Syds tankar en majmorgon, där solen skiner och temperaturen snart passerar 0
För några år sedan, kanske tio, så var Syd James med i en arbetsgrupp som via ett större nätverk av svenska företag arbetade med frågan om hur svenskt näringsliv skulle kunna utvecklas, vara innovativt och möta framtidens utmaningar. Många olika frågor diskuterades och vi åkte omkring till framgångsrika svenska företag för att se hur de utvecklades. Vilka är de viktigaste frågorna för svenska jobb och svensk konkurrenskraft? Gång på gång försökte SJ föra in "ägarfrågan" som en avgörande del för hur svenskt näringsliv skulle utvecklas. Tesen att anonyma aktieägarvärden styr besluten i allt större omfattning. Anonyma fonder och kvartalssyn såg SJ som ett hot. Men, nej frågan om ägandet tog aldrig skruv.
Vadan denna fundering om förgången tid måntro? Jo diskussionen om AstraZenecas framtid, Scanias framtid osv. Är det någon som tror att affärerna inte går igenom i slutändan. Och att det kommer att gynna Sverige på sikt? Forskning, utveckling och beslut flyttar härifrån. Det är betydligt lättare att ta beslut om avveckling, neddragningar och flyttar om man sitter på distans. DN skrev om detta i veckan; ungefär på ägartemat att Sverige behöver inte färre miljardärer, vi behöver fler, var tesen. Hur många tror att IKEA varit där de är idag om man börsnoterats 1985? Nu ser jag inte IKEA som enbart positivt för kring IKEA byggs shoppingcenter och shoppingcenter är en av SJ:s absolut svagaste grenar vilket ni som läser Syd väl känner till.
Jag besökte Ingemar på Folk och Rock för någon vecka sedan och läget i Borlänge centrum känns ännu tuffare nu efter IKEA-etableringen. Fördomsfull som man är så tror jag i och för sig inte att Folk och Rock hittar så många kunder på IKEA. Först värmeljus och servetter sedan en vinylskiva på Folk och Rock, nej inte ens mitt mest optimistiska "skivjag" tror på den tesen. MEN vinylen växer så det knakar (det knakar inte påpekar min redaktionskommitté) men den växer i alla fall. Det nya mantrat är att om man är RIKTIGT intresserad så nöjer man sig inte med Spotify. Man köper en fysisk skiva!
Det är ägarfrågan igen....
Nu till något betydligt mer allvarligt; avgörandets stund för Premier League är inne, kanske redan denna helg OCH jag hoppas på Everton och för en gångs skull vill jag inte att Crystal Palace skall vinna. Låt Liverpool få vinna titeln, låt Gerrard få höja segerbucklan. Men det brukar gå åt skogen; i veckan hoppades jag på Chelsea och Bayern München i segermatcher men tydliga förluster gav inget utrymme att ens tala om otur. Däremot var det otur att Gerrard halkade förra helgen. Jag vill inte ha Oligarker och Dubaimiljarder i toppen på Premier League. Jag vill ha hjärta!
Vi susar just nu in på Hallsbergs station, Syd och jag! Vi är på väg mot sydligare breddgrader! Nu skall vi väl inte överdriva utan konstatera att vare sig antalet grader på bredd eller temperatur skiljer så mycket från utgångspunkten.
Men vänta, vad nu, åker vi tillbaka? Det är ju fel håll! Undrar om lokföraren har satt sig i fel ända av tåget? Nej nu bromsar han in, kraftigt! Det svänger runt nu, spännande det här blev då! Ser ut som vi står mitt i en trädgård just nu. Kan detta verkligen vara rätt? Undrar varför vi står mitt i detta egnahemsområde! Signalfel?
Precis, så är det, för vilken gång i ordningen har man inte hört den informationen på våra ”kära” tåg! Men rösten säger att vi kommer att få rulla vidare? Det hoppas jag! Undrar just HUR stort signalfelet är? Kan det lysa mycket eller bara lite fel i signalerna måntro? Eller också lyser de inte alls.
Vi är på G igen nu, vi har lämnat villaträdgården och plötsligt känns det lite lugnare, riktningen mot Mjölby känns utstakad, jag till och med se att det finns ett spår. Kanske är ett nytt spår efter ombyggnaden mellan Motala och Mjölby? Hoppas han hittar, lokföraren
Det var inte tänkt att det skulle bli en direktrapport från tåget men jag måste säga att det här känns lite nytt, dock inte speciellt roligt. Det går för sakta och nu är vi inne i en plantskola. Den här sträckan har jag åkt förut, säkert hundra gånger genom åren men detta har jag aldrig sett förut. Man kanske ser mer nu när det går så här sakta, väldigt sakta går det.. Där står det en björk….fin den är då, så där ja nu har vi i alla fall passerat den björken. Nu ökar farten! En aning i alla fall, tror jag. Nja, tveksamt.
