Syd James Revue

i Utrecht är på bra nivå, som vanligt. Nu är ju inte Syd James någon större middagsätare så jämförelserna kanske haltar men det är bra nivå på både mat och trivsamhet i Utrecht. Äldsta dotter Syd var här för något år sedan och upplevde inte alls samma sak; trångt, fuktigt, cyklar och folk överallt. Och det är det, det sistnämnda alltså. Cyklisterna kör som de är på upploppet av Tour de France eller Girot i Italien. Förresten så finns en mycket bra bok om just Tour de France som jag nämnt tidigare. Jacobsen tycker jag mig minnas att författaren heter. Den går i kronologisk ordning igenom varje lopp med en rad spännande utvikningar om såväl cykelincidenter som storpolitikens inblandning i loppets utveckling.

Men nu var det inte det vi skulle skriva om utan om att det just är många cyklister igång, och många andra också på gång. Många är dom, personerna i Utrecht och Holland, 16-17 miljoner invånare på en yta motsvarande Dalarna. Tänk så många kullor och masar det hade kunnat vara om vi hade klämt in lika många i Dalarna. Då hade Avesta varit Amsterdam, Smedjebacken med sin hamn hade varit Rotterdam, Grängesberg hade varit Groningen och då hade man pratat om "Skärningen i Groningen" och så vidare.

Detta med tågen som alltid varit en signum när man varit på plats är dock ett bekymmer. Tänk att kunna vandra perrongerna fram, lyssna till de gnisslande bromsarna, höra konduktörens visselpipa ljuda i mörkret, höra utropen; "All on board!?" (Fast på holländska då förstås). "Nur fahren wir nach Maastricht in nacht", något in den stilen i alla fall (även detta då på holländska). Men nu är det nästan helt tyst på tågljudsfronten!

 

Nej, andra ljud behövs nu så även om kvällen är sen, ögonlocken tunga så köpte jag faktiskt fyra skivor idag som jag skall lyssna in. Inte alla men någon liten låt skall vi väl klara innan man slocknar för kvällen. Julian Sas, Maison Du Malheur, Bonnie Prince Billy eller Green Hornet det är frågan det. Närmast väntar dock armhävningar och några situps.

 

Good night!.