Syd James summerar 2014 med sin best-of-lista
Årets sista dag, även om osäkerheten i världen ökat under året så får vi i alla fall utgå från att det är nytt år imorgon. Som alla stora journalister hade Syd tänkt göra en lista på de viktigaste händelserna 2014 och komma med en profetia för 2015. Nu är inte Syd någon av de stora journalisterna så han nöjer sig med en mer personlig lista över vad som satt sig fast i upplevelsesjälen 2014.
Utan egentlig inbördes ordning kan vi konstatera att
- Årets prestation:Charlotte Kallas sista sträcka i OS-stafetten slår det mesta. Kalla kan man kalla en bragdguldsvinnare.
- Årets idrottsförnedring: Tyskland-Brasilien i fotbolls-VM, total överkörning och total förnedring
- Årets bästa konsert: Svårt. Kanske Stones, kanske Neil Young, kanske Peter Gabriel och vinnaren är, nja jag får fundera lite till.
- Årets upptäckt: Chuck Prophet
- Årets hotell. Hotell Feliz i Palma
- Årets störning: Turbulensen i Leksand
- Årets oro: Ryssland, IS och hur skall det går för Crystal Palace?
- Årets oklara frågeställning: Riksdagsturbulensen och varför har jag inte fått mitt nya medlemskort i AFC Wimbledon
- Årets bästa skivköp: Nja, svårt Chuck Prophet igen blir det nog
- Årets skivbesvikelse: U2
- Årets bästa tid: Sommaren
- Årets resa; Mallorca med runner-up; Miami Beach South (där fanns skivaffär bland annat)
- Årets sämsta tid: November, nja förresten vad gör lite duggregn, mörker och + 2 egentligen?
- Årets formtopp: Infann sig aldrig
- Gott Nytt År!
Och så var det detta med årets konsert: Neil Young faller nog på att det var så fruktansvärt varmt i lokalen där han spelade, Rolling Stones, otrolig vitalitet åldern till trots, ja jag menar på medlemmarna i Stones... var kanon och Peter Gabriel, första gången, häftig ljusshow, högklassiska körtjejjer. Blir det den ändå? Eller kanske Neil Young ändå, jag älskar ju Crazy Horse, eller?
Nu skall jag gör en komplettering:
Min sämsta skivköp för i år: Manfred Mann "Lone Arranger", jag blev förvånad när jag köpte skivan. Ännu mer förvånad efter att ha hört densamma. Samplade kändislåtar och någon form av house-discotalk. Förklaringen kanske är att Manfred Mann blivit Helsingborgare på äldre dagar....... Själv får jag en mental sur uppstötning. Jag som gillade "Ha Ha said the clown " en gång för länge för länge sedan....
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/helsingborgaren-manfred-mann-om-sitt-nya-album/
Decemberöverenskommelsen
har vi nu att fundera över. Syd och fru Syd brukar också göra en decemberöverenskommelse, varje år, med uttalade ambitioner om att nästa år då skall vi minsann göra både X och Y. Sedan har snart året gått och man har inte gjort vare sig X eller Y och nu är det snart dags för en ny decemberöverenskommelse. För NÄSTA år då skall vi minsann göra X och Y, ja åtminstone X, säger fru Syd. Nja nog vore väl Y bättre säger då Syd. Vi får väl se hur det går.
I övrigt har det varit minneshögtid efter Tsunamin 10 år. Jens Linds film var rätt bra tycker jag.
I övrigt i övrigt så har en rockman lämnat in under helgen, Joe Cocker, Sheffieldsonen som slog igenom med "Mad Dogs and Englishmen" på tidigt 70-tal.Jag har aldrig sett Cocker live och har väl heller aldrig varit något stort Cocker-fan. Jag har dock ett speciellt minne kring Joe Cocker från mitten 70-tal. Blivande fru Syd och jag var i England, närmare bestämt i Brighton där jag för ovanlighetens skull sökt upp en skivbutik. Utanför butiken stod några backar med skivor och förutom undertecknad stod två andra långhåriga killar och tittade på skivor, de såg initierade ut.
Den ena lyfte en LP och läste högt; "Joe Cocker" och skivans titel "Cocker Happy". Båda gav upp ett sådant där stillsamt föraktfullt skratt som när något är riktigt billigt, riktigt dåligt. "Cocker Happy" var i deras ögon ett riktigt bottennapp. Jag hade inte tänkt köpa skivan under några omständigheter men efter detta föraktfulla skratt hade, om tanken en gång funnits, det varit totalt omöjligt.
Vi hoppas att Joe Cocker dog "Happy" trots allt.
Öst är öst och väst är väst och sällan mötas de två men
imorgon smäller det på Stamford Bridge. West End mot East End, Det fashionabla Chelsea mot det ruffigare West Ham United från East End. Det två lag som brunnit mest i mitt hjärta de senaste årtiondena. Sannolikheten är liten men imorgon hoppas jag på en seger för Hammers. Rent statistiskt närmar sig Chelsea en hemmaförlust men nja. Hoppas kan vi! West Ham sensationellt fyra just nu!