Tåggrannen läser Jane Austen, tågen gick nog ungefär i den här farten då också. Det här med snabbtåg tycker jag känns som en pseudodebatt. Jag skulle vara glad om vi kunde öka från 20 km i timmen till 40. Men det gör vi inte, nu bromsar vi in igen! Ännu mera signalfel?
Nu står vi mitt i skogen! Solen skiner, men tiden går! Anslutningståget. Jag säger bara det…..
Spårledningsfel – röda signaler! Spännande. – Vi måste köra mot röda signaler och skriva blanketter säger tågföraren. Skriva blanketter? Varför skriva blanketter, vem skall läsa dom? Nu?……
Tänk att det alltid skall krångla med tågen! Jag som egentligen gillar att åka tåg. Trött blir jag.
Vi får se hur det går, det kanske kommer en senare rapport!
Fick just höra att Stockholmståget från just Stockholm mot Malmö också är försenat, det kan gå, fast jag tvivlar. Starkt dessutom.
Jag äter som sagt frukost varje morgon. Onsdag till Fredag innebar vissa ändringar mot tidigare dagar; tidigare möten och resa till Stockholm en dag gjorde att klockan resten av veckan ringde 04.55 istället. Fru Syd är på utlandsturné så nu kunde det ringa ostört fyra gånger även om man var vaken redan på första plingelinget.
När jag funderade vidare på de här hemma-hos-intervjuerna hos folk i farten så kom jag på att det kanske är en dag de beskriver, inte flera dagar. Så jag kör en sammanfattning.
Svaga löppass, Champions League-fotboll - zzzz och så upp igen och jobba sammanfattar veckan rätt bra. Fredag klämde vi in ett AW som blev BW eftersom att jag fortsatte efter AW. Fredag kväll, och så lördag morgon. Sovmorgon och då vaknar man 04.30 utan klocka... nej jag gick inte upp då utan låg kvar och funderade lite tills jag gick upp. Ja, sedan vet ni detta med tidning, frukost osv för att sedan fatta räfsan och börja vårstädning på tomten. När jag står där vid häcken och häckar kommer en okänd man gående förbi som man ser att man måste prata med:
- Jaha du har Leksandsmössan på?!
- Ja det måste man ju, men nu vette sjutton hur han tänkt sig, Salo.
- Tänker du på den där Västeråsspelaren han värvat
- Ja, precis, förra året värvade han också en Västeråsare och det blev ju ingenting
- Nej jag håller med dig!
- Jag litar inte på Salo
- Nej inte riktigt jag heller, han är lite kaxig ibland tycker jag
- Precis, det känns inte bra, tror inte han har koll nu
- Vi får se.
- Hoj!
- Hoj hoj
Så kan en djup diskussion fortskrida när man står lutad mot en räfsa och ser män i Leksandsmössa passera förbi.
PÅ tal om senaste värvningen och Salos uttalande: Ingen skall jävlas med oss! Har någon gjort det? undrar vi stillsamt.
Jag har sett i olika tidningar och tidskrifter att när man gör personporträtt då skall personen berätta så där spännande om hur en dag förflyter och du funderade jag på om jag skulle göra likadant. Problemet är dock att Syd inte alltid kan berätta vem och varför vissa möten och aktiviteter sker. Men sådana här bassaker, som att klockan ringer 05.25 kan man berätta. Jag känner att det blev sent igår, släckte som sagt först efter midnatt igen, bedrövligt trött. Riktigt varför jag har fem olika larm som går igång på olika tider vet jag inte själv för jag är väldigt lättväckt. Men så är det, vilket fru Syd inte riktigt gillar. Efter en stund går jag i alla fall ut och hämtar morgontidningarna och fortsätter min nya inslagna linje att läsa en stund innan jag slutligen går upp, innan dess har jag slagit över radion till P1.
Frukost - det äter jag varje dag.
Låser upp för sotaren som skall komma idag. Upp med stegen, den lille filuren skulle varit hemma redan förra veckan men det glömde jag bort. Straffavgift!
Till jobbet vid 07.35 tiden - mail och kvarvarande telefonsamtal. Förbereder inför onsdagens möte i G med fd G. Till möte kl 10, mötte inte Lassie men väl pressen, en har Fulhamkeps, byter några PL-ord och vidare till nästa möte kl 11, hem för snabblunch, ingen nyckel! och åker därför vidare till nästa möte 13, finns mat kvar!! äter 10 minuters lunch, förbereder nästa möte med Lr x 2 + 1, lite PC-krångel. Möte till 15.30. Mailar och ringer och pratar! Nästa möte börjar 16.30.
Låter gruppen arbeta med externa handledare, jag mailar på. Sneglar på klockan. Dags att åka hem ock skjutsa frun till tåget som går från Borlänge. Nja inte än, planerar min torsdag i Stockholm. K tycker jag skall åka onsdag kväll, kanske rätt ändå. Vi får se!
