Ett brev om (från) Amerika

Det inte är inte svårt att bli pessimist när man läser om alla "tokigheter" som exponeras. I #Me-too-kampanjens kölvatten dyker det ena lågvattenmärket efter det andra upp. Nu är Aftonbladet verkligen ute på djupt vatten, liksom TV4 med flera. Att mediavärlden är i fokus kring dessa frågor kan väl dock inte komma som någon större överraskning för någon. Det mest förvånande är väl att så många är just förvånade!
 
Sedan åtalas en säkert redan mycket välbeställd börs-VD för insiderbrott. Mycket vill ha mer, en i affärsgrabbarnas värld framgångssaga. Allt riskeras nu p g a att han inte kunde låta bli att vara "översmart".
 
Sätta in militär i orolig bostadsområden? Läste att det var ett förslag som kommit upp för att skapa ordning i vissa områden där polisen tappat greppet. Och vår vän rikspolischefen sitter kvar......
 
Svenska hockeyligan tappar åskådare, Mora snittar 2000 färre åskådare än vad Leksand gjorde ifjol. Men ni hur mycket hockeypuls får man när Karlskrona möter Ängelholm (Rögle)? Låter mer som handboll.
 
Då kändes det trevligt att få ett mail från vår gamla Japanvän; Leif-san. Vi publicerar nu en helt oredigerad kommunikation. Exakt så här var det på ett ungefär;
 

> -----Ursprungligt meddelande-----

> Från: Leif-san

> Skickat: den 25 oktober 2017 18:44

> Till: Syd James

> Ämne: Fleet Foxes

>

> Hej Syd,

> hoppas att allt är bra med dig. Förstod att du har biljett till Fleet Foxes. Jag hade gärna sett dem, men tyvärr har det kört ihop sig för mig de dagarna de har sina konserter. Måndagen den 4 december ska jag äta julbord med mina gamla barndomskamrater från gatan uti Bromma där vi växte upp tillsammans. Apropå Fleet Foxes så får vi förresten besök från Seattle till den middagen. Det är min tidiga kompis Leffe som bor där sedan många år. Han flyttade till USA tillsammans med sin ensamstående mamma redan när vi gick i 5:e klass. Leffe bodde i samma hus som jag tillsammans med sin mamma, mormor och moster. Hans mamma var bara 16 år då Leffe föddes och han visste inte vem som var hans pappa. Leffe var dock övertygad om att hans pappa var busschaufför så Leffe och jag gick runt och letade efter honom på alla bussar vid Brommaplan. Så här efteråt har jag funderat över hur vi trodde att vi skulle känna igen pappan. Vårt hus hade tre trappuppgångar och sammanlagt bodde 18 familjer i huset. Vi var många ungar och bara i vårt hus var vi fem grabbar som hette Leffe (...och resten hette Lasse - inte riktigt men Lasse var också ett gångbart namn)....

> ......detta nu som en liten utvikning. I morgon ska jag förresten på  årsmöte med seniorklubben. På kvällen bjuder Wille and the Poor Boys oss på middag ute på sitt företag Working Class Hero.

> Sköt om dig!

> Varma hälsningar

> Leif -san

 

> Hej Leif-san!

> Det stämmer bra med Fleet Foxes, sedan får jag se lite hur väder och vind är. Skall försöka få till en övernattning för det blir drygt att köra hem om nätterna... Jag brukar hävda att det tar två timmar från huvudstaden till den andra huvudstaden och det gör det, på nätterna... men drygt är det.

> Trevligt med Seattle, jag har många släktingar som bor i och omkring Seattle och vi har varit där rätt många gånger. Mammas kusin försökte värva oss över dit när jag var i tidiga tonåren men så blev det aldrig. Vid valde Grängesberg istället. I Seattle ser man Mount Rainier och i Grängesberg kan man ana Fjällberget, Seattle har Puget Sound vid Stilla Havet, Gränges har Kyrkviken vid Norra Hörken. Det finns många likheter.

> Intressant men din barndomsbeskrivning i Bromma, känns lite som där jag växte upp, Kolarbyn,  där var det  i och för sig inte många Syd-ar, men jag har en kompis som växte upp i samma område så där blev det Lasse, lill-Lars, Classe och till och med Lars.

> Hälsa alla jag känner!

> Hälsningar

> Syd

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0