I musikens värld och lite till

För något år sedan skrev jag en liten berättelse om min musikaliska utveckling ”Every CD has a story”. Nu har jag kommit på att jag skall skriva en 2.0. Av intresse för någon? Av intresse för mig?

 

När jag började gymnasiet, som jag f ö inte alls tänkte börja på men gjorde det i alla fall och trivdes väldigt bra så småningom, så gick jag i samma klass som bland annat Göran, Didrik och Pekka. Vi hade trevligt tillsammans om än väldigt olika och vi diskuterade musik. Pekka och jag förespråkade hårt att Creedence skulle stå sig över tiden medan Göran och Didrik inte alls trodde det och hävdade något annat, vad minns jag inte.  Blev påmind om detta när jag såg ett inlägg på Instagram av John Fogerty, som pratade om en Australienturné, plockar med sin akustiska gitarr och sjunger Bad Moon Rising. Så bra. Deras tredje album ”Cosmos Factory” måste stå som något alldeles utöver det vanliga. Lyssna på den igen, inte en dålig låt.

 

Varför har jag så många skivor med REM funderade jag sedan på? Har en hel radda i hyllan men kan egentligen inte sätta en enda låt, inte just nu i alla fall.

 

Är det någon som minns gruppen Ekseption? Holländare som hade en storhetstid, inget megaband men vi var ett gäng som åkte till Örebro och såg dem live. Varvid undertecknad ådrog sig en hörselskada. Jag kommer just ni inte ihåg vad organisten hette men han låg i alla fall kvar på en hög ton på orgeln väldigt länge och väldigt högt och jag minns att det skar till örat och jag fick senare konstaterat att jag fått en hörselnedsättning på ett visst tonläge. F ö var det en skräckfärd till Örebro. Jag hade precis haft en kraftig hjärnskakning (Hockeyskada) och vid dessa tillfällen kan man få en bieffekt; dödsångest. Och det hade jag. Långa mil till Örebro och hem igen...

 

Jag har varit på Örebro konserthus två gånger, andra gången såg vi Budgie. Ett band som jag sedan återsåg på Kings Cross Cinema i London något år senare. Ni minns Kings Cross Cinema. Öppnade vid midnatt, vansinnigt högt ljud, konstant blinkande ljus och massor med haschrökare. Låg en tjock haschdimma i hela lokalen. Allt var egentligen groteskt...  06.15 slutade sista bandet spela och det var just Budgie med låten ”Breadfan”. Var spyfärdig en hel dag efter denna lilla nattutflykt.

 

London var ett ständigt besöksmål under många år, Fleetwood Mac, Eagles, massor med pubband som Yellow Bird, Dog Soldier och andra storheter.

 

Sedan blev det mer USA under åren, släktträffar, skivköp i Seattle. Johnny and the distractions, och vad hette de nu? Jo ”Life in General”. Kanske början på "The Seattle-sound" som inte bara fött Grungeband som Nirvana utan också Band of Horses och Fleet Foxes, några av senare års favoriter. Köpte också Madonna i Seattle men mitt uttal av Madonna ( på dalmål) gjorde att de amerikanska släktingarna först inte alls förstod vad jag köpt innan jag visade vinylplattan och de utropade; ”a MaDonnA”. Där på gatorna om jag också för första gången i kontakt med ”Greenpeace” som värvade medlemmar men undertecknad var skeptisk. Sedan har förstås Randy i Minnesota haft stor påverkan på mina musikval; Jayhawks en absolut topp, Dylan förstås, Ted Benoit och många många fler. So thankful!

Många år senare när döttrarna var födda men fortfarande småbarn har jag ett starkt minne av att vi är på en bok-och skivhandel i Seattle. Damerna ligger på golvet och bläddrar i böcker medan jag hittar en alldeles fantastiskt bra samlingsbox med covers på Rollings Stones. Vilka fortfarande för övrigt håller på och som precis släppt en alldeles lysande bra platta med ny musik, som ni redan vet förstås.

Åren fortsatte liksom skivköpen och när jag jobbade i Stockholm i många år så hann jag bygga en del bra relationer med skivhandlare. Så bra att de till och med ordnade en signerad Ian Hunter-CD åt mig. Detta med signerade skivor gillar jag och tack vare att vår mycket gode vän/väninna ML körar på Sabatons skivor så har vi samtliga deras alster signerade.

Sabaton är från Falun så då går det bra med dalmål, till och Madonna på dalmål förstås i skivbutikerna hemma. Nu köper jag å andra sidan inga skivor med Madonna längre, nej nu är det bluesdamer som gäller.  

Jag skall lägga till en spellista till denna text. Håll utkik om man nu kan göra det med öronen...

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0