Kastar en blick genom fönstret. Blött ser det ut. Undrar om jag kan hålla mig vaken till Chanpions League ikväll?
Mailar vidare.
Hem 18.45, 19.07 mot Borlänge, sent ute, väldigt sent ute då fru Syds tåg går 19.53, "Vi hinner inte" säger fru Syd, "vänta och se" säger Syd. 19.40 vid stationen i Borlänge. Ja det gick fort, alldeles för fort egentligen.
Hem till Champions League, kör plankan, tedrickning + plankan igen i paus. Chelsea vinner med 2-0. Med sinnesfrid släcks lampan 23.20
Jag har sett i olika tidningar och tidskrifter att när man gör personporträtt då skall personen berätta så där spännande om hur en dag förflyter och du funderade jag på om jag skulle göra likadant. Problemet är dock att Syd inte alltid kan berätta vem och varför vissa möten och aktiviteter sker. Men sådana här bassaker, dvs bas saker, som att klockan ringer 05.25 kan man berätta. Jag känner att det blev sent igår, släckte först efter midnatt, bedrövligt trött. Riktigt varför jag har fem olika larm som går igång på olika tider vet jag inte själv för jag är väldigt lättväckt. Men så är det, vilket fru Syd inte riktigt gillar. Efter en stund går jag i alla fall ut och hämtar morgontidningarna och fortsätter min nya inslagna linje att läsa en stund innan jag slutligen går upp, innan dess har jag slagit över radion till P1.
Frukost - det äter jag varje dag.
Till kontoret 08.15 efter att ha besökt företagen V och N. Mailar och stämmer av veckan med personalen vid fikat 09.30. Sedan resa till Västerås för två möten, bägge* fungerar bra och jag hinner dessutom med 10 minuter och en kopp kaffe hos M på SvK. Åker tillbaka vid 16-tiden för ett möte i F där vi diskuterar samarbete. Åter på kontoret vid 18-tiden. Kör igenom mail och telefon. Åker hem vi 20-tiden, handlar, hem, tar en macka och en löptur på sex kilometer, duschar, dricker te, ser andra halvlek mellan Spurs- och Sunderland, vaknar omtöcknad vid 23.02-tiden. Frun skall ut på turné och packar som värst. Avviker för att se på reprisen av Chelsea-Stoke, är dock för trött. Släcker igen efter midnatt.
* Hann dels klämma en kardemummamuffin som var lite torr samt få trista besked om Grängesberg. Kallas till möte i morgon f m.
Men jag kan snabbt förklara vad det osynliga skrivandet beror på; Tre saker nämligen; jobb på jobbet, jobb hemma och jobb i skogen. Då blir det så om man dessutom skall hinna med lite träning också. Sprang för övrigt med yngsta dotter Syd i veckan, som efter att ha fått bättre järnvärden sprang fort. Jag fick verkligen pressa på för att inte bli avhängd och kilometertiderna blev avsevärt mycket bättre. Hmmm, springer man för långsamt annars måntro?
Hur som helst våren är här och då kan man se följande uppiggande dialog på Facebook,
Jag förstår inte alls vad som åsyftas; låt vara att revbenen gick av mot den där stenen som ni ser högst upp till höger nu i januari. Att jag för något år sedan drog en stock över näsan och vänster öga, sånt händer. Bågfil, jag förstår precis vad ni syftar på, men jag säger det; det var faktiskt en spik i vägen, och bågfilar klarar inte spikar, och, jaja jag vet, fingrar klarar inte bågsågar. Sex stygn men det kunde ha varit fler....Hur skall man kunna tänka på att sågar studsar på spikar och far iväg åt något annat håll, typ fingerhållet? Brukar ni tänka på det?
Flaggstången står kvar och det STORA trädet föll jag exakt som jag hade tänkt mig, nja, på ett ungefär i alla fall om man skall vara riktigt ärlig. Läsare "Watch up" för nu blir det tätare skrivningar i fortsättningen SJ is back!
Nej, säger en vanligtvis välunderrättad källa; det har varit precis tvärtom nämligen en väldans massa jobb så det enda som Syd lyckats pressa in är löpningen som dock har skett efter 21.00 på kvällarna. Vi låter Syd själv berätta;
- Det har gått ganska bra att springa trots allt och formen har känts vara på väg. Tills igår. Det har varit mörkt men nu var det strålande sol, låt vara att snön hade kommit tillbaka men igår kändes det som om det skulle bli en skön löpvända. Först bytte jag om och kom på att jag nog skulle ta en kopp kaffe och sätta mig på solsidan en stund innan jag gav mig av. zzzzzzz, somnade omedelbart och det kanske var felet för när jag efter 3.45 minuters sömn gav mig iväg så kändes kroppen som ett betongblock. Ingen spänst i steget, tungt så tungt! Skulle man haft en sponsor den här dagen hade det väl endera blivit Fonus eller spelbolag som hade satt odds på: ser han ut att orka 2 meter till eller?
