Status post Cykelvasan

Det har redan gått tre veckor sedan cykelvasan genomfördes. Det gick bra, målsättningarna var två; ta sig till målet och om det målet låg inom möjlighetens gräns så skulle vi (Syd James och hans ständige följeslagare) försöka komma under fem timmar. Halva sträcken på 2,30 då skulle möjligheten finnas, andra halvan är lättare men å andra sidan är man själv tröttare.
 
47 km 2,32, möjligheten fanns! Flåset kändes bra men det fanns relativt tidigt känningar i vänster lår. Men det gick bra. Fru och yngsta dotter Syd mötte upp vid en kontroll med den uppmuntrade orden; kör hårt! Ja så var det och Syd landade i Mora på 4,33. Jättemycket bättre än förväntat men tänk om man tagit i lite mer så hade man kommit under 4,30........ 
 
Sedan infann sig en känsla av tomhet, tråkigt att det var över. Sommaren var över, den lilla sommar som var. Inget tydligt aktivitetsmål, jobbet accelererade snabbt efter sommarens relativa lugn. Sätta upp nya mål? Vilken väg? Skall Syd satsa på "Svensk klassiker"? Veteranfriidrott? Då talar vi mångkamp......hade planerat för en test men det testet har inte kommit till stånd ännu, springa 20+ km och går det bra anmäla sig till Lidingöloppet. Det lopp som Syd sprungit och kapitalt misslyckats i två gånger. Ja målgång har det blivit bägge gångerna men då också med betoning på just gång på slutet...
 
Fått hybris efter 4,33? Testade Väsman runt veckan efter på 1,40 över 47 km, det var bra. Terrängbanan veckan efter Cykelvasan var seg, jättesegt gick det, km tid på närmare 6 minuter än 5. Men sedan nu i veckan under 25 minuter på "femman", 64 höjdmeter visar nya aktivtetsklockan. Stressfaktor? Förkylningstendens? Kroppen OK men träningsmentalt lite segt. Se träning som avkoppling eller sätta mål?  Avkoppling!, säger fru Syd. Vad säger Syd själv då? Det får vi se när Syd kommit ur "Status post cykellvasan-syndromet"
 
Omvärlden är ju inte direkt uppmuntrande, nu senast med kärnvapenprov i Nordkorea, översvämningar lite varstans, knivhuggningar, skjutningar, Manchester United-segrar, West Ham-förluster och allt annat möjligt elände. Och inte vinner man på Lotto heller....
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0