Syd James Revue

Jag vaknade i natt och funderade på hur den där drömmen hade poppat upp så där plötsligt men så småningom insåg jag att det inte var plötsligt, det fanns ett samband,

 

Var och inhandlade nödvändiga matvaror i går eftermiddag, antalet nödvändiga matvaror är betydligt mindre när man nu är s k gräsänkling under några veckor. Hur som helt, när jag stod där i brödhyllan så hördes en uppmaning; -Hördu målvakts-Syd nu köper du väl riktigt bröd!? - Jajamensann svarade jag och kände igen rösten från otaliga hockeymatcher. Min favoritback både som spelare och person. Genuint trevlig och bra. Vi pratade lite om att han åkt långfärdskridskor under lördagen och jag kontrade med min Runntur. Lite mer träningsprat och så till kassan.

Lite senare på kvällen så träffade jag en yngre hockeyförmåga, ensiffrig person som var lite oklar över sin egen position i laget, dock var han inte målvakt kunde vi enas om. Tveksamma domslut kunde vi dock snabbt enas om, "när vi puffar med axeln mot dom andra då får dom straff, men när dom puttar på axeln på oss då får vi ingen straff. Tänk att vissa saker är så beständiga, dvs att man ALLTID själv eller laget man hejar på missgynnas av domaren.. Vi kom dock överens om att det är bättre att göra mål än att tackla målvaken, för då får ju dom andra straff.

Vad inte alla Sydläsare känner till så är det så att Syd hade en relativt kort men väldigt intensiv hockeykarriär. Och nu  i natt gjorde jag comeback! Tyckte till och med själv i drömmen att nog borde de väl kunna hitta någon annan målvakt än en som haft ett uppehåll på typ 30 år. Men nejdå, det var bara att klä på sig utrustningen.. vilka höga benskydd de har nuförtiden. Plocken helt annorlunda. Och inte har jag åkt speciellt mycket skridskor heller de sista åren. Spelade ingen roll, in i buren bara. Jag har dock inget minne av att matchen kom igång, enda jag minns är min uppmaning, skjut inte så dj--la hårt nu direkt på uppvärmningen, det är ju länge sedan jag stod!

Den riktiga karriären ligger långt tillbaka men kan sammanfattas ungefär så här (jag relaterar till dagens serieindelning så att ni yngre hänger med), debut i division 3, dvs ett snäpp under dagens Leksand. Precis, debut, i A-laget, utan ansiktsmask, 16 år, säsongens avbröts med avslaget näsben i en match, några matcher senare, puck i huvudet (hjälmen satt inte i i pannan vilket istället pucken gjorde), 8 stygn, hjärnskakning, säsong finito. Säsong två i division tre; säsongen avbruten efter bandyboll i ögat, tre veckor på sjukhus och operation. Säsong tre uppehåll, säsong fyra, åter i division 3, punkterad vad. Säsong fem division 2 En snäpp under elit), kommer inte riktigt ihåg mer än att jag fortfarande har ont efter att mot Surahammar gått ner i spagat (kunde det på den tiden) samtidigt som jag blev påkörd och tänjer man mer an spagat så gör det ont, Sedan en säsong i division 1 (serieomläggning motsvarande dagens allsvenska), spekulation om kontrakt i Leksand, skador av allehanda slag, säsong sex i division 2 (vi åkte ut ettan) och sedan var den karriären över efter att alla ledband i fötterna gått sönder. Och då kunde mor börja andas igen...

Tänk vad en dröm kan få en att minnas!

Hur kunde det bli så här: Jo, jag hade ingen grundskolning som målvakt, självlärd, levde högt på reaktionssnabbhet och total oräddhet. Men så blev det en kort karriär också.....

Fru Syd är på turné i utlandet och badar i havet. Själv kan Syd snöra på sig långfärdsskridskorna och bege sig till annat vatten, i form av Runn. A lake outside Falun where of lot of people iceskate, in Winter, (in summer no). Gjorde ett lite internationellt tillägg så att alla läsare i andra länder förstår vad jag skriver om.

Hur som helst, imorse var planeringen inställd på att åka till Ishallen och åka skridskor, det gillar jag nämligen, ja inte ishallen specifikt utan att åka skridskor. Jag var där för ett par veckor sedan och åkte, jag och 46 knattar med tillhörande föräldrar. Där blev det rundkörning, eller som vi säger på DALMÅL; ruuunnkörning. Många varv blev det. Lite åkning runt tekningscirklar, överstegsåkning i höger- och vänstervarv, runt runt. Lite enahanda blir det i Ishallen.

 

Men så var tröttheten rätt påtaglig imorse så jag omplanerade förmiddagen och tur var det för sedan blev jag inbjuden till Runntur istället. Och inte nog med det, trevligt sällskap ingick och fika. (For all of you who have been in The Netherlands with us, this was traditional fika). Hur som helst, kanon blev det. Har inte åkt på flera säsonger men skären satt där ganska snabbt.  Scccchom, scchom, sccchom, ungefär så låter det. Drygt 2 mil, sedan mer fika och hem till dusch och Chelsea-Manchester City i FA Cupen, ett sömnpiller. Både bokstavligen och bildlikt....

