Syd James Revue

Om du har läst E Pluribus Funk 1 så kan man fundera över vart Syds musiksmak sedan tog vägen. Blev det Grand Funk för hela slanten?

 

Nej det blev inte det, Ten Years After hängde med och deras nästa skiva "Watt" blev sedan en mycket spelad skiva. Under en period så hade jag en kompis, som vi kan kalla för Kalle, och vi träffades själva och med andra på lördagskvällarna för att spela kort. När kortspelet var avslutat så hade vi som standard att avsluta kvällen med att spela en låt från skivan "Watt" och sedan avsluta med "Down By the River" med Neil Young som fanns med på skivan från filmen "Strawberry Statement". Varje lördag under denna period, samma två låtar. Lugnet lade sig och man fick somna till Down by the river....

 

Detta blev också ingången till Neil Young som sedan dess är min musikaliska husgud. Men vägen tog även andra riktningar, jag fastnade för Moody Blues och sedan mot mer symfonisk rock i form av Yes och Genesis. Blev stor Genesisfan.

 

Jag tror inte storebror Syd var någon riktig Genesisare och var nog inte helt nöjd med utvecklingen. Sedan kom "Dark side of the moon" med Pink Floyd. Den gick för jämnan tillsammans med "Selling England by the Pound" med Genesis. Hade inte så många skivor på den tiden så det blev nötning på en del. En hel del annat köptes också förstås, många "cut-outs" som kom då. Kostade inte många kronor man det fanns många godsaker även bland dem.

 

Sedan kom nästa game changer och det var Kaj Kindvall av alla människor. Jag hörde "White Honey" med Graham Parker och så tog musiken en nu vändning för Syd.