Syd James Revue

Under frukostätningen denna lördagsmorgon (regnar och milt) lyssnar jag parallellt på en intervju med nya riksåklagaren som verkar vara en klok person. Detta gjorde att mina tankar sökte sig tillbaka till min egen brottsbana.

 

Det finns två delar av min egen brottsbana och denna kommande text kommer inte att handla om min fysiska brottsbana; näsbensbrott, misstänkt skallfraktur, revbensbrott (vid minst fem tillfällen varav det senaste, slipper gärna fler, börjar bli rätt bra nu så jag kan göra armhävningar igen), spräckt bröstben och en antal fingerbrott. Nej det skall vi inte avhandla nu utan nu gäller det min andra brottsbana; misshandel, droger, stölder, rån, rattfyllerier m m. Tack och lov var det i egenskap av personundersökare som jag kom in på denna typ av brott.

  

I inledningen av mitt arbetsliv jobbade jag som frivårdsassistent på Kriminalvården. Var inte där speciellt länge i just den rollen men fortsatte att arbeta som personundersökare med Domstolsverket som arbetsgivare under drygt 10 år. Det var ingen formell anställning utan uppdragsbaserad, men fick ersättning för varje personundersökning.

 

Som extra informatiuon så handlar en PU om främst den sociala delen av en persons liv. Familjebakgrund, uppväxt, hälsa, droger-alkohol, eventuellt arbete och leverne i största allmänhet. En hel del jobb med oftast flera träffar-samtal, referenstagning, informationsinhämtning. På den goda tiden var det så att en PU alltid skulle göras om personen riskerade fängelse. I utredningen ingick också att man skulle föreslå påföljd. Erkänner att man drog sig för att skriva; "X är en riktig typ han behöver nog sitta av några år".

 

Riksåklagaren pratade idag om vikten av tidiga insatser för att förhindra en brottskarriär. Det känner jag igen; när man fick handlingarna från Domstolsverket kunde man ganska säkert se ett mönster, krångel från början, bristande skolgång, tveksamt föräldraskap och så hade resan utför fortsatt. Det fanns undantag, några som i brist på eftertanke gjort dumheter och var djupt ångerfulla. Men oftast inte.

 

Under de ca 10 år som jag höll på gjorde jag närmare 150 personundersökningar, ett rätt omfattande arbete med ofta flera hembesök eller att man fick åka till något häkte och sitta där, - Syd, va fan har du några cigaretter? var på häktet en ofta förekommande fråga. Det hade jag inte men det kunde ändå oftast ordnas via häktesvakten och så flöt samtalet på lite bättre.

 

Nu har allt blivit met brutalt men under "mina 10 år" var det ingen som ifrågasatte att man åkte ensam hem till brottslingar på kvällar och helger, PU var ett extrajobb som gjordes oftast på just kvällar och helger. Idag skulle det nog vara mer tveksamt.

 

 

Många drogrelaterade brott även då men värre idag.  Man skall inte prata så mycket om den gamla goda tiden för.det fanns mycket grovt då också; man sätter inte upp sin livskamrat (kvinna) på en värmeplatta som står på på max, det blir brännskador, man river heller inte av håret på samma kvinna så att hårbotten följer med. Man spräcker inte skallen på sin kompis med en stekpanna bara för att brännvinet tog slut. Man säljer inte knark alls men framförallt inte på skolgårdar osv och man kan, som sagt konstatera att allt var inte bättre förr. Pojkar/män domierade totalt, säg att det kanske var 10 av dessa 150 personundersökningar som jag gjorde som rörde kvinnor. 

 

Eländigt var det i dessa kretsar, de flesta av "mina" gamla klienter är nog döda (livet for fram hårt med dem). Jag ser en och annan överlevare ibland, de brukar hälsa lite avvaktande speciellt om de har sin nya livskamrat med sig som kanske inte alls vet historien. 

 

 

 

Nu har det gått en vecka sedan jag skrev nedanstående inlägg. Har hunnit med både Skåne och Norrland och en full arbetsvecka sedan dess...

 

Jag brukar sällan eller aldrig skriva om mitt jobb eller saker i direkt relation till det men nu skall jag göra en undantag, I veckan var jag nämligen inbjudan att tala på ett seminarie vid Universitet i Örebro under rubriken "Revival of the Mining Industry in the region of L-a". Varför är detta då något att ta upp undrar ni? Jo det blev en väldigt tydlig "revival" för mig själv också nämligen.