Vi tar en sång igen. Inte riktigt en julsång men nära på!
God Jul
Midvinternattens köld har inte varit speciellt hård men den har i alla fall varit rättvis. Ungefär så skrev "Blandaren" om Viktor Rydbergs gamla Tomtesaga.
Nu har julfriden kommit. "Jag har inte märkt av den än", säger Syd James i ett uttalande från en snöklädd hemmaort med -10 på tempmätaren.
"Armarna har farit runt som lärkvingar i en städiver av sällan skådat slag och ljudet av dammsugaren har skapat en konstant ljudmatta som knappt kunnat förtränga ljudet av alla förskräckliga julsånger som spelas hela tiden på någon kanal som heter någonting", fortsätter Syd sin "inför-julfriden-berättelse".
"Nu skall det sista fixas, så nu jäklar gäller det att ligga i så att man kan koppla av fram emot juldagens kväll och då lägga sig i den trygga förvissningen om att det är full omgång i Premier League på annandagen, det är nästan så man känner lite stressad, säger Syd.
Annandagen, "Boxing-day" som den kallas i England, vi hoppas verkligen inte att det blir en boxing-day i de svenska hemmen, läste precis i Dagens Nyheter att kristelefonerna går på högvarv i jultider.
Nu önskar jag er alla läsare en GOD JUL och på snart återskrivande!
Nu tar vi den enda jullåt som jag klarar av:
Det satt en duva på en gren och funderade
på tillvaron och vad som hände runtomkring. Duvan som vi kan kalla Sven blickade ut över skogen. I granen närmast grenen där Sven Duva satt såg han att en ekorre just skulle skala kottar. När han blickade åt andra hållet såg han ett antal barn som kom, längst bak släntrade en pojke som de andra barnen kallade Olle. De andra barnen retade Olle och sa att "du har nog sjuk för du är ju alldeles blå om läpparna". "Nej", sa Olle "mina läppar små utav bär äro blå". Olle kände sig mobbad och sa "Bara jag slapp att så ensam här gå"
Nu hade barnen kommit närmare och nu hörde också ekorren barnen och blev rädd. Sven Duva sa högt till ekorren; "Nu skall du inte ha så brått för då kan du stötta ditt lilla ben när du hoppar från tallegren till tallegren". Men ekorren lyssnade inte och så blev det precis som Sven Duva hade sagt. Envis liten rackare tänkte Sven.
Längre bort på den gröna ängen såg Sven något som rörde sig allt närmare, o boy! o boy! ropade han högt det är ju en häst! O boy! ropade Sven igen när hästen kommit närmare. Hur kan du veta att jag heter Boy sa hästen. Det visste jag inte sa Sven, vad heter du mer? Harry, sa hästen som skulle beta från 7 till 5 hela hösten, för han var Ensam hemma eftersom hans bonde var ute och sökte en fru.
Rätt som det var när Harry gick där och betade kom ekorren springande på väg hem till sin ensamma mamma, "jag har även stukat min ludna svans" snyftade ekorren när han passerade Harry Boy. Med den där stukade svansen ser du ut som ett Mods sa Sven Duva. Jag vill inte att du Kallar oss mods svarade ekorren lika surt som rönnbären.
Plötsligt började buskarna knaka. En hund visst det är tänkte Sven, det kanske är Lady och Lufsen som är ute på Den otroliga vandringen. Men det var det inte visade det sig utan en helt främmande hund som berättade att han kom från Lönndahlen och kallades Lassie. Nu hade han dock väldigt bråttom för han hade sett den Stora Stygga Vargen på en skogsföryngringsyta en bit in i skogen. Där hade han också sett en annan individ gåendes med en korg och med en röd luva på huvudet. "Antagligen", sade Lassie, "har hon rödluvan på sig för att inte bli tagen för en älg när nu jaktsäsongen snart skall börja".
"Mitt liv som hund har annars inte varit något vidare", berättade Lassie, "jag har nu rymt från min husse som är en riktigt Vedervärdig man från Mallorca. Ibland band han mig med ett rep en hel månad. Dom har Repmånaderna var inget vidare" suckade Lassie.
Barnen hade nu kommit väldigt nära och Sven Duva ropade: Var kommer ni ifrån barn? Vi kommer från Frostmofjället! ropade barnen tillbaka, och där har vi snö jämt så till och med en Svan måste åka skidor över Åsarna! I den Verkligheten skulle inte jag vilja vara gäst sa Sven Duva. Jag trivs bättre här där jag kan sitta och lukta på blommorna. Jag vi förstår det sa barnen. "Här är ditt liv!"
Men är vi på rätt väg?" frågade barnen. "På spåret" svarade Sven, det här är ju er första resa för ikväll, ni har fortfarande solsken i blick så det kan ju inte bli Så mycket bättre" och det är inte svårt att hitta för här är Öppna landskap.