Det märkliga var dock att när jag efter mina knappa 8 kilometer kom hem igen så skilde det inte så värst mycket i tid mot häromdagen då det gick så lätt. Märkligt eller så gick det inte så lätt häromdagen eller egentligen inte så tungt idag. Därom tvista de lärde!
Annars är det fullt upp i omvärlden. Malaysian Airways har tappat bort en plan med 225 passagerare, nu skall dock sägas till för flygbolagets (Vincent Tan) försvar att man FAKTISKT har annat att tänka på: Nämligen sitt ägarskap i Cardiff City i Premier League, laget ligger illa till och behöver förstärkning. Huruvida detta har något samband med det försvunna planet låter jag dock vara osagt. Inga spår syns ännu på den lokala flygplatsen i Cardiff.
Ukraina och Krimhalvön är starkt på tapeten. Är det förresten någon som hört hur det står till i Syrien numer? Eller Egypten? Vi kan bara fokusera på en sak i taget- MEN idag fokuserar vi på TVÅ saker nämligen derbyn Tottenham-Arsenal och Manchester U-Liverpool. Det första derbyt i norra London har jag bevittnat en gång på gamla Highbury, på den tiden huliganerna härjade som värst och ni följer väl serien Lilyhammer? Där gamla Millwall-supporters/huliganer dyker upp som "businessman". Nu frös de ihjäl senast men i alla fall.
Omvärlden har en del att erbjuda, det måste man erkänna.
Nej, nu skall ja ta mig en kopp kaffe och sedan blir det nog en löptur.
På tal om det, ja nästan då, så var det väldigt bra skivor jag köpte i USA, en del lär dyka upp på sommar-CD:n.
Är en skivbutik på 939 Washington Avenue i Miami Beach som jag tycker ni skall besöka när ni har vägarna förbi. Precis som i Sverige är det viktigt att ge support till den lokala skivhandlaren. Butiken var rekommenderad av MOJO annars hade man säkert inte hittat dit.
Vad är då det samlade intrycket av Florida och Miami Beach? Vi hade tur med vädret! Men inte bara det, det var en VÄLDIG tur med vädret. 25 grader på kvällarna och att då sitta ute kortärmat var inga problem. Vi ställer några enkla frågor till Syd James;
Maten? - Bra! Fanns utbud av det mesta!
Boendet? - Bra!
Miami Beach? - Sand, städat varje dag. Beach Rescue och Miami Vice på plats. VARJE dag!
Vad var negativt? - Man fick se upp så man inte blev blåst! Lite lurendrejerikänsla ibland.
Människorna? - Väldigt många sprang längs stranden varje morgon!
Människorna? - Hög andel silikon - enda tänkbara möjlighet
Musiken? - Inte bra! Samla gamla tugg så man fick söka sig till Uncle Sams för att hitta alternativen.
Shopping? - ?
Språket? - Hög andel spanska så nu kunde man köra med El perro esta bajo la mesa!
Priserna? - Hyfsat, men CD skivor: Köp det! Support your local record store!
Åka dit igen? Ja, det kan jag nog tänka mig - men det är lång flygväg.
I Key West med the authors Hemingway and Syd James
(Vi drive fortfarande med en egen form av engelsk text eftersom a, a och o med prickar saknas, sedan drive Syd med svengelska ord so att translaten blir lite enklare, typ)
Ernest Hemingway held till nere i Key West med sitt skrivande och vad passar then better than att Syd also skriver lite text vid Nordamerikas sydligaste punkt. Nu blir det ingen bestseller som. "Den gamle och havet" for jag are ju mycket mycket yngre utan jag kan instead tell you att det are stora antenner vid denna "Southernmost"punkt, riktade mot Cuba som are bara 14 mil bort Med det vi har learnt oss om spaning so har man nog koll on det mesta som Fidel och Raul do nere i Havanna.
Det are mycket vackert i Key West med de kristallvita beaches och skiftande bluegreent hav. Staden har charm even om det blivit lite mycket turistanpassat even here. Men det are levebread for dom som bor here so vad kan man annars tro att de skall do.
Det are absolut worth ett visit even om the road from Miami och hela roaden ner till Key West snart blir lite enahanda. Vackra scenerier men also long partier med buskar so man almost tror att man are in Norrland. Och 40 islands som skall passeras med en bro i vardera end. Many broar att korsa blir det.
"Crocodile Crossing" betyder varning for Moose, almost lika. Lite mer thrilling dock med krokodilerna eftersom man are mer van med mooses on the road. Det are klart att man ger sig inte ut on en promenad i roadkanten eller sitter och plaskar med the feet i vattenbrynet. Man har i och for sig heard talas om att beautisalonger har small fiskar som skall eat on dina toes men here riskerar man att bli av med hela benet och det kan ju vara lite dumt, speciellt om man nu are on semester.