 

När jag själv hade min universitetstid så var det just i Örebro .  När vi läste kursen Samhällsekonomi så  skulle en mindre uppsats presenteras och då skrev Syd just ett "paper" med titeln "Gruva i kris". I den rapport vi fick tillgång till visade det sig tidigt (det är nämligen flera år sedan Syd gick på Universitet) att den ENDA gruva som långsiktigt bedömdes ha en chans att överleva i Bergslagen var Grängesberg. Första sidan på uppsatsen var för övrigt en teckning av Basttjärns Gruvlave som täcktes av texten "Gruva i Kris" Tecknare var Syd själv så det blev mest raka streck.. Hur som helst

 

Gruvan i Grängesberg blev kvar längst men inte heller den överlevde när den s k "Björnligan" tog beslut för att rädda LKAB i Kiruna, Grängesberg fick stryka på foten. Ett av Europas mest värdefulla/största järnmalmsfält lades ner. Jag kan inte gå in mer på detaljer om återstarter etc men konstaterar den lite märkliga känslan av att nu, så många är efter "Gruva i Kris" , prata om "Revival". Läste dock precis att Kina tros översvämma världen med stålprodukter de närmaste åren vilket sätter press på priser vilket nog kan försvåra för både svenska gruvor och stålverk. Kina skall enligt uppgift också  bygga ut! sin stålproduktion med effekten att de tillkommande verken kommer att släppa ut lika mycket CO2 som de samlade europeiska verken gör idag,. Vi pratar alltså enbart utbyggnad...

 

Jag tror ("vet") att Kina har en långsiktig "masterplan". Tänk följande scenario, Co2-utsläppen ökar i världen. Västvärlden, tar under press, beslut om att Co2 måste ner mer. Vi måste ställa om. Konkurrens gör att våra stålindustrier inte kan konkurrera när priserna dumpas och de interna kostnaderna ökar. Vi har makten nu? Precis. Sedan har vi kritiska metaller som Kina kontrollerar helt, vi ställer om vår fordonsflotta till batterier och elektronik. Kina stryper sedan tillgången på material och sätter press på halvledartillverkning i Taiwan. Och vi har ytterligare en segrare, Kina. Ställ för allt i världen inte om vårt försvar så att den skall åka runt på batterier...

 

MEN, man kan inte gruva sig för allt utan istället glädjas över att åter fått se Nick Cave and the Bad Seeds. Enastående bra, lite mjukare kanske, vackert i sitt vemod och de ofta tvära kasten ÄR Nick Cave!  Två omgångar extranummer, så det blev en sen natt igår, igår?, det var ju idag jag kom i säng.. Men vad gör det, man kan kompensera med en tidigt morgon idag. Måste kolla upp Dylanlåten "Wanted Man" som framfördes med en otroligt stark inlevelse igår.

 

Och tunnelbanan "hem" kändes lika trång som den brukar kännas efter fotbollsmatcher i England, dock utan poliser. Nick Caves fans är inga bråkstakar även om de trängs lika mycket.

 

Sitter nu på tåget och väntar på kaffe, tågvärden är en man så nu är han också en "Wanted Man"......

Ni som följt Syds skrivande genom åren har sett att Syd ibland hänvisar till källor som är "välunderättade" och kan ge, som det visat sig, rätt så bra förhandsbilder av vad som faktiskt kan hända eller tenderar att hända.

 

Ni som förutom att läsa Syd även följer andra trovärdiga media vet att källorna aldrig avslöjas. Om Syd är trovärdig? Ibland så, men ni får ta vissa saker med glimten i ögat och se informationskällorna som just källor, inte källor att ösa ur men att hämta en och annan förutsägelse från ibland.

 

Jag skall ge ett par exempel från de senaste månaderna.

 

Vi börjar med "gröna investeringarna" i norr inklusive Northvolt som ni vet att Syd och källorna vari skeptiska till länge.

 

Vi skall dock inledningsvis hoppa tillbaka lite i tiden och påminna om denna artikel som vi skrev i december 2023:

 

Northvolt taktar inte riktigt som de ska, Scania som vill ha batterier till sina ellastbilar får inga batterier. Northvolt siktar på en börsintroduktion där våra pensionspengar skall satsas och så blir det ett nytt Klarna eller Spotify som höjs till skyarna men som sällan redovisar något överskott. Spotify skall nu säga upp 15 % av sina anställda, förvåning?, säger Syds vän. Nej, alla företag som går med ständig förlust måste vida åtgårder.

 

 

Maj månad 2024;

Jag varit i Luleå. Länge sedan jag var där senast. Jag påminde mig själv om att för nu rätt många år sedan, 15 kanske, så gjorde man i Norrbotten i stor satsning på att Kallax flygplats skulle bli ett världsnav för fraktflyg. Asiatiska plan skulle kunna ta en nordligare bana, korta avståndet mellan Asien och Nordamerika genom att åka vid polarcirkeln och då landa på Kallax, omlasta etc. Start- och landningsbanor byggdes ut och det slogs på stora trumman.

