var det en underbar skiddag på Ljungåsen utanför LA. Tre veckor sedan, det känns som en evighet sedan.
Såg att GES skulle ge ett antal konserter, såg annons igår, man hade namnsatt sin "tidernas popshow" till; "Stanna världen en stund".
Det är bara att hoppas att GES får rätt, så att världen bara stannat en stund.
Ni som läser Syd vet att musiken är viktig, samlings-CD görs till sommar och jul. Nu funderar jag ändå på att göra en spellista på Spotify, mot alla mina egna intentioner. Sommar-CD 2020 var tänkt att bli en "Best of 15 years". Listan är klar, bara att bränna eller om jag skall göra ett undantag. Funderar vidare.
Det har varit många turbulenta omgångar under tiden som Syd James Revue har publicerats. SJR blir snart tonåring och under en period upptog den föregående finanskrisen många av Syds tankar. Den här gången hänger tankarna knappt med.
Oljepriset sjunker, börsen sjunker ännu mer. Coronavirus, påverkar i allra högsta grad och det skall man har respekt för. Vi kan påminna oss om Hong Kong influensan och vi citerar Wikipedia:
I Sverige uppträdde sporadiska fall i november och december 1968, och övergick i en första våg under de första månaderna 1969. En andra, kraftigare pandemivåg svepte över landet vid årsskiftet 1969–1970.
De samhälleliga konsekvenserna, så som de framgick i medierna, var relativt få. En tydlig konsekvens av massinsjuknande i influensa blev att det var svårt att komma fram till Televerkets SOS-central och mycket svårt att komma till läkare och sjuksköterskor. Besöksförbud infördes på sjukhusen, och operationer fick skjutas upp. Däremot framkom en viss kritik mot regeringen för dålig beredskap mot Hongkong-influensan, där man menade att en bättre tillgång på vaccin tidigare hade minskat insjuknandefrekvensen påtaglig.
Vissa av oss kan också påminnas om Asiaten, åter citerar vi Wikipedia;
Sjukdomen orsakades av influensa A-virus av undertypen H2N2, och identifierades först i Guizhou i Kina tidigt under 1956.[1] Influensan spred sig som en pandemi över hela världen och nådde Singapore i februari 1957[2], Hong Kong i april, och USA i juni. I Sverige hade influensan sin kulmen i oktober 1957, med cirka 312 000 smittade.
Mycket känns bekant, det är väl i och för sig ingen fördel i dessa sammanhang. MEN två stora skillnader; ingen sammanflätad global ekonomi och inga sociala media....
Som sagt, Syd har full respekt för situationen. Lite mer framtidstro behövs, man känner sig tyngd, så hellre lite Corinna än Corona!
Häromdagen träffade jag två bekanta från förr, relaterade till Syds en gång lovande ishockeykarriär. Vi har väl setts någon gång, hejat men inget mer. Nu var det inte samtidigt och jag tror inte heller att de två känner varandra men för mig blev det en känsla av respekt för tiden.
Vi kan kalla den första för "Pajjen", hur är läget med herrn undrade Syd. Bor du kvar i H, farsan din lever han? Har du kvar ditt intresse för rally? Ja det blev ett antal frågor. Fadern hade gått bort för sju åtta år sedan så.... ja det är inte var dag vi talas vid. Rally gillades fortfarande.. Sköt om dig!
Och så gick det några timmar och sedan stöter jag på nästa som vi kan kalla för "Olsson". Hur är läget med herrn undrade Syd. Inget vidare visade det sig. "Jag har precis fått samtal från läkaren, jag har haft en rad proppar i hjärnan".
Jaha det låter ju inte så bra, hur mår du nu? Det var OK och sedan sade han; Sköt om dig Syd! och jag tänkte, jaha du kommer ihåg mig. Jag kommer ihåg dig men Olsson det heter du inte, och vad alternativet skulle vara har jag ingen susning om måste jag erkänna så jag lämnade mer intierade frågor därhän och svarade istället att sköt om dig du också!
Jag var 16 år, spelade A-lagshockey på annan ort och på den tiden var det aldrig frågan om att några föräldrar skulle skjutsa till träning. Det var äldre lagkompisar som fick åka och hämta mig och skjutsa hem mig igen, det blev väl dryga 12 mil varje träning. "Pajjen" var en som ofta hämtade och det gick oftast i rallyfart, det var bara att sitta tyst och konstatera att det gick fort det här och att det inte kändes optimalt att passera en järnvägsövergång med bilen ställd på tvären. Men träning blev det och jag kunde nu konstatera att det skilde fler år än jag mindes mellan oss. "SJ", "Målarn" och just "Pajjen" var de som ordnade skjuts. Fort gick det inte bara med Pajjen. Nejdå det kunde gå i 120 genom staden efter hemkosten från en sen bortamatch.
Morsan oroade sig för skador under matcherna, resorna diskuterades aldrig och det var nog lika bra det...
Fredag morgon, Sälenfjällen, klockan ringer 04.40 men då är man redan vaken. Upp, på med underställ, äta frukost, tyst konversation, bil till startplatsen, buss till Mångsbodarna där jag så småningom skall köra andra sträckan.
Minus 13, solen stiger upp, kan tack och lov sitta i bussen och vänta. Får info att första sträckans åkare närmar sig. Ut, många förväntansfulla andrasträcksåkare.
Pratar med en från Hyltebruk, översvämningar i Halland. Ingen snövinter därnere heller. Berättar att södra Dalarna inte haft mycket till snö heller, visar sig att Hytebrukaren har fritidshus sex sju mil från LA.
Hur skall åkningen gå? Åkte 11 mil i december, har inte rört skidorna på två månader. Nu 24 km upp till Evertsberg.
Vi växlar, kör nu Syd! Jag kör iväg. Går bra, det är hårda spår, grönt i skogen. Blir omkörd i en av utförslöporna men åkaren gör en kanonvurpa, försvinner själv ut i mossan men skidorna åker in i spåret. Klarar detta, kör på. Ingen uppfattning om det går fort eller sakta, närmar mig Risberg, två muggar blåbärssoppa, en mugg sportdryck. Tar ner tempot lite, oro för att få håll eller att man skall kräkas.
Räknar ner kilometrarna till Evertsberg. Kan öka tempot, kör på nu Syd, det kanske är sista löpet för säsongen. Näst sista backen, någon saxar och Syd försöker spurta förbi, men kroppen svarar inte. Inte alls, kommer över krönet, fokuserar målet i Evertsberg. Upploppet, växling efter svängen Syd! Efter svängen! Det hör jag, blicken framåt, trött nu.
Påpekas efteråt att Syd fått hejarop under hela upploppet. Heja Syd, heja Syd, det hör jag nu när jag ser videon i efterhand. Då hörde jag bara: växla efter svängen Syd! Växla efter svängen.!
Växlar, tar av chippet och skidorna, får en mugg och en kexchoklad. Serviceteamet kommer, torkar av mig, byter T-shirt, ny jacka.
Hade jag kunnat köra lite fortare ändå måntro? Den tanken dyker alltid upp.
Syd i Evertsberg, det syns inte men det går fruktansvärt fort.... ni ser tvåan där bakom....., långt bakom..