Are nu tillbaka i Miami Beach och det var nog right evening att vara borta, den vi var borta, eftersom nyheterna informerade om mycket troubled and fighting i staden yesterday. De firade Presidents Day men det blev fight instead. Dumt! Annars bevakar polisen very well.
Vi har funderat mycket on signalspaning en tid, fortfarande oklart why so many blir surprised. Jag var och kollade om min Facebook och det tog inte long stunden innan kontrollmail kom med question om jag loggat on FB from this dator i USA. Koll har dom, on allt. Even on Syd James. Men som vi sagt earlier: spanar ni on SJ so spanar SJ tillbaka. Watch up!
Nu are man inne on andra dagen i Miami Beach och det are riktigt trevligt (jag must skriva lite annorlunda eftersom a, a, o och med prickar inte finns on tangentbordet, So are det!)
Imorse followed fru Syd med on en joggingtur along havet, det are right many som springer here varje morgon, Rent och snyggt en fantastiskt sandstrand inspirerar, bra mat this long even om frukosten are lite spartansk. Hard att bli riktigt filled up on morgonen.
Idag har det dock varit en dag i shoppingens tecken, och det are inte Syds starkaste gren som ni vet. The question are om det kanske till och med are den allra, allra svagaste grenen. Jag feel hur kroppen och sinnet blir till en mental skrumplever, jag kan knappast go och mitt humour sjunker som en sten. MEN so discover man ett place were dom broadcasting OS och vad even more are bra are att det are Damstafetten som dom broadcastar. Att sitta on en shoppingmall i Florida och se den enormt thrilling slut on stafetten are en upplevelse och bragdguldet for 2014 must alla redan vara vikt for Kalla! She's looking strong som den amerikanska speakartexten sa, Bjorgen looks weak, sa dom even. Det blev nervoust even om jag visste att Kalla skulle vinna, men jag thought; think om jag heard fel. Men so var det inte, Alla' Kalla' !
En heavy trafik are det hela tiden och nu har man varit ute och drivat twice already, inte so hetsigt trafiktempo are det, vilket are pleasent. Nu skall vi dock go till some restaurang och jag must commit att jag are right hungrig. Jag ate lite on shoppingcentret, lite fel blev det. Jag trodde att jag ordered en cheesecake, men fick something som looked som Chicken MC Nuggets. Sex small kottar vare det och efter som jag inte heller var filled up efter frukosten so blir det bra med en eattur snart.
Imorgon avser jag att try att visit en recordstore here in Miami Beach. det finns en som tidningen MOJO rekommenderat och det ligger inte alls long from here. Jag undrar om fru Syd thought on det when hon decided vilket hotell vi skulle bo on. Jag tror almost det.
Varmt i havet, varmt i luften, konstigt hur det kan vara so here i Februari!
Imorgon bitti blir det Outrecht för då styr vi kosan hemåt igen. Från Spur nr 7 tror jag det blir! Idag fick vi åka på Spur 19 när vi for iväg till Houten, man får verkligen se sig om på spurområdet. Tåg till Houten är en rejäl färd på 12 minuter, har nu åkt den turen fyra gånger utan att ha sett en enda levandes konduktör!! Inte bra!
Detta får jag försöka rätta till imorgon innan vi lämnar stationsområdet och berätta för dem hur SJ gör i samma situation. De ställer in tåget! Tänk er själva, inte bara en utan flera passagerare utan biljett skulle ju kunna slinka med på tåget. Och tänk då på oss andra passagerare som faktiskt har betalt biljett! Nej någon dj---la ordning får det vara. Det här kan ju få hela tågsystemet att spura ur annars.
Jag kan i alla fall berätta att Shuttlebussen i år fungerade tillfredställande. Tre av fyra turer gick i skaplig tid. Den fjärde turen funderar vi på fortfarande ........
Utrecht är en trevlig stad, intrycket kvarstår även efter detta besök. Trevligt sällskap bidrar förstås.
Syd som inte är någon stor matexpert uppskattar till med han att äta middag på något av de trevliga ställen som finns. Lunchen är bortplockad men det finns säkert bra lunchställen också. Enda nackdelen är att jag inte tränat rejält på flera dagar samt att jag inte kunnat ha sedvanlig uppsikt över tågen.
Gårdagsnattens utfallssteg skrämde grannen under som trodde taket höll på att ramla in. Trots att man bara dumpar lite grann. Det är lite små störningar i bilden.
Chewy´s Wish skall ni lägga på minnet, det är namnet på bluesbandet jag träffade igår!
