Syd James Revue

GP, Göteborgsposten har aldrig förändrat något i mitt liv men GP i form av Graham Parker gjorde det en gång i tiden. Jag var helt "fast" i symfoni och proggrock när den tiden begav sig. Genesis vara mina stora favoriter men Yes, Greenslade, Moody Blues, Santana m.fl låg på topp. Jag hade orienterat mig dit via Beatles, filmmusik, lite Spencer Davis lite Johnny Cash men nu var det Genesis.

 

Sedan var det en lördag med Kaj Kindvall som hade spelat skitlåtar i några år och kom så att göra i många år till MEN den här lördagen spelade han Graham Parker & the Rumour och "White Honey" träffade mina öron och jag blev direkt fast i New Wave och engelsk pubrock.  LP:n "Howlin Wind" överfördes till kasettband och sedan gick den oavbrutet mellan Örebro och hemorten när jag pendlade till hockeyträningar.

 

Varför denna nostalgitripp kan man undra? Undrar ni? Nejhej men jag berättar i alla fall. Idag, förstår ni, kom nya CD:n "Three Chords Good" med Graham Parker & Rumour, första skivan med dem på dryga 30 år. Släpps i Sverige men nu kom den i ett litet paket från USA och jag har redan bestämt låten som skall öppna årets sommar-CD.

att springa, ja det kanske inte ser så ut men i alla fall att springa från Amadoresstranden upp till toppen på berget vilket jag gjorde idag. Våra vänner bor däruppe och jag var tvungen att ringa från första mellantiden och fråga om jag kunde sekunderas med vatten när toppen var nådd? Det gick jättebra och jag drack en halvliter direkt. Sedan var det bara att ge sig iväg igen, neråt denna gång.

 

Det tar mer än drygt 10 minuter att hitta lite lugn och ro när man har semester. Idag vid lunchtid så tyckte jag mig finna att semester  nog är rätt bra men tyvärr som försvann den känslan snabbt igen när vi råkade passera en typ shoppinggalleria.  Med allehanda saker, varvid jag fick berätta att om man läst boken "Gomorra" om den italienska maffian så handlar man inte kläder och annat på dessa butiker. Fru Syd var måttligt road av min utläggning skall jag villigt erkänna. Så nu tar det drygt 10 minuter igen innan man kan varva ner. Jag förstår inte själv hur jag kan drabbas av dessa mentala konvulsioner, illamående, yrsel, ständiga huvudsakningar fram och tillbaka i sidled och höra mig själv med stegrande irritation säga: Nej f-r f-n köp INTE det där. Ja nu överdriver jag lite; parmesanost, jordnötter och lite dryck till det är OK, bara det går fort.

 

Precis som alla dagar hittills så har vädret varit kanon, jättevarmt, nåja 25-27 grader, klarblå himmel, ljumma kvällar, ja precis som vanlig svensk sommar........ brukar vara, någon kväll så där vartannat år..

Jag är helt inne i Nel Youngs biografi "Waging heavy peace", den skall ni läsa. Många läser här på stranden och vid poolen, inga läsplattor, utan riktiga böcker, sådana där med papper ni vet typ. Nu tror ni bara att det är så för att de bara är äldre människor här men det är det inte kan jag säga, många yngre är också här typ, sju år med mormor och morfar.

Nejdå jag bara skojar, det är väldigt blandat här i Puerto Rico som inte kommer att tävla om titeln Europas kulturhuvudstad 2015, det kan jag lova.

 

Jag vill bara påminna om att ni som läser Syd regelbunder knappast kunde bli överraskade av Påvens avgång, det var ju på G redan i höstas, det kan inte bli tydligare:

 

 

 

 

Så har man då tagit sig till denna ögrupp för tredje!! gången i sitt liv, Syd som alltid tillhört gruppen; våga vägra Kanarieöarna.

 

Nu är vi här, vi bor bra, har goda träningsmöjligheter, internet gratis, bra väder, maten bra, frukosten bra, goda vänner på plats och ja allt är perfekt om INTE.......

Man behövde höra på strandmusik; någon stackars sate som står där under ett parasoll, musikmaskin i bakgrunden och sjunger "I always love youuuuuuuuuuuuuuuuuuzuzzzzzzzzzzzzzzzzz" man blir lite trött i örat där ibland.