 Nu blev det inte så, det går persontrafik till Stockholm och ett plan till Pajala såg jag och ett till Arvidsjaur. Det blev inget globalt fraktflygscenter. Jag hoppas nu bara att inte andra storskaliga projekt som nu är på gång i norr går samma väg. Det är mycket på gång. Och det är just det: På gång...

Så här skriver nu "Affärsvärlden" i en dagaktuell krönika:

Då etanolbubblan glömdes bort återupprepas nu historien i delar av Norrland. Nu rör det sig inte om ett fåtal miljarder utan om mer än hundra miljarder. I den mån ovanstående fem faktorer kan skönjas i andra industrisatsningar runtom i landet ska vi inte bli förvånade om även dessa blir ekonomiska, mänskliga och miljömässiga tragedier.

Jag hoppas att jag har fel.

 

Slut citat.

 

 

Ingen kan väl ha undgått diskussionern och nyheterna om Northvolt de senaste dagarna. Information fanns tidigt,enligt de källor som jag anger ovan, om Borlänge och nu verkar problemen eskalera.Så här skrev Syd tidigare i somras.

En sak som inte förgyller är att Northvolt drar sig ur Borlänge! "Vad var det...." ja just ja det skulle jag ju inte säga....

 

De, Northvolt, har skickligt attraherat riskkapital. Tänk bara på början när man bjöd in c a 40 kommuner (något sådant, minns ej ) för att tävla om att få etableringen. Skellefteå vann och nu får vi verkligen hoppas att det inte blir en exit där också., en Krügerkrasch i AI-tider vore inte bra.

Åter till tidningen Affärsvärlden och hänvisar till att PC fick ett IVA-pris.:

 

“Peter Carlsson är visionären som vågade satsa på det som de flesta inte trodde var möjligt. Trots år av varningar och motgångar har han lyckats med bedriften att bygga en gigafabrik för tillverkning av gröna batterier i skogen utanför Skellefteå.”

Är det inte bättre att dela ut medaljer till människor efter att de har lyckats istället för att dela ut priser baserat på förhoppningar? Ropa inte hej förrän du kommit över ån, lyder ett gammalt ordspråk.

 

Slut citat

 

 

Vi avslutar med en politisk förutsägelse. Så här sade de välunderättade källorna i somras;

Biden är en man som vill, frågan är om han kan. Vanligtvis välunderrättade källor tror att Biden kliver av. En plötslig sjukdom inträder....och då väljer Joe att avsluta. Tänk om Trump kunde gå före och avsluta sin kandidatur. Dock risk för besvikelse där.

 

Nu hör jag att en alldeles väldigt välunderättad källa som undrar om Syd skall dricka kaffe snart?

 

 

 

Så har vi då haft vår årliga återsamling! Gymnasieklassen 3Gd. Det är mer än tio år sedan vi tog studenten, det är faktiskt mer än både 20, 30 och 40 år sedan, Egentligen svårt att ta in men när vi träffas är det ett samtal, ett umgänge som fortsätter. Vi är rätt lika alltjämt, ja kanske utseendet förändrats en del men vilka vi är det är rätt stabilt.

 

Livet har varit ups and downs sedan vi kastade studentmössorna och rusade ut på skolgården. Nu skall vi vara ärliga att säga att på den tiden kastades inte särskilt många mössor, kanske fem sex mössor av totalt 25 möjliga. Har heller inget minne av att det stod några föräldrar och syskon där, på skolgården, finklädda med en skylt där Syd syntes på en bild från tidig barndom och någon morförälder inte kunde förstå att Syd blivit så stor. Nej inget sådant. Vad jag minns är att vi tog bilen hem och sedan var det ett antal personer som kom och gratulerade.Sedan var det fest och så skingrades vi.

 

Ett tag, för sedan togs initiativet till att vi skulle återsamlas efter fem år, och sedan efter fem år igen tills vi kom på att åldern nog gör att vi skall träffas varje år, vilket vi nu gjort i många år.

 

Det finns en värme, en omsorg, en vänskap, en trygghet, en otvungenhet, ja faktiskt en kärleksfull känsla när vi berättar vad som hänt det senaste året. Allt är inte glatt och enkelt, skratt och tårar blandas men jag skall villigt erkänna att skratten dominerar.

 

Kommer diu ihåg, minns ni när vi lussade för B, vad hette den där läraren, vad gjorde du egentligen? osv

Ett återkommande trauma för denna klass är en julfest som vi anordnade, rektorn fick verkligen överlalas och till slut fick vi okej med högtidligt löfte om att det skulle gå bra.

 

Det gick fullständigt åt hel...te!! XL med allt på!

