Kronprinsessan spelade aldrig boll med Colin Bell! (Nördvarning)
Även om jag är en stor fan av fotboll så är det, som ni vet engelsk fotboll som berör mig mest. Igår valde jag bort Champions League för att att istället se Portsmouth-Sunderland som numer ligger en bit ner i seriesystemet. Sunderland är viktigt och de vann matchen!
Fru Syd brukar säga att hon oftare hör förargade grymtningar än glada utrop när jag ser på matcherna. Och ja, eftersom jag i stort sett alltid supportar underdogs så blir det så.
Fotboll i England är både industri och sport, kultur och generetionsöverskridande passion så där betyder även gamla spelare mycket.
I helgen spelade Manchesterlagen derby (hade gärna fått bli oavgjort eftersom jag inte är supporter av vare sig City eller United, och inte är de att betrakta som underdogs heller). Ni som satt där i helgen och tittade noterade säkert hyllningen till Colin Bell som nyligen avlidit.
Colin Bell? . Ja visst klingar det bekant eller?
Så här skriver Svenska Fans på sin hemsida.
Vissa spelare kan, trots att jag aldrig sett dem spela, vara en ständig källa till fascination. Colin Bell var en av de där spelarna vars historia grep tag i mig och som jag kunde gjort nästan vad som helst för att få se spela.
På den obligatoriska stadiumtouren fick vi en guide ur den gamla skolan. Han kunde, trots att hans egen favoritspelare varit den dynamiske och multikompetente Mike Doyle, inte sluta att tala sig varm om Colin Bell. Den störste av dem alla, som fått en av läktarna på Etihad uppkallad efter sig. Trots att han hade en större talang än i princip alla andra så lade han ner en oerhörd kraft på att träna och förbättra sig. Det var bara sådan han var.
Blygsam stjärna
“The reluctant hero”, eller den motvillige hjälten som Bells självbiografi hette sammanfattar på många sätt mittfältarens inställning till sin egen roll. Han ville bara spela fotboll och njuta av det. Att han på samma gång blev en superstjärna var inget han traktade efter, och till skillnad från sina mer extroverta vapendragare i Manchester City, Francis Lee och Mike Summerbee, så drog han sig gärna undan så mycket han kunde.
Publiken på Maine Road älskade honom och han fick dels smeknamnet Nijinsky efter en berömd tävlingshäst som hade samma uthållighet som Bell. Namnet Nijinsky kom ursprungligen från den polsk-ryske koreografen Vaslav Nijinsky. Även den kopplingen passade in på Bell, som var ett fysiskt praktexemplar även när det gällde kroppskontroll och smidighet.
På den obligatoriska stadiumtouren fick vi en guide ur den gamla skolan. Han kunde, trots att hans egen favoritspelare varit den dynamiske och multikompetente Mike Doyle, inte sluta att tala sig varm om Colin Bell. Den störste av dem alla, som fått en av läktarna på Etihad uppkallad efter sig. Trots att han hade en större talang än i princip alla andra så lade han ner en oerhörd kraft på att träna och förbättra sig. Det var bara sådan han var.
Blygsam stjärna
“The reluctant hero”, eller den motvillige hjälten som Bells självbiografi hette sammanfattar på många sätt mittfältarens inställning till sin egen roll. Han ville bara spela fotboll och njuta av det. Att han på samma gång blev en superstjärna var inget han traktade efter, och till skillnad från sina mer extroverta vapendragare i Manchester City, Francis Lee och Mike Summerbee, så drog han sig gärna undan så mycket han kunde.
Publiken på Maine Road älskade honom och han fick dels smeknamnet Nijinsky efter en berömd tävlingshäst som hade samma uthållighet som Bell. Namnet Nijinsky kom ursprungligen från den polsk-ryske koreografen Vaslav Nijinsky. Även den kopplingen passade in på Bell, som var ett fysiskt praktexemplar även när det gällde kroppskontroll och smidighet.
Och då kom jag att tänka på en vinyl-skiva (hette LP på den tiden) som jag fick tag på för många många många år sedan. Och vad ser ser jag då?, vad står där nere i hörnet om inte
Just det Colin Bell...Jaha? säger ni. Colin Bell säger jag.
Och så hörde jag precis att Kronprinsessan får Covid 19, ja man skall då behöva oroa sig för allting. Räcker det inte att kungahuset i Enland har problem med Meghan och Harry.
Kommentarer
Trackback
