjas nu, förvånar mig inte", säger HE.

 

"Nu fick vi som sagt lägga ner våra brevduveföretag för det blev med tiden hett om öronen när våra välbärgade bankkunder trots allt ville ha ut någon krona och i stort sett varenda duva försvunnit någonstans på vägen. Var det inte en duvhök som tog dem, så satt de mest på torgen runt om i världen och där var det ju svårt att hitta på rätt duva så att säga. Speciellt de här välbärgade personerna med mycket svarta pengar var inga duvungar så där blev det hotfullt många gånger". Jag minns speciellt en gång då jag hade en dansknorsk kund som blivit rik på svarta pengar i Nordsjön, det vill säga olja. Han hette Lien Andresen, men kallades för Stor-Lien för att han var så kraftigt byggd. Vi hade bestämt träff i norska fjällvärlden där han frågade vart pengarna tagit vägen. 

 "De har flugit sin Kos", sa jag. 

 "Du-ved", sa han. 

 "Nej jag vet inte" sa jag. 

 "DU-VED!" skrek han högre. 

 "Nej jag VET inte", sa jag återigen. 

 Jag  kände att det osade katt så jag drog iväg med skotern men redan i Duved var Stor-Lien ifatt mig

Jag förklarade åter att pengarna flugit sin Kos. Då blev han jätteförbannad och gav mig ett riktigt duvslag på höger arm. Jag ramlade och det kändes som om armen gick av, men så var icke fallet utan jag var snabbt på benen igen. Jag var dock duven i höger arm ända till Åre efter. Stor-Lien drog sig mot norska gränsen och försvann sedan i en lavin.

 

Numer  så är allt väldigt öppet och ärligt i bankvärlden säger HE med en snett leende som man anar under den neddragna Panamahatten.

 

 

Okänd hattbärare från nätet. Lite lik.....nej kanske inte ändå