 

I år kom inte traumat upp. Nej i år pratade vi om en personlig ambition/vision för det kommande året. Tills vi ses igen om ett år. Vi hoppas alla är med, vi vet att alla i klassen inte är med längre. Sorgligt.

 

Jag vill inte sluta med detta konstaterande utan istället förvånas över att så många i klassen är och har varit egna företagare. Det var en väldigt ambitöis klass och jag tror att vår klassföreståndare födde ett antal egenföretagare där i slutet på gymnasietiden, en entreprenörsanda som finns kvar än idag. Herregud vi är ju unga! I sinnet speciellt!

 

Hörni, kommer ni ihåg den där fröken vi hade i engelska? Vad hette hon? Hildur! ropar vi alla och så kliver vi ut i nattlivet anno 2024. Vi ses!

Som ni vet så ställer jag samman två olika CD per år, en inför sommaren och en inför julen. För sju år sedan (oj är det så länge sedan?) gjorde jag en CD med temat;  "No More War". 2017 alltså. Kommer inte ihåg varför jag valde det temat men helt klart så var ju den förhoppningen helt fel. Tyvärr!

 

Ett fullt rasande krig i Europa efter Rysslands fullskaliga invasion i/mot Ukraina. Sedan har vi mellanöstern med Israel och Hamas. Inte direkt fred på jorden. 

Hittade fordralet till "No More War" på kontoret vilket gav idén om en uppdaterad version som nu är klar.

 

Ni som brukar få, meddela så får ni gärna denna "extrautgåva" Jag vill säga att denna skiva/låtlista kräver mer lyssning, musiken är bra (tycker jag), texterna är viktiga för att kunna följa hela tanken med skivan:

Jag börjar med en låt som heter "End" sedan kommer ett frågande kring världens utveckling, uppmarschen, in i kriget, ifrågasättande, rädsla.

 

I mittpartiet blir det lite jobbigt med låtarna "I don´t wanna be a soldier" och efterföljande

"Fool Metal Jack". Lyssna in texterna även om det är av och till är lite stökigt. "Fool Metal Jack" är ingen hård rock, men hård "

"I hear someone is  shouting for help, I think it is me, it ought to be me..."

 

Sedan kommer partiet att det här gick inte bra, det går sällan bra för soldaterna och det är jobbigt för anhöriga när ingen kommer hem utan att det istället blir  "Knockin'  on heaven's door" och de skyldiga går fria.

 

Jag hoppas ni vill lyssna, musikaliskt bra men en känsloresa, åtminstone för mig, även efter ett antal lyssningar. 

 

 

 

 

Nu gäller det att bestämma sig. Med lite distans till ett som, jag tycker, jättebra OS så måste jag välja gren, säger vår vän Syd James.

Det var mycket inspiration, Sarah Sjöström la nivån men någon elitsimmare, nej det lockar mig inte riktigt. Nej pingis, det gav mycket energi. Har under många år försökt göra mig av med pingisbordet i garaget men nu är det mer fråga om att bygga ut garaget och ställa UPP pingisbordet.

 

Jag ser mig redan stå där och mata forehand och backhand, skruvar uppåt och nedåt.  Fru Syd är inte lika lockad att stå där som bollmottagare men vem vet, med lite charm och tålamod så. Nu är ju varken charm eller tålamof några starka grenar hos Syd men kanske ändå. Locka med något typ; "ta emot de här 125 forehandbollarna så kan jag bjuda på nybakad sockarkaka sedan". Det känns lite ihåligt det håller jag med om. 

 

När Truls förlorade finalen i singel så kom plötsligt andra energikällor; stav! Duplantis! Kan detta vara något? Jag provade stav i min ungdom men jag minns knappt att jag nådde högre än höjdhopp. Lite kanske, annars var faktiskt höjdhopp en av min bättre grenar, och längdhopp, har stolt kvar en silverplakett från skolmästerskapen. (Ett ögonblick: "Fru Syd har du sett mina medaljer någonstans? - Vad säger du? -Metallskrot för flera år sedan? - Tänker du inte alls på min OS-karriär?? - NU blir det ingen sockerkaka!)

 

Jaja ....

Detta med längd- och höjdhopp kan ni kanske förstå med tanke på kroppbyggnaden men, Kulstötning det var min allra bästa gren. Flera barndomssomrar höll jag på med kulstötning i morfars och morrmos trädgård. Frekvent är en underdrift!

Vem var då inspirationskälla till detta kan man man undra? Jo det var Jan Ståhl! Och vem är det då kan ni också undra. Jo det är Daniel Ståhls far. Jag tillbringade många somrar, påskar och annat i Föne hos Daniel Ståhls farmor och farfar och sonen Jan var Sverigetopp i kula, diskus och slägga.