Hur som helst så har jag hittat en alldeles utmärkt backe att springa i, ja mer en trappa faktiskt, 730 trappsteg, körde den igår på 6,50, lätt illamående vid målgången, hade säkert ätit lite för mycket......... Idag på morgonen körde vi en lugn runda på 5 km (vi = lika med jag) sedan trappan upp till toppen på 6.40. Lätt illamående vid målgång, hade säkert ätit för lite eftersom detta var före frukost. Lite besviken på mig själv är jag men topp (sic vilken humor han har den där Syd, red.anm) formen lyser ännu med sin frånvaro.

Vi skall nog tusan klämma några sekunder innan veckan är slut härnere. 5,49 ner ifall ni undrar!

 

Läser annars Neil Youngs "Waging Heavy Peace" - bra bok rekommenderas och jag vill avsluta dagens lilla text med följande lilla utdrag som jag visar på att musikens inneboende kraft är något med än en slinga på Spoity (som jag inte har något emot - egentligen men ändå - by your records friends).

 

Pegi och Neil Young driver/supporterar en skola i USA för handikappade, det är bakgrunden till detta lilla citat, som berör (hör och häpna) en sådan stentuff kille som Syd James.

 

"One day when Ben Young was young and we were looking for a schoool placement, after a particulary depressing look at a local Californian classroom for the disabled, Pegi was near tears. She just blurted out, "Why don´t we just call your friende and put on a concert to rise money and start a school? We could get Bruce Springsteen".

I just looked at her, dumbfounded by this audacious idea. Because of his grace, Bruce did it and made our first concert a sellout. We started the school on those funds. Bruce Springsteen is the real thing."

 

 

 

 

Ut recht som det var och mitt i natten dessutom,  då har det helt spurat ut. Och jag som skall vinka av 7.22:an till Rotterdam und Breda imorgon.

Nej nu var får jag minsann skriva kort då klockan redan hunnit bli 01.02 och det är måndag.

Gothe Nacht!.

 

Skall bara kolla om.....  nej sov gott.

Förstår inte det här med bloggförfattandet, nu är klockan 00.17 och jag har precis gjort klart all redovisning av köpta tågbiljetter och annat skräp. Även i Holland måste man ha biljett för att åka tåg på spuren. Vi tog 08.27:an  imorse och till skillnad från gårdagens sköna vårvindar möttes vi idag av snöfall, ett snöfall så kraftigt att shuttlebussen vi skulle på vid Houten inte ens hittade fram. Nu visade det sig senare att det inte var snön utan en borttappad köranvisning, karta och kompass som var orsaken. Vi såg inte ett spur av den här bussen så vi fick åka bil istället. Och den lämnade faktiskt spur efter sig i snön.

 

Jag hade f ö en kortare avstämning med tågpersonalen ikväll för att höra att allt var under kontrull på spuren imorgon då vi skall ta 8,41 an istället. Det verkar så trots snön. SJ:s snögaranti har inte nått hit och inte heller SJ:s kreativa lösning på snöproblemen; dvs att ställa in tåg i förebyggande syfte.

 

Jag har lite svårt att fokusera nu vid 00.28 tiden speciellt som BBC nu visar Sunderland-Arsenal. Gjorde en liten centrumvandring  ikväll men now I´m heading for bed. Tror jag, för nu  är det en ny match, tusan vad det blev stressigt nu då, när man precis skall suva.

 

Arsenal hade tur.

 

 

 

Utrecht; jag rekommenderar alla läsare att gå tillbaka till februari 2012 och där läsa om Syds alla besvär med tågtrafiken och spurbyten hit och dit. För nytillkomna läsare kan vi berätta att Spår heter Spur på Holländska och hotellet, samma som ifjol, ligger vid järnvägsstationen.

Hur som helst så är Syd här igen, men vi har ett problem. Ett Major Problem som man skulle säga på utrikiska. Jag vet inte vad som gått fel men de har bokat in Syd på ett rum som har fönster mot horisonten, inte mot järnvägsspåren.

Jag försökte minsann byta men "fullbelagt" var svaret, nu har jag i och för sig försökt snacka med grannen på andra sidan korridoren om sakernas tillstånd men nej, det var inte lyckat det heller.