Ja, sa Harry, Sven och Lassie, Nära havet vill vi bo. Det är så spännande med allt man ser. Sven Duva som nu satt på en gren högt upp i trädet och spanade ut över havet. O´Boy, O´BOY ropade Sven ivrigt, Vad är det" frågade Harry irriterat, Jag tror jag siktar Engelska flottan!, sa Sven Duva. Du får kalla mig Harry och jag tror jag inte du kan sikta Engelska flottan här, den är säkert på Gamla Nordsjön sade Harry B. Jag menade inte ditt namn sa Sven, "oboy" är ett uttryck, kommer du inte ihåg den gamla svenska bluessångaren Pepsi Persson, han sjöng ju den. Nej den låten är en total Främling för mig sa Harry och jag är helt ärlig när jag säger det för jag döljer ingenting för dig! Se bara på mina Ärliga blå ögon!
Sven, Harry och Lassie diskuterade vidare, ja nästan lite irriterat och Det blev värre framåt natten. Nej nu får ni gå hem allihop sa Sven, för jag känner mig nästan som en Turist i mitt eget land. Och ni barn måste skynda på för det går mot natt och ni har haft en lång dags färd.
Sven pustade ut och såg åter ut över havet, den ena efter andra segelbåten styrde nu mot land, fyra, fem, sex räknade Sven och där kommer det Sjunde inseglet konstaterade Duva som satt på en gren och funderade på tillvaron.
Att det betyder
mycket för orten Leksand att hockeyn finns är ingenting vare sig nytt eller överraskande men det blir väldigt tydligt när man tillbringar några timmar i Leksand en matchdag som igår. Alla butiker skyltar med "Match idag"-vimplar. Matställena är fulla med fulla, ja inte alla men konsumtionen av både mat och dryck ökar påtagligt. God stämning är det och man kan till och med se en Frölundasupporter som fikar med en Leksing. Och så har de svårt att komma överens i Mellanöstern....
Målet för resan i helgen var Tällberg i goda vänners lag. Jag hann med ett träningspass på eftermiddagen och kunde konstatera att det är rätt mycket backar i Tällberg. Backträning upp emot Dalecarlia efter att tagit en sväng ner mot Åkerblads och vidare, stigning upp mot Holen vidare upp emot Långbersgården och så ner till höger och sedan till höger igen. Där var jag tvungen att fråga en tant med hund om jag kunde springa som jag tänkt mig. "Håll du te höger så kom du ut på den hära vägstumpen igen du". Jag tog vänster och fann mig själv snart pulsandes fram i djup snö där i den mörka Tällbergsskogen. Nej, överdriver lite grann för det var bara lite drygt rimfrost och inte mer än 200 meter till närmaste hotell men pulsade gjorde jag bland ris och kvistar för vägen tog slut liksom...
Julbord blev det sedan och inte alltför sent men däremot alldeles för tidigt söndag morgon. Jodå jag hade klockan på ringning sådär vid 7.09-tiden men då hade jag redan varit vaken i närmare tre timmar. Detta fick den ödesdigra konsekvensen att när jag på eftermiddagen bänkade mig för att se Manchester U v/s Liverpool 3-0 så missade jag samtliga mål inklusive repriser. När jag sedan efter lite hemarbete skulle kolla till Swansea- Tottenham hade det redan blivit 0-1, jag var dock rätt pigg i pausen och fortsatte med lite hemarbete och när jag återvände så stod det 1-1, sedan blev det 1-2 när jag hämtade kaffe.
Och Lucia har det varit! Javisst ja vi blev ju världsmästare i innebandy också.
Luciatåg i Leksand den 13:e december anno 2014. På väg mot match!
Release av årets Jul-CD
Så var det dags igen för CD-släpp! Årets julskiva! Ni som får kommentera gärna!
Vissa s k Nigeriabrev är "roligare" än andra...
Kära vän,
Jag är Mr Favour Adams, Chefen för revision och redovisning avsnitt av min bank. Med all respekt och hälsningar, har jag beslutat att kontakta dig på en affärstransaktion som kommer att vara mycket fördelaktigt för oss båda i slutet av transaktionen.
Vi hade en utländsk kund från ditt land som deponerat en enorm summa pengar (USD $ 1.4Million) med vår bank. Så småningom blev denna klient bland offren för bilolycka som kraschade på 31-10-2008 i sheihk zeyad road Dubai men sedan dess har vi inte haft något organ kommer för de påståenden som de närmast anhöriga.
En situation som jag har övervakas noga med min position på banken innan jag gick i pension. Nu har övervakade denna fyndighet under åren efter hennes död, och därmed ingen har visat upp som närmast anhöriga under de senaste tre och ett halvt år, jag flyttade filen till min privata volt. Jag värva nu din hjälp att presentera dig som de närmast anhöriga som alla andra arrangemang har slutits av mig och jag bara väntar på att en utlänning för att jag flyttar fonden till hans eller hennes konto. Detta har inte någon risk kopplad till sig som alla interna dokumentation kommer att hanteras av mig. Jag ber er därför att bekräfta ditt intresse genom ett returmeddelande och jag kommer att förse dig med information.
Din ränta kommer vara förhandlings innan vi börjar detta projekt.
Jag ser fram emot att höra från dig snarast.
Hälsningar,
Mr favör för Adams