Slägga gav jag upp tidiigt, snurra runt kunde jag men sedan for jag ur ringen och släggan låg kvar.. Dessutom upplevde jag diskbråck, ljumskbråck, handledsfraktur och axlarna ur led, det kändes så i alla fall. 

 

Kulstötning kan det bli igen; såg att veteran-VM i friidrott pågår just nu. Äldste deltagare är fyllda 100, enda startande i den gruppen. Kula 2.78 låter överkomligt och jag har många år att träna. Kula får det bli mellan pingispassen!!

 

Hördu, fru Syd! Nu är det dags, ta med bollarna! Idag är det backhand vi skall köra! 

- Vadå tyst med dig? - Herregud klockan är ju över 8!! Det här är ju forlorad tid!

Man funderar lite inför varje gång, är det möjligt, kan det bli lika bra igen? Och svaret är Ja och varje gång denna mäktiga känsla.

Nu senast på Strawberry Arena - Jordgubbsstadion- var lika bra som tidigare. 

Vi var där vid halv sex, långt fram, längre fram än någonsin tidigare. Det var möjligt att sitta på golvet en stund men sedan fick vi stå tillsammans under många svettiga timmar.

Min gamle vän Leif-san och fru Syd var med. Fru Syd tog sig ytterligare något längre fram medan vi andra kom i samtal med ett gäng från Hjo. Det var far och morbror med två barn, i och för sig vuxna men en yngre generation Springsteenälskare.

Sonen var mycket entusiatisk när han fick höra lite dalmål. Han riktigt njöt att få höra de dalaklingande kommenterarna. De unga hade sett Springsteen någon gång tidigare. Äldre gardet hade sett fler, annars var det veteranbilar i Hjo som gällde.Och Leksand i hockey! Hur kom det sig funderade jag. Alltid varit så! En helt logisk förklaring-

 

Det var tjejerna från Åbotrakten i Finland som kommit enbart för Springsteen. Hade varit i Helsingfors någon dag innan. Trots att de kom från svensktrakter så var det engelska som gällde, Det började bli riktigt varmt, det var trångt, stämningen god. Ingen klagar, alla är på bra humör.

Som kvinnan som tillbringade merparten av kvällen bredvid mig och Leif.san. Kom från någonstans mellan Gävle och Uppsala. Högoktanig Springsteenfantast.  Hade varit i Odense, hade varit på konserten i måndags och nu ikväll. Hade kommit på att hon och sambon aldrig varit i USA och nu hade hon plötsligt bokat in en Springsteenkonsert i Philadelphia i mitten på augusti. Aldrig varit i USA men nu var det dags, 2700 kostade en biljett i Philly. 

 

Det är svettigt, det är trångt. Ingen klagar, Kläderna klibbar, Rör man sig tre centimeter så är det en annan person där. Alla hänsynstagande, bra humör, förväntan. Nya bekantskaper. En annan värld, här och nu. Människor som man finner gemenskap med, ser dem aldrig mer. Ett par tjejer från Japan som åker med på alla konserter i hela Europa, varje konsert.

 

Och så drar det igång; E Street Band och Bruce, Fullt ös direkt, vilka musiker, Man tittar sig omkring och det är ett leende i alla ansikten. I detta frontgäng där vi står ikväll kan i stort sett alla samtliga textrader. Där ligger man i lä.  Vilka musiker, spelglädje. Nils Lofgren en av mina favoriter, spelar också med Neil Youngs partnergrupp "Crazy Horse"

 

Själv är jag ytterst dålig på att fånga stunden, men i trängseln på Springsteenkonserter känner jag mig befriad, närvarande och funderar redan på när man får stå där igen. Man vet aldrig, Bruce fyller 75, haft problem med magsår. Skuille kännas tomt om man inte får stå där igen, kanske få höra hur det gick därborta i Philadelphia, eller hur det gick på vetenransbilsträffen i Falköping. Antagligen inte, men nåsta gång får man nya bekantskapr och samma känsla av saknad och tomhet när det är över.

 

 

 

Jag har fått en hel del positiva kommenterar om årets sommar CD som "släpptes" för några veckor sedan och jag tänkte nu berätta lite mer om vad och varför vissa låtar valts och varifrån de kommer. Inte alla låtar men några med särskild "edge".

Spännande? Det får vi se

 

Låt 1 Lord Huron. I augusti 2022 var vi på återbesök i Minnesota, USA. Ett besök på skivbutik hör alltid till och efter lite alllmänt botaniserande så stod den skivan där. Köpte utan kunskap och utan att ha lyssnat, blev ett bra val vilket butikspersonalen uppskattade. Ni ser skivan till vänster.

