Syd James Revue

I veckan har jag känt mig lite som Calle Halfvarsson, lite skall jag säga men ändå. Vi skiljer oss åt; Calle är en världsåkare, det är inte jag. Jag kommer inte heller att bli om någon världsåkare om nu någon funderade på det. Oavsett träningsmängd ochj att jag nu senaste veckan har åkt skidor fem kvällar/dagar av sju. Sedan bor vi ju i Dalarna bägge två......

 

När Calle H åker skidor så strular det ofta, igår fick han t. ex. krångel med bindningen vid skidbytet och tappade tid. Det var i denna typ av situationer som jag känt mig lite som Calle i veckan. 

 

Började förra söndagen då jag kom fram till spåret och konstaterade att jag inte hade mina egna skidor utan en annan familjemedlems, skidorna är 30 cm för korta men bidningen stämde så det var bara att köra.

 

I tisdags kväll hade jag rätt skidor men då gick staven sönder efter tre km så resterande åtta blev knepiga, staven försvann ner i snön vid varje stavtag. Nu är ju inte snödjupet något större problem än men det blev en väldigt oharmonisk åkning.

 

I torsdags var utrustningen i ordning, hittat reservstav, rätt skidor men det var så alldeles förban,,,t kallt! Fingervantar passar inte mig och defintivt inte i -15. Jag trodde jag hade koll på fingrarna efter fem sex kilometer, värmen hade börjat komma. Men när jag åkt klart var mina tummar borta, ja inte helt förstås men totalt känslolösa, bortfrusna men de kom igen efter en dryg halvtimme i värmen.

 

Men så i fredags, allt klaffade. Bra spår, bra skidor, lagom temperatur. Perfekt! Och jag bestämde mig då att tidigt på lördag morgon skulle jag åka igen innan väderomslaget skulle komma..

 

Ja, jag åkte mina rundor lördag morgon, dock lite för sent ändå; det blåste, kvistar och snö for från träden och träffade huvud och byggde små högar i spåret. Då tänkte jag...

 

Så här har nog Calle det, ungefär vart femte lopp fungerar utan problem och då är Calle på topp. Och jag också...

Det är väldigt mycket förvåning över allting brukar en nära vän till Syd säga och tar den senaste debatten kring elsituationen i Sverige- Vi hade elbrist och rusande priser ifjol, nu har man kommit på att hela den omställning vill skall göra gör att det saknas el. Den billiga överskottsel som fanns i norr tidigare och som motiverade stora satningar på fossilfritt stål och annat, ja den elen är redan intecknad.

Nu hörde Syds vän att ett stort mutinationella IT-bolag som börjar på M och slutar på "oft"  funderar på att bygga en serverhall i Malmö. Överskottsel i elområde 4?

 

Northvolt taktar inte riktigt som de ska, Scania som vill ha batterier till sina ellastbilar får inga batterier. Northvolt siktar på en börsintroduktion där våra pensionspengar skall satsas och så blir det ett nytt Klarna eller Spotify som höjs till skyarna men som sällan redovisar något överskott. Spotify skall nu säga upp 15 % av sina anställda, förvåning?, säger Syds vän. Nej, alla företag som går med ständig förlust måste vida åtgårder.

 

Stödet till Ukraina sviktar, motoffebsiven fick inte Ryssland att rasa ihop. Ojdå förvåmning igen. Det gäller att hålla ut, nöta på, inte svikta.

 

Erdogan har gjort sitt, nu krånglar parlamentet, det var väl väntat. Förvåning?

 

Pisarresultatet visar att svenska elever tappar i läsförståelse, förvåning och nu minsann måste vi vidta åtgärder. Läser man inte så bli läsförståelsen sämre, kan knappast förvåna någon.

 

Det är mycket förvåning över allting, experter sitter på rad och skall uttala sig, det blir en flockmentalitet där också. Prata med vanligt folk.

 

Det där är vad Syds vän funderar på, Syd själv är en obotlig optimist som närmast skall ta på sig snöskorna och ge sig  ut, funderar över viktiga saker som om det är några spår dragna idag, skidorna står ivrigt väntande. Det snöar, inte mycket men det har kommit en antal centimeter. Vilket leder till återkommande vinterfrågan; varför kör plogbilarna som fantastiskt sakta? Det är ingen fråga som löses i det korta perspektivet.  Och sedan är det hockey och fotboll och skidor och "På spåret", ujujuj, det är myckä nu...