Nya medaljer i OS och Fulham tog poäng mot Manchester United på bortaplan. Vilken Premier League helg det varit, och man har inte sett annat än stillbilder. Blir det ny coach i MU? Gör Sir A comeback! Tålamodet tryter och poängen försvinner! Det gör jag med, för i natt! Sleep well! Själv skall fundera lite på det här med SIr A och MU!
Inte nog med att de holländska tågen gått som tåget det gjorde även pendelbussen i år. Förra året försvann bussen för att återfinnas först på söndagen. Men nu var det inte det som jag hade i åtanke utan följande helt historiska händelse;
Hur ofta har det hänt att Leksand vinner (och därmed säkrar SHL spel även nästa år). Att samma dag så vinner Chelsea och går upp i ligatopp, West Ham vinner, dessutom vinner Crystal Palace och framförallt Kalla tar silver. Sådana dagar känns heta även om Kalla står i centrum. Så många idrottsresultat som går i rätt riktning en och samma dag! Det brukar ju alltid krångla till sig någonstans annars. Skulle inte förvåna mig om man hade 13 rätt på tipset också.
Jo det skulle det nog trots allt och jag kan nu istället summera två dagars intryck från Utrecht. Fredag; monterbyggande, möten och en liten tur till Xango, skivbutiken för World Music här i Utrecht. Lördag; upp i tid, iväg till mässan, hem till 18.30, samling för studiebesök en kvart senare, middag och sedan hem till hotellet. Fullt upp!
Man känner sig dessutom nästan som en amerikansk presidentkandidat efter alla handtryckningar som gjorts under dagen. Inte bara ingenjörer och läkare utan jag kunde även etablera kontakt med ett bluesband som brukar spela på Åmåls Bluesfestival och det skall de göra i år också. Funderade på om jag skall locka dem till hemmstadens sommarfest. Ni vet den där festen där Kicki Danielsson brukar sjunga.
Det har fungerat bra så här långt även om jag saknar tågen på alla Spur här i Utrecht. Jag kastar längtansfulla blickar bort mot spurområdet och minns med vemod tidigare års utsikt över Spur 17, som låg närmast hotellfönstret, eller spur 12 där Haarlemtåget brukade tuffa in i nattmörkret. Det var tider det!
Nu skall jag gå och lägga mig innan tågkänslorna för en att spura ur och timmen är dessutom sen.
Utrecht igen - rappurt kommer - men tyvärr ingen koll
på tågen denna gång. Jag förstår inte varför man skall byta hotell så här helt plötsligt. När jag haft så bra utsikt över järnvägsområdet! Ni som vill ha en bakgrundsbild av Utrecht kan läsa artiklar från februari 2012 och 2013.
Igår blåste det och regnade så att mitt paraply redan efter fem minuters promenad så ut som en strut vänd från mig. Alla stålpinnar pekade åt motsatt håll dvs mot mig.
Köpte ett nytt paraply och regnet var som bortblåst. Men så kan det vara så här i utlandet.
Nej nu kallar frukostvärdinnan på min uppmärksamhet. Lite överddrivet kanske, men de har i alla fall öppnat för frukost.
Har gjort att det har blivit ett lite längre uppehåll i skrivandet sedan "status post revbensbrott" publicerades. Antagligen har väl snöskottning i kombination med tricepsarmhävningar löpning i snön gjort att man inte varit riktigt på G så att säga. Revbenet är bättre men inte så bra att man köra vare sig sit-ups eller "riktiga armhävningar". Men nu skall vi (Syd och jag) ändå författa några rader innan snöskottningen tar vid igen. SMHI:s klass 1 varning om att "det kan komma stora mängder snö, det kan bli mellan 5 och 10 centimeter i västra Svealand" stämde. Det har nog kommit fem centimeter i natt. Om det hade kommit 50 centimeter då hade en varning med lite klass kunnat utfärdas.
En klass 1 varning gäller nog också för Centerpartiet som har kommundagar i Malmö denna helg. Det är lite mer än ett år sedan, när Annie var på semester, som idéerna om att tillåta månggifte, slopat skolplikt och del andra lika goda idéer lanserades och Annie fick i all hast kasta badhanduken* och kasta sig vidare till ett plan till Sverige för att snabbt kasta sig in i debatten och slutligen kasta ut en hel del stolligheter. Månggifte har aldrig varit något vinnande koncept på landsbygden. Och nu har man tagit steget fullt ut: Först månggifte för att nu berätta att man vill ha ett giftfritt samhälle, där kan man snacka om kast.
* Hade baddräkt under men bytte ändå om innan hemresan, enligt samstämmiga uppgifter i Thailand.
Fredagskvällens vinglas sattes halsen, ja nu var det inget vinglas utan en lättöl från det lokala bryggeriet som skakade till när man fick höra att Kim Källström var klar för Arsenal. När jag nu läser processen så förstår jag mer; Kim var inget förstahandsval, men typ ett fjärde- eller femtehandsval och ganska billig. Från bänknötare i Spartak till en plats på mittfältet i startelvan i Arsenal, det är en resa det. Och jag är inte ens säker på att det är så tokigt tänkt av Arsene Wenger.
