Några dagar i september

Onsdag den 18 september- en dag i verkligheten. Då var jag återigen i huvudstaden. Passerade ”Spanga” med taget. Trodde att Spånga skulle bli internationella och att de plockat bort sitt å och ersatt det med ett a. Men jag såg sedan att det var bara på någon enstaka skylt som detta hade hänt. Åter varit i huvudstaden som sagt, känns nästan som old times när man var i Stockholm konstant 2-3 dagar per vecka, övriga 2-3 dagar var man någon annanstans i Sverige eller utomlands.

Nej jag inte påstå att jag saknar allt resande i tidigare yrkesliv.

 

Såg Solvalla, har blivit procentare med några procents ägande i travhäst, två kusar till och med. Men det verkar mest vara halta hästar och är de inte halta så är det misstänkt hjärtfel, onte i halsen, vita blodkroppar hit och dit eller något annat som inte stämmer. Fort går det med kostnaderna, fort på själva travbanan verkar svårare..

 

Matades med morgonekot onsdag morgon,  på vägen ner till tågstationen i Västerås om den då framlagda budgeten, vi märker en konjunkturdämpning, mer mot en normal nivå sägs det. Jag undrar jag om vi inte står inför en större sättning på den s k marknaden. Det är för många orosmoln på den klara hösthimlen; Brexit, Iran-Saudi, nyval i Spanien, regeringsoro i Italien, bilförsäljningen sjunker, signaler runt omkring mina vanligtvis välunderrättade källor om att orderingången på många håll är dämpad.

 

Postnords jätteanläggning vid Tomteboda såg tom ut, det gör ju också i kundernas postlådor i alldeles för stor omfattning.

 

Champions League i veckan i alla ära, jag är dock mest bekymrad att AFC Wimbledon förlorar igen, i veckan mot Coventry, Den gamla bilstaden. Igår lördag gick det inte heller bättre. Ny förlust.

 

Vi hade gymnasieträff igår, det är några år sedan vi slutade gymnasiet ( faktiskt mer än några..). Vi träffas en gång per år och varje gång så är det bara som om en pågående dialog  fortsätter. Rätt okomplicerat, vi träffas på samma restaurang (som vi bokning konstaterar, jaha det är dags igen..), vi äter, vi berättar, vi minns, vi skrattar och vi blickar framåt, inte minst emot när vi skall ses nästa år igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0