 

Besvikelse är ju att kanske laddat ord. Man kan vara besviken över stort som smått. Att jag kom att tänka på detta var egentligen en helt bagatellartad händelse. Gruppen "Greta van Fleet" spelade på, kan det ha hetat, Stockholm Fields för en dryg vecka sedan. Greta van Fleets första album var superbra, väldig likt Led Zeppelin men väldigt bra och lovade mycket för framtiden.

Deras nästa album, nja, nej den kändes inte så bra och de fick i heller speciellt bra recensioner för sin konsert. En klar besvikelse.

 

Kommer ni ihåg Tom Robinson Band med "2-4-6-8 Motorway", det här kändes lovande men så kom då LP:n och .......jättebesvikelse, ett "one-hit wonder".

 

Dessa saker är exempel på bagatellartade besvikelser liksom typ att Sverige missade EM-fotboll. Vi kan ju trösta oss med om att hade Sverige varit med i EM så hade vi säkert åkt ut i gruppspelet och då hade DET varit en besvikelse.

 

Mer allvarliga besvikelser är ju världsledarnas handlingar, nu far Orbán runt på turné och skall stifta fred. Ryssland skall få mark som tillhör Ukraina, sedan blir det "fred" , man får säkert vänta några år men sedan är det nog dags igen till allas stora besvikelse.

 

Arabiska våren - en besvikelse.

 

USA är en besvikelse- Biden är en man som vill, frågan är om han kan. Vanligtvis välunderrättade källor tror att Biden kliver av. En plötslig sjukdom inträder....och då väljer Joe att avsluta. Tänk om Trump kunde gå före och avsluta sin kandidatur. Dock risk för besvikelse där med.

 

Men bevikelse är ingen bra känsla, bättre att konstatera, så blev det och så fokusera på att det skall bli bättre. Typ bättre väder när senaste skyfallet gjort alla i Jönköpingstrakten både blöta och besvikna. 

 

 

 

 

 

En gång uttalade Syd följande födelsdagshälsning till yngre bror Syd; "Tänk att du fyller år varje år det är fotbolls-VM" Broder konstaterade att han, precis som vi andra, fyller år varje år.. 

Vad jag egentligen menade var att födeledagen alltid inträffade samtidigt som fotbolls-VM gick/går, utom då senast när man vänt på årstiderna.

 

I år lyckades Syd själv fylla år under fotbolls-EM, jämnt dessutom. Vissa "jämna" födelsedagar känns mer märkliga än andra och jag tycker de känns mer och mer märkliga för varje gång. Min mors bästa väninna, nu 96 år fyllda ringde och grattade, även hon konstaterade att åren går men att man känner lika på något sätt. Vi hoppas på det!

 

Vi skall gå tillbaka lite till fotbolls-EM. Sverige är inte med men Albanien och Georgien är med... Tittar gärna på matcherna ändå, stormatcherna blir ofta lätt stereotypa med fokus på att inte släppa in mål. Darför matcherna med och mellan "underdogs" ofta blir mer inspirerande.

 

Vad som dock inte är inspirerande är expertpanelerna, frågan är om inte SVT vinner bottenligan. Det är klart att om du aldrig i hela ditt liv sett en forbollsmatch så kan det kanske tillföra något, möjligen. För att sedan bevisa expertens expertkunskaper skall man i nästa skede nagelfara någon liten detalj som experten (och alla vi andra) uppmärksammat och förklara. Tröttsamt! SVT behöver spara pengar. Gör det!

 

Men nu gläds vi åt en födelseldag som var mycket trevlig, många kom och många fina presenter, flera med fotbollsinriktning; inte på grund av EM utan mer kopplat  till Syds långvariga och bestående fotbollspassion; böcker av Erik Niva, "The Golden shoe"  direkt från Tyskland, där var det 100 % EM med innehåll på c a 40 %, West Ham United-tröja  och en dryck och godsaker som kan förgylla hela sommaren.

 

När man kommit upp i denna aktiningsvärda ålder skall man verkligen passa sig för att säga "Vad var det jag sa!" Men nu gör jag det ändå;

 

En sak som inte förgyller är att Northvolt drar sig ur Borlänge! "Vad var det...." ja just ja det skulle jag ju inte säga....

De, Northvolt, har skickligt attraherat riskkapital. Tänk bara på början när man bjöd in c a 40 kommuner (något sådant, minns ej ) för att tävla om att få etableringen. Skellefteå vann och nu får vi verkligen hoppas att det inte blir en exit där också., en Krügerkrasch i AI-tider vore inte bra.

 

Skulle det bli så illa är det många som får försöka "ladda batterierna på nytt".