Mer tokigt är nog valen av orter för vinter-OS och kommande fotbolls-VM i Qatar. Något som Johan Croneman kommenterar i dagens DN. Bland annat kommenterar han SOK:s Stefan Lindebergs uttalande om att det i princip krävs diktatoriska fasoner och att man får räkna med lite mänskligt svinn (190 döda 2013 på arenabyggen i Qatar) för att få till ett OS och andra stora arrangemang. Croneman kommenterar detta med ; "jag undrar om Stefan Lindeberg säger det för att han är en komplett politisk idiot, eller en klok, men kallhamrad pragmatiker,...."
Det är nästan som man skulle låna den sista delen, det är lite Clintanstuk på den: "Syd James, en klok men kallhamrad pragmatiker". Men nu stämmer det ju inte det riktigt med tanke på bristande lärdom av skador eller andra saker där man helt styrs av känslor, t ex när gäller musik (CD, Vinyl) eller val av fotbollslag. Eller att SJ, varje gång, när han ser en film om Slaget vid Little Big Horn tror att; ja kanske indianerna ändå klarar det här i alla fall. Och varje gång tror att Crystal Palace slår Manchester borta eller gläds åt att West Ham klarade 0-0 borta mot Chelsea i veckan. Fru Syd tycker att SJ är lite oromantisk ibland. alldeles för pragmatisk och rationell, klart orättvist; jag kan fortfarande röras till tårar när jag tänker på Chelsea-Leeds i början på 70-talet, Bruce sommaren 2012 eller andra speciella händelser. Vänta nu säger fru Syd något hör jag.
Första jogging-/löprundan tog jag i måndags, en vecka efter frakturen. Gick så där, speciellt i början fick jag hålla i revbenet men konstigt nog så blev det bättre och bättre under 6 km turen. Så då kör man nästa dag igen men då blir det istället sämre för varje kilometer, konstigt igen. Sedan torsdag och sedan igår och igår gick det riktigt hyfsat och kan man klara sig från hastiga kompensationsrörelser för att inte halka omkull så fungerar det.
Inför nya året så skall nya pärmar fram och gamla papper rensas ut och av en tillfällighet så hittade jag mina gamla journaler som jag fick ut för ett antal år sedan. Det känns som historien upprepar sig....
XXXX-11-10: " Pat som igår red och blev avslängd av hästen, ramlade på höger thoraxhalva varvid höger överarm pressades i mot bröstkorgen. Har därefter kraftigt ont. Status: "Vid palp kraftigt smärtande över revben IX och X med klinisk tecken på revbensfraktur varför pat remitteras till lungröntgen som bekräftar fraktur. Pat avböjer sjukskrivning - får Distalgesic. Åter om problem med andnöd"
XXXX-11-24; "Pat ringer och är orolig över sitt revbensbrott då det knastrar och värken har ändrat karaktär i att det värker mer omåttligt. Har inte hållit sig i stillhet utan varit ute och joggat varefter besvären förvärrats" och
inte är det mycket bättre med veden heller;
XXXX-05-12 "Söker akut efter att ha sågat sig på vä tumme. Anestesi vid handloven, rengöring och några suturer"
XXXX-05-15: "Söker då han skurit ena tummen på en yxa - ej sutur - tryckförband"
XXXX-09-22: "Söker p g a trauma mot skallen. Idag på morgonen fått vedklabb i huvudet. Ej varit avsvimmad. Såret sutureras och 3 suturer sättes."
XXXX-11-14" Idag fått sågspån i vä öga som ej går att skölja bort. Träflisa sitter i vänster öga, går ej att få bort utan bedövning varför man bedövar och därefter borttages träflisan"
XXXX-11-03; "tf/dl; Pat går hem p g a lång väntetid som uppstått p g a misstag".
Ja det här med att lära sig av misstagen - den grenen kvarstår nog.........................
Vad har SJ och Banverket med Springsteen att göra?
Infrastrukturminister Elmsäter-Svärd har pendlat med tåg den här veckan för att få uppleva hur SJ tågen egentligen går nu för tiden. Är det inte tåget som krånglar så är det spåren. Det kanske är en nyhet som gått er spårlöst förbi den här veckan, en kvarts försening i måndags men annars har det gått som på räls resten av veckan enligt vad hörde på radion imorse. På frågan om hur ministern ser på SJ:s framtid svarade hon att det finns många spår att välja på, ofrivilligt rolig eller inte låter jag vara osagt.
