På gång igen

Har inte skrivit på ett tag, blev påmind om det här om dagen. Någon hade saknat Syds rader vilket vi uppskattar. (Fått en väldig massa irrelvanta kommentarer dessutom).

För mycket som stört inspirationen ett tag, svårt att sätta sig ner. Omvärldsinformationen,  good and bad. En stressig vardag och helgdag. Ja, det rår man ju för själv till stor del, åtminstone helgerna där man sätter upp alltför ambitiösa mål, kanske.

 

Jag har hållit på med ved nu ett tag, ganska så intensivt. Grova stockar så det har varit tungarbetat, är tungarbetat. När jag klyver så har jag dock möjlighet att lyssna på radio. Mycket är bra men annat kan man fundera om det är värt att lägga programtid på överhuvudtaget. Jag överdriver lite nedan men sådana här program där man skall öppna sig och berätta elände och annat, typ Sommar som har blivit ett sånt program..

 

Ungefär så här kan det låta;

  *   Välkommen till veckans lördagsintervju XX

  *   Tack, snälla (det är viktigt att lägga till just det här "snälla" för då verkar man tacka lite extra känslomässigt)

  *   Du har ju precis kommit ut med en bok där du beskriver en händelse som påverkat ditt liv, berätta vad hände?

  *   Jo jag fick en sticka i fingret!

  *   Aha, men berätta hur upplevde du det?

  *   Förskräckligt, det gjorde ont och sedan fick jag inte ut den heller

  *   Du fick inte ut den?

  *   Nej så jag åkte till akuten och fick sitta där i 18 timmar, jag var inte prioriterad sa dom.  Kränkande!

  *   Förstår det, och det här blev ett trauma för dig

  *   Ja och det är det jag beskriver på mina 200 sidor i boken, jag kände att jag måste skriva av mig för att kunna gå vidare

  *   Men hur gick det med skadan, med stickan i fingret?

  *   Ja, jag satt där och pillade lite och då fick jag ut den, men då hade jag ju suttit där i 18 timmar...18 timmar av mitt liv och mobilen hade jag glömt hemma, ja jag gråter nu också bara för att jag tänker på det.....

 

 Så där kan det låta (exakt så på ett ungefär) och man blir alldeles trött.

Mer positivt trötta blev Emil Persson och Ebba Andersson, de kom, de sågs och de segrade.

 

Och nu har Syd besegrat skrivupphållet! Nu blir det bara bättre!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0