 

Som om det inte vore nog med nöjen så har både dammsugaren, och strykjärnet gått heta ikväll. Nu skall vi bara spola isen, skojar lite, nu skall vi bara vattna blommorna, jag och vattenkannan. Sedan skall jag nog lägga mig och tänka lite på schoom, schoom och känna hur det svider i kinderna, det gör det nämligen. Plankan blir det nog också!

 

Schoom på er!

 

Foto: From Syd James Ice Skating Collection

Det framgår inte på bilden, men det går fort! Väldigt fort, konstigt att skuggan hinner med.

 

 

 

Alla har INTE ett favoritlag i den engelska fotbollen kunde vi konstatera vid kvällens middagsbord. Tankarna kanske var lite splittrade efter dagens alla möten men ändå...

 

West Ham, Ipswich Town, Liverpool, West Ham igen kom snabbt på kartan men sedan blev det svårare. Kreativa förslag kom snabbt på banan och jag tror nästan att någon köpte förslaget att bli supporter till Scunthorpe United efter att Middlesbrough hade fått  kalla handen (eller foten kanske..). Arsenal föreslog en annan att det kanske kunde vara ett lag att hålla på, men nej det blev det inte. Vi klurar fortfarande på förslag men jag lutar nu åt Leyton Orient även om jag tycker att man kunde köpt Newcastle.

I kvällens sena timme gick jag sedan ner i receptionen för att reda ut alla papper, tog en Coca Cola och började prata lite med bordsgrannarna som funderade vad jag höll på med på kvällskvisten. Engelskan fungerade inte riktigt utan det blev en blandning av holländska och Syd James´ skoltyska. Paret hade varit på den holländska musikalversionen av Bodyguard. Jag hade inte hjärta att säga att den skulle jag nog inte tycka om utan höll inställsamt med om att Whitney Houston var duktig  Musikalen hade tydligt berört för bägge hade gråtit en skvätt där i musikalmörkret.  Det blev så trevligt att de bjöd på en Coca Cola till så nu är jag istället överpigg och kan inte alls gå och lägga mig. Nu fungerade i det heller riktigt bra för när jag skulle betala min första Cola så kostade den 6 euro helt plötsligt. Ohne Cola, sehs Euro?? frågade jag på bästa holländska. Nein sa damen du har ju två där på bordet. Ja men jag blev bjuden på en! Av vem då? undrade hon. Ja, av dom där som sitter där,.... ja ja jag betalar själv för säkerhets skull men om mitt nya kompispar betalar en gång till så säg inte att jag redan betalt. Herregud så krångligt det här blev nu då. Det var ju så vänligt av dem att bjuda mig helt utan anledning så jag vill inte ta bort den känslan, vare sig från dom eller från mig själv.

 

Nu är det söndag så nu lägger jag mi i alla fall.

i Utrecht är på bra nivå, som vanligt. Nu är ju inte Syd James någon större middagsätare så jämförelserna kanske haltar men det är bra nivå på både mat och trivsamhet i Utrecht. Äldsta dotter Syd var här för något år sedan och upplevde inte alls samma sak; trångt, fuktigt, cyklar och folk överallt. Och det är det, det sistnämnda alltså. Cyklisterna kör som de är på upploppet av Tour de France eller Girot i Italien. Förresten så finns en mycket bra bok om just Tour de France som jag nämnt tidigare. Jacobsen tycker jag mig minnas att författaren heter. Den går i kronologisk ordning igenom varje lopp med en rad spännande utvikningar om såväl cykelincidenter som storpolitikens inblandning i loppets utveckling.

Men nu var det inte det vi skulle skriva om utan om att det just är många cyklister igång, och många andra också på gång. Många är dom, personerna i Utrecht och Holland, 16-17 miljoner invånare på en yta motsvarande Dalarna. Tänk så många kullor och masar det hade kunnat vara om vi hade klämt in lika många i Dalarna. Då hade Avesta varit Amsterdam, Smedjebacken med sin hamn hade varit Rotterdam, Grängesberg hade varit Groningen och då hade man pratat om "Skärningen i Groningen" och så vidare.

Detta med tågen som alltid varit en signum när man varit på plats är dock ett bekymmer. Tänk att kunna vandra perrongerna fram, lyssna till de gnisslande bromsarna, höra konduktörens visselpipa ljuda i mörkret, höra utropen; "All on board!?" (Fast på holländska då förstås). "Nur fahren wir nach Maastricht in nacht", något in den stilen i alla fall (även detta då på holländska). Men nu är det nästan helt tyst på tågljudsfronten!

 

Nej, andra ljud behövs nu så även om kvällen är sen, ögonlocken tunga så köpte jag faktiskt fyra skivor idag som jag skall lyssna in. Inte alla men någon liten låt skall vi väl klara innan man slocknar för kvällen. Julian Sas, Maison Du Malheur, Bonnie Prince Billy eller Green Hornet det är frågan det. Närmast väntar dock armhävningar och några situps.