 

 

 

Ni som följer Syd på Instagram har sett att maj och juni har varit utmanande ur resesynpunkt. Kombinationen  av olika aktörer och Trafikverk fungerar inte så bra. Känns som om en verklig chansning att sätta sig på tåget med en tro att man skall komma fram något så när i tid. Men som sagt rapporter finns på Instagram. Tiden går fort men inte tågen!

 

Maj passerades med ett "swish", vart tog de 31 majdagarna vägen? Lika förvånande snabbt varje år..

 

Lika förvånande är det att i stort sett alla olika aktörer i samhället blir så förvånade när någon har granskat något de håller på med. Trots alla poilicies, värdegrundstjohejsan och en massa annat så kommer avslöjanden i parti och minut. Vissa saker som man trodde var självklart finns inte alls.Vi är SÅÅ förvånade och vi skall verkligen gå till botten med detta.

Det är politiker, det är företag, det är statliga aktörer som polis, tull, skatteverk, SJ, Trafikverk och egentligen allihop.Alltid ett förvånant konstaterande. Va? Det hade vi ingen aning om!

 

Positivt förvånande är att Willie Nelson fortfarande producerar så bra musik! 91 år gammal så släpper han ett album som rosas av alla. Såg ett klipp på Instagram (tillbaka där igen) där Nelson och söner framför en låt på John Lennons födelsedag!  Samma Nelsonbröder som backade upp Neil Young på Dalhalla för snart åtta år sedan! 

Åtta år sedan, ja pandemin förstörde ett par år som på något sätt bara försvann och det känns därför som om tidräkningen blivit annorlunda.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag brukar ju inte beröra eller skriva om nuvarande eller tidigare jobb men nu har jag i alla fall varit i Luleå. Länge sedan jag var där senast. Jag påminde mig själv om att för nu rätt många år sedan, 15 kanske, så gjorde man i Norrbotten i stor satsning på att Kallax flygplats skulle bli ett världsnav för fraktflyg. Asiatiska plan skulle kunna ta en nordligare bana, korta avståndet mellan Asien och Nordamerika genom att åka vid polarcirkeln och då landa på Kallax, omlasta etc. Start- och landningsbanor byggdes ut och det slogs på stora trumman.

 

Nu blev det inte så, det går persontrafik till Stockholm och ett plan till Pajala såg jag och ett till Arvidsjaur. Det blev inget globalt fraktflygscenter. Jag hoppas nu bara att inte andra storskaliga projekt som nu är på gång i norr går samma väg. Det är mycket på gång. Och det är just det: På gång...

 

Lule hockey går sådär på herrsidan, damlaget tog femte raka SM-guldet. Sport no 2 i Luleå är basket. Samma där tror jag, damerna är strået vassare.

 

På vägen hem fick jag en mycket pratsam Haparandabo vid min sida. Mycket trevlig och jag invigdes i både det ena och det andra. Aktiv man i äldre medelåldern XL. Finländarna vallfärdar till Haparanda då kronkursen har fallit. Man köper snus och man köper brännvin, om man köper det tredje det tror jag inte med hänvisning till musikgruppen ”Skäggmanslagets” första skiva, fick jag reda på. (Ja det med Skäggmanslaget lade jag till själv) Mannen vid min sida hade sin föräldriga (innovativt svenskt ord) härkomst från Karelen, mamman med föräldrar hade flytt de ryska bomberna under andra världskriget och hamnat i Haparanda. Fadern kom från en skogsägande familj med 1400 hektar skog (det är mycket det!) När anfadern dog delades skiftet upp i två 700ha områden, Detta kunde den äldre av bröderna i familjen (alltså min kompis farbror) inte acceptera. Den äldsta ska ha allt! Och en livslång osämja blev resultatet.

 

Det var första halvtimmen av resan. Vi fick en kopp kaffe och sedan gick berättelserna vidare. Jag vet allt om barn, svärdöttrar och svärsöner och barnbarn, kompisar, hustrun som gått bort för några år sedan.

Själv hann jag nämna att jag var från Dalarna... Mycket fint landskap där min vän åkt med bil och campat i Orsa, jättefint.  Och varit i Falun, jättefint där också. Jo just det innan vi skildes så berättade jag vad jag hette; James,... Syd James.

 

Min vän berättade att han lätt för att prata med folk,... jag med, hann jag inflika i en konstpaus. Men nej, ingen kritik, det var trevligt. Hade tänkt sova en stund men så blev det inte. Det gjorde jag däremot förra gången jag flög från Luleå. Jag blev uppmanad att jag skulle kolla när vi startade på alla nya banor som anlagts. Nu blev det inte så, planet stod på startbanan men kom inte iväg och jag hann somna  innan vi lyfte och jag missade hela ”grejjen” med Kallax som ett nav för världshandeln, men å andra det gjorde de ju själva också,,

 

 

 

 

För något år sedan skrev jag en liten berättelse om min musikaliska utveckling ”Every CD has a story”. Nu har jag kommit på att jag skall skriva en 2.0. Av intresse för någon? Av intresse för mig?