 

Problemet var att damen i det tilltänkta rummet inte förstod svenska och tyvärr inte heller engelska, tyska, franska eller ryska utan enbart holländska vilket inte är Syds starkaste gren. Syd försökte påtala behovet av att komma in på rummet för att få lite koll på tågtiderna därnere bland spuren. Men nej det gick inte alls. Jag uppfattade att hon pratade något om signalsystemet och att det inte var något red light här minsann. Nej och det är ju bra för då går säkert tågen friktionsfritt. Jag skall gå ner och snacka med tejjerna och kíllarna där imorgon för att höra lite hur året varit. De går fortfarande runt i sina käcka mössor och visslar i sina pipor och tågen verkar gå rätt bra i tid.Jag tyckte mig se en skymt  av 23.40 tåget från Hilfendorm igårkväll när jag försökte övertala damen att få kolla på spuren från hennes rum. Nej det samtalet spurade ut helt måste man säga. Hon verkar f ö ha bytt rum nu.

 

Annars har vi faktiskt hunnit med lite shopping i år. Jag hittade en rätt bra skivbutik som vi snart skall presentera. Tjejen i butiken frågade om Syd var från Sverige. Märkligt, Syd som har ett så otypiskt utseende för Sverige. Hur kunde du fatta det frågade man följdaktiligen. Var det utseendet, var det klädseln, vad var det? Jo jag hörde att ni pratade svenska med varandra, dn kompis och du och jag har bott i Sverige! Aha. Två CD blev det i alla fall!

Och ännu en trevlig skivbútik att föreviga. Och ni; Köp skivor! I skivbutik! Inte på bensinmackar, inte på Coop, utan i skivbútik! Precis som förut, ni vet, typ.

 

 

 

 

Ja, nu tänker jag inte på Melodifestivalen som jag hör någonstans i bakgrunden, utan på dagens löptur. Förra lördagen trodde jag att det var dags för +55 boende och gåbingo, benen var som blyklumpar, det gick (!) så sakta att springa, jag blev så trött och ......

 

Men idag var det bättre, idag tog jag längre steg och dessutom oftare än förra lördagen, sprang längre, uppför fler backar, blev trött men nu var det motiverat, förra lördagen var det omotiverat.

 

Förra lördagen var det FA Cup, idag var det Premier League igen och en höjdarmatch mellan Newcastle och Chelsea, och trots att Chelsea föll så njöt jag. 

 

Innan det var jag på handbollsmatch då äldsta dotter Syd stod i mål. Förra lördagen var de i Stockholm.... ja det var bättre, definitivt, den här lördagen. 

 

Nu skall vi kanske inte överdriva för förra lördagen var det inte Melodifestival och ni vet att jag har svårt för Melodifestival (även om Loreen var bra ifjol). Nu kunde jag inte undvika två låtar och jag lovade mig själv att inte kommentera, nu är inte fru Syd någon stor Melodifestivalare heller men hon vill gärna kolla lite. Så jag höll mitt löfte, nästan tycker jag i alla fall, jag berättade bara att låten "Mysa", jaså "Gosa" heter den (det visste jag också men jag låtsades lite sådär för frun) fick en stjärna i Dagens Nyheter, utsedd till omgångens sämsta låt. Dock med förbehållet att den möjligen kunde bli en megahit på någon dagisavdelning. I övrigt sa jag ingenting speciellt, suckade kanske lite högt, möjligen ruskade jag lite på huvudet, frågade om det skulle bli avbrott för nyheter, frågade om det är åtta låtar, varje lördag?,  frågade vad fru Syd tyckte, frågade om det var tråkigt om jag lämnade rummet för att äta ensam downstairs så jag kunde hitta någon reprismatch från dagens fotboll (ja det skulle vara tråkigt).. Men annars sa jag ingenting, man vill ju inte verka negativ. För det är ju STORT det här och man vill ju gärna hänga med typ.

Men ni som vill rensa öronen efter kvällens åtta låtar, vrid upp volymen, se till att barnen sover eller att de sitter med låten "Gosa" i öronen. För den här låten är lika vänlig som juristerna var mot Telia igår, ja att VD:n avgick kan man förstå om  mötet igår inleddes på samma sätt som det här;