 

Good night!.

Plato welcome to friends! Platoutrecht on Facebook.

 

Sådär ja, ju har vi varit lite internationella också! Vi kör en record store re-union och återkommer med tågtider och annat i annan artikel!

 

om det är säsong 5 eller 6 som Syd & Co kör Utrecht i Februari. Det kanske är säsong 5 eftersom förra var säsong 4, finns ett klart samband däremellan.

Det krånglas för mycket i Utrecht! Stadsförnyelse heter det vilket bland annat innebär att båtar skall åka där bilar tidigare åkt, genomfarten blir en vattengenomfart. Tågstationen byggs in. Min översyn av spuren minskar och man blir klart oroad över hur det nu skall gå för det Holländska tågväsendet. Vi har mycket att lära ut vi från Sverige vad gäller tåg. Nej du får jag ta om det ser jag; Vi har INTE mycket att lära ut från Sverige vad gäller tåg skulle det ju stå. Men i alla fall man vill ha lite koll på alla tåg. Nu ser jag dem knappt, inte hör jag dem heller.

 

Holland behöver dock inte oroa sig för det vintriga klimatet, solen sken idag, 6-7 grader varmt. Man ligger flera veckor före den normala årstidsrytmen. Fåglarna kvittrar, uteserveringarna är öppna, folk badar i kanalerna, det är sommar det är sol, inte nu då men betydligt tidigare än normalt om denna tidsförskjutning håller i sig.

 

Timmen är sen, ögonlocken känns tunga, när jag tittar ut ser jag den nybyggda minareten, dess blå spriror spirar där i natten, ett svagt ljud av bilströmmarna tränger in. En dov musik. Good night!

 

 

Man blir alldeles knottrig ibland när man läser och hör om sådana här saker. Klipp från dagens nättidning:

 

alls tänkt skriva något inlägg ikväll men det började med ett e-postmeddelande från West Hams webshop. Tänkte slå till med en Jersey men frakten blev lika dyr som tröjan så jag väntar tills nästa besök i EAST END. Sedan såg jag en LP i hyllan från 1970 "The World beaters sing the World beaters"  som jag köpte på plats när det begav sig i tonåren, och så kollade jag priset på den, 30 pund och uppåt. Tänk er Spotify om 40 år, värdet på en låtlista?.....

Då började jag fundera mer på England och min första fotbollsmatch i England och så hittade jag en bild

 

Så har då beslutet tagits att inte köra Vasaloppet första söndagen i mars. Man kan skylla på både det ena och det andra;  för sen vinter, för kall vinter, för kort vinter, ingen vinter alls som det är just nu. Men framförallt är det nog tiden som inte räcker till att jaga mil på skidorna.

Nu har jag dessutom en vadskada som kom för någon vecka sedan efter att jag slagit vad med mig själv om att det skulle vara utmärkt att öka vardagskvällarnas 7-8 km löpning till 11-12 km löpning. Jag har haft samma typ av skada tidigare, alltid vintertid och antagligen beror det på att isättning av foten görs annorlunda när det är halt och snö. Isdobbar på skorna kör vi inte med. Nu har jag kört testcykel och styrketräning. Testcykeln är inte så där våldsamt roligt speciellt inte som cykeln är placerad framför TV-skärmar där det på den ena alltid är Simpsons, alternativt något att spännande TV 6 program, den andra skärmen verkar ha endera matlagningstävling eller Bingolotto. Då väljer man istället att stirra ned på cykelns informationsskärm och försöker hålla tempot, 400 tramptag, titta upp, 400 tramptag, titta upp. Svettpressande. Och så inser man att den där enbensstyrkepressen inte var så smart när man redan hade ont i vaden. Nu har ju inte genomtänkta träningsupplägg varit min starka sida genom åren, utan gärna max och över gränsen. Nåja man lär sig väl när man blir lite äldre och mer rutinerad.....

 

Annars har jag lyssnat mycket på David Bowies senaste och sista skiva. Dramaturgi, vilken känsla. Styrka, konstnärskap, kvalitet. Imponerande!

Dramaturgi är det också när Sanna Kallur åter skall göra comeback. Hoppas det håller!

Dramaturgi är det också i USA, New Hampshire imorgon. Skall det hålla för Donald Trump ett tag till? Hoppas inte!

Dramaturgi är det med Leicester City, att sitta och jubla över Leicester City trodde jag inte skulle hända, men helgens seger över Manchester City var helgens sportliga höjdpunkt! Hoppas det håller HELA vägen för Leicester City, det vore så underbart skönt!

 

Dags att stänga ner för kvällen. Februariregnet smattrar på rutan. Brasan har brunnit ut. Tekoppen är undanställd. Minst 40 armhävningar till innan sängen, har ändrat taktik, förr har jag kört max antal en gång. Nu kör jag i två omgångar och ökar antalet med 40%. Perfekt!