 

När jag började gymnasiet, som jag f ö inte alls tänkte börja på men gjorde det i alla fall och trivdes väldigt bra så småningom, så gick jag i samma klass som bland annat Göran, Didrik och Pekka. Vi hade trevligt tillsammans om än väldigt olika och vi diskuterade musik. Pekka och jag förespråkade hårt att Creedence skulle stå sig över tiden medan Göran och Didrik inte alls trodde det och hävdade något annat, vad minns jag inte.  Blev påmind om detta när jag såg ett inlägg på Instagram av John Fogerty, som pratade om en Australienturné, plockar med sin akustiska gitarr och sjunger Bad Moon Rising. Så bra. Deras tredje album ”Cosmos Factory” måste stå som något alldeles utöver det vanliga. Lyssna på den igen, inte en dålig låt.

 

Varför har jag så många skivor med REM funderade jag sedan på? Har en hel radda i hyllan men kan egentligen inte sätta en enda låt, inte just nu i alla fall.

 

Är det någon som minns gruppen Ekseption? Holländare som hade en storhetstid, inget megaband men vi var ett gäng som åkte till Örebro och såg dem live. Varvid undertecknad ådrog sig en hörselskada. Jag kommer just ni inte ihåg vad organisten hette men han låg i alla fall kvar på en hög ton på orgeln väldigt länge och väldigt högt och jag minns att det skar till örat och jag fick senare konstaterat att jag fått en hörselnedsättning på ett visst tonläge. F ö var det en skräckfärd till Örebro. Jag hade precis haft en kraftig hjärnskakning (Hockeyskada) och vid dessa tillfällen kan man få en bieffekt; dödsångest. Och det hade jag. Långa mil till Örebro och hem igen...

 

Jag har varit på Örebro konserthus två gånger, andra gången såg vi Budgie. Ett band som jag sedan återsåg på Kings Cross Cinema i London något år senare. Ni minns Kings Cross Cinema. Öppnade vid midnatt, vansinnigt högt ljud, konstant blinkande ljus och massor med haschrökare. Låg en tjock haschdimma i hela lokalen. Allt var egentligen groteskt...  06.15 slutade sista bandet spela och det var just Budgie med låten ”Breadfan”. Var spyfärdig en hel dag efter denna lilla nattutflykt.

 

London var ett ständigt besöksmål under många år, Fleetwood Mac, Eagles, massor med pubband som Yellow Bird, Dog Soldier och andra storheter.

 

Sedan blev det mer USA under åren, släktträffar, skivköp i Seattle. Johnny and the distractions, och vad hette de nu? Jo ”Life in General”. Kanske början på "The Seattle-sound" som inte bara fött Grungeband som Nirvana utan också Band of Horses och Fleet Foxes, några av senare års favoriter. Köpte också Madonna i Seattle men mitt uttal av Madonna ( på dalmål) gjorde att de amerikanska släktingarna först inte alls förstod vad jag köpt innan jag visade vinylplattan och de utropade; ”a MaDonnA”. Där på gatorna om jag också för första gången i kontakt med ”Greenpeace” som värvade medlemmar men undertecknad var skeptisk. Sedan har förstås Randy i Minnesota haft stor påverkan på mina musikval; Jayhawks en absolut topp, Dylan förstås, Ted Benoit och många många fler. So thankful!

Många år senare när döttrarna var födda men fortfarande småbarn har jag ett starkt minne av att vi är på en bok-och skivhandel i Seattle. Damerna ligger på golvet och bläddrar i böcker medan jag hittar en alldeles fantastiskt bra samlingsbox med covers på Rollings Stones. Vilka fortfarande för övrigt håller på och som precis släppt en alldeles lysande bra platta med ny musik, som ni redan vet förstås.

Åren fortsatte liksom skivköpen och när jag jobbade i Stockholm i många år så hann jag bygga en del bra relationer med skivhandlare. Så bra att de till och med ordnade en signerad Ian Hunter-CD åt mig. Detta med signerade skivor gillar jag och tack vare att vår mycket gode vän/väninna ML körar på Sabatons skivor så har vi samtliga deras alster signerade.

Sabaton är från Falun så då går det bra med dalmål, till och Madonna på dalmål förstås i skivbutikerna hemma. Nu köper jag å andra sidan inga skivor med Madonna längre, nej nu är det bluesdamer som gäller.  

Jag skall lägga till en spellista till denna text. Håll utkik om man nu kan göra det med öronen...