Syd James Revue

Det är jubileum denna påsk, på flera sätt. Återkommer till det men måste först reflektera över Frank Lampards återinträde i Chelsea, temporärt som det verkar. Ni som följer Syd vet att Chelsea är viktigt, även om oligarkens inträdande tog bort den riktiga känslan. Nu är oligarken borta, Graham Potter (som jag verkligen beundrar och gillar) blev manager i Chelsea, men som jag skrev förut,; den kombon kändes inte rätt. Graham Potter är en, som jag upplever det, annorlunda och ödmjukare profil som möter STORA egon på plan och på sidan av... nja kemin stämmer inte och stämde inte.. Potter är snart tillbaka, i West Ham kanske...som gjorde en katastrofinsats senast.

 

För 15 år sedan vid påsk startade Syd James Revue och söker ni på mars/april 2008 så finns det allra första inlägget. Funderar på en bok om "the best or worst of Syd James". Se nedan för lite läsarstatistik

 

För ännu längre tillbaka i tiden så var jag och min vän BK i London över en påsk, jag blev påmind av honom i veckan. Skärtorsdagens kväll det året tillbringade vi på legendariska Marquee Club i London, Wardour Street No 90, Vi såg Savoy Brown. En konsert/spelning som etsade sig fast i mitt minne och fortfarande är en av de allra bästa jag sett.

När Marquee stängde gick vi vidare till Kings Cross Cinema för en brutal nattupplevelse. Hårdrock från midnatt till 06.00. När vi återvände till vårt hotell och ännu en natt väckte nattportieren fick vi kommentaren, "Boys,  this is unbeatable". Det kanske det var för vi kunde gå direkt till frukosten...Förutom musiken som även innefattade Ronnie Scott´s jazzklubb så blev det fyra matcher. Rätt bra på en påskhelg.

 

Nu undrar ni hur Corpus Sternni mår!? Lite bättre är det, ja egentligen ganska mycket bättre. Kan vända mig i sängen, testade lite lite rask promenad i uppförsbacke i veckan, nja lite tidgt kanske. Men idag räknar med lång promenad på långfredagen.

 

Glad Påsk! Happy Easter!  Nedan får ni som sagt lite statistik!

 

 

 

.