Syd James Revue

Häromdagen träffade jag två bekanta från förr, relaterade till Syds en gång lovande ishockeykarriär. Vi har väl setts någon gång, hejat men inget mer. Nu var det inte samtidigt och jag tror inte heller att de två känner varandra men för mig blev det en känsla av respekt för tiden.

Vi kan kalla den första för "Pajjen", hur är läget med herrn undrade Syd. Bor du kvar i H, farsan din lever han? Har du kvar ditt intresse för rally? Ja det blev ett antal frågor. Fadern hade gått bort för sju åtta år sedan så.... ja det är inte var dag vi talas vid. Rally gillades fortfarande.. Sköt om dig!

Och så gick det några timmar och sedan stöter jag på nästa som vi kan kalla för "Olsson". Hur är läget med herrn undrade Syd. Inget vidare visade det sig. "Jag har precis fått samtal från läkaren, jag har haft en rad proppar i hjärnan". 

Jaha det låter ju inte så bra, hur mår du nu? Det var OK och sedan sade han; Sköt om dig Syd! och jag tänkte, jaha du kommer ihåg mig. Jag kommer ihåg dig men Olsson det heter du inte, och vad alternativet skulle vara har jag ingen susning om måste jag erkänna så jag lämnade mer intierade frågor därhän och svarade istället att sköt om dig du också!

 

Jag var 16 år, spelade A-lagshockey på annan ort och på den tiden var det aldrig frågan om att några föräldrar skulle skjutsa till träning. Det var äldre lagkompisar som fick åka och hämta mig och skjutsa hem mig igen, det blev väl dryga 12 mil varje träning. "Pajjen" var en som ofta hämtade och det gick oftast i rallyfart, det var bara att sitta tyst och konstatera att det gick fort det här och att det inte kändes optimalt att passera en järnvägsövergång med bilen ställd på tvären. Men träning blev det och jag kunde nu konstatera att det skilde fler år än jag mindes mellan oss. "SJ", "Målarn" och just "Pajjen" var de som ordnade skjuts. Fort gick det inte bara med Pajjen.  Nejdå det kunde gå i 120 genom staden efter hemkosten från en sen bortamatch.

Morsan oroade sig för skador under matcherna, resorna diskuterades aldrig och det var nog lika bra det...