Syd James Revue

går det denna sommarsemester. I förra notisen från Syd beskrev vi Knausgårds "Min kamp" och Syd James´ "Min kramp". Det visade sig att krampen och den dagens-efter-känslan av "ofriskhet" stämde ganska bra. Nu har det gått 14 dagar utan ordentlig träning någon dag. Illa, illa. Sommarförkylning i form av sedvanlig "Bronchitis Acuta" slog till. Nej inte så att Syd legat däckad men ingen träning, inget bad trots årets i särklass varmaste och soligaste vecka. Trevliga gäster på besök underlättade abstinensen av träningsfrånvaro, Och alla, ja just det, alla har badat i Östersjön men inte Syd. Synd om Syd? Nej definitivt inte men lite stress inför den snart förestående Cykelvasan börjar han nog känna. Sedan vet alla som normalt tränar att utebliven träning påverkar humöret..... Nej inte positivt. där gissade ni fel..

Annars har det varit konvent i USA med både republikaner och demokrater. Det väger tydligen jämnt mellan kandidaterna, det blir en rysare i höst. Frågan är om Zlatan blir en annan höstrysare i Manchester United? Gjorde mål direkt ikväll men men, jag är ändå tveksam till om Zlatan kommer till skott i Premier League. Det går mycket mycket fooortare, för att citera ett känt uttryck från den vackra orten Grängesberg, i Premier League. Och, ursäkta nu alla Zlatanfans, Zlatan brukar inte riktigt komma till skott i tuffare omgivningar. Det är skillnad att möta Galatasaray (ev felstavat) i en vänskapsmatch i juli mot att möte Arsenal eller Chelsea borta i november.

 

Om Badrocken uteblev den gångna två veckorna på stranden så hade Syd nöjet att se Badrock i Borgholm i veckan som gick. Sanne, Ronander, Mike Watson och Skiffs själv var topparna. Det beror nog också på att Syds egen "gilla-lista" ligger lika.

Jag har ingen skiva med Watson och inte med Skiffs heller, dock en med gruppen "Zkiffz" som kom någon gång för länge sedan. Besvikelse, lam skiva, inget bett alls, Anders Glenmark producerade och han är/var inte känd för några tyngre pjäser. Det tänkte jag på där jag stod i Borgholms slottsruin och kom då på att en annan stor skivbesvikelse var Tom Robinson Band´s första LP. "2-4-6-8-Motorway" var ju riktigt bra men LP:n, nej den lyfte inte överhuvudtaget. Det finns säkert flera besvikelser men igår fick jag senaste numret av MOJO och där finns några spännande nyheter för en spännande musikhöst. En höst där både Band of Horses och Ian Hunter kommer till Sverige. Två favoriter.

 

 

Riktigt trist!

 

 

Åren går....