Som uppvuxen i en familj där ordskämten stod som spön i backen så bjuder sådana kommentarer in till fortsatta vitsar om SJ och Banverket, i och för sig får man väl hålla lite stil så att det inte totalt spårar ur men man skulle kunna leka med några rubriker med tanke på att problembilden är och har varit komplex under rätt många år. Det var väl inte bättre på gamle generaldirektör Petersson tid, nej nu är man lite mer serviceorienterad och ser i alla fall inte kunden som en fiende. Håll i er för nu kör vi avdelningen dåliga vitsar och ordskämt!
Tänkta rubriker:
- Banverket har tappat sin kvalitetsmanual; ”den är spårlöst borta” säger kvalitetschefen i en kommentar.
- SJ-chefen avgår och kommenterar: ”Nu vill jag växla in på ett annat spår i livet”
- ”Är SJ tappade bakom en vagn eller?” - undrar elak krönikör
- ”SJ-chefen spår om framtiden” i tidningen Land
- ”Fler operatörer på spåren – SJ kräver plats i årets första maj-tåg”
- ”Man skall inte dra för stora växlar på en enskild händelse”, Banverket om senaste urspårningen
- ”För att säkra upp bättre spårfunktion vill Banverket ha uppvärmda växlar och återanställer en växeltelefonist
- ”SJ-chefen får inte åka Vasaloppet; Vägrar att gå ur spår”
- Godsvagn stulen på bangård! ”Vi har säkrat vissa spår”, säger polisen
- Tåg försvann – återfanns tack vare spårsnö!
- Det är ingen riktig tåga i nutidens banarbetare
- Banverket erkänner felrekrytering: "Jag tyckte att Saida sa hon var en spårdam", säger Banverkets GD
- Banverket och SJ i gemensam TV-satsning; "På spåret, men vart är vi på väg?"
Så här kan det fortsätta nästan hur länge som helst – ni får gärna bidra!
Och på tal om något helt annat så tycker jag att Bruce Springsteens nya skiva fått oförtjänt svaga betyg i svensk press. Kanske inte en sammanhållen helhet men en skiva med många bra låtar!
Trettondagen inbjuder inte till några långa skidturer som vad passar då bättre än att fortsätta vedarbetet ytterligare en dag? Det höjdes ett varningen ord i morse det skall jag erkänna men sådana notiser brukar jag inte ta notis om för nu låg ett antal lockande vitlysande björkar där i backen och väntade på "vedmannen".
Den ser inte så speciellt märkvärdig ut den där backen men den är väldigt tungjobbad, dels är den brantare än man kan ana och längre och stenigare - stenblock efter historisk gruvdrift i trakten- och nu när det är blött också väldigt halt bland alla stenar och gamla röjningsstammar som ligger och stör en ärligt arbetande person (där syftar jag på Syd själv ifall ni undrar).
Det var många träd och grova konstaterade Syd, och därmed tungt att släpa de 65-70 meter som krävs. För några år sedan, som kanske minnesgoda läsare minns, så höll det på att gå alldeles åt h....te däruppe i backen när Syd roade sig på samma sätt som idag; dvs kast av tunga stockar varvid en stock då träffade en annan stock som låg "upptrallad" i bortre ändan varvid träffen fick stockändan närmast Syd att som en katapult slå upp och träffa SJ:s näsa, panna och lite annat. Det var inte så kul så idag var det hjälm på- man lär sig av misstagen.
Vänta! Ett ögonblick - fru Syd säger något. - Vadå INTE lär sig av misstagen?? Comprende nada!
Hur som helst så for Syd runt med motorsågen idag och kapade som bäst när benen plötsligt försvann under honom och plötsligt befann sig hans bröstkorg och revben i en vass sten som precis stack upp där förstås. Ni som spräckt och knäckt revben vet att det känns, nu tror jag mer på en spricka eller sprickor för att efter att Syd ha hämtat igen andan - den försvann iväg där en stund nämligen -så tänkte Syd att om jag nu ger upp så ligger ju alla stockar kvar här och lyser vitt och det ser jag från huset och då tycker jag det är för dumt. Så, och det skall också erkännas, det gjorde rätt ont och Syd fick stöna en hel del men efter ett par timmar är allt nere och nu har Syd ännu mer ont och kommer knappt upp ur fåtöljen när han väl satt sig. Och hostbehov har infunnit sig också nu - konstigt att man skall få det på en gång när man knäckt ett eller ett par revben. Det här väl tredje, nej det är nog fjärde gången som revbenen håller på så här. Få se nu; ishockey - klämd mot ribban - två, avkastad av häst på ridningen - tre, körde omkull på mountainbiken två och nu ett eller kanske två. Fyra gånger och 7-9 revben.
Nu har Syd dock lärt av misstagen och redan meddelat följande; att nu är det färdigsläpat i backen - nästa gång skall jag ha ett spel så jag dra in träden så jag slipper bli sådär jättetrött som jag uppmanades att inte bli idag (igen). Och sitter jag still och rakt och inte hostar så gör det inte så där väldigt ont men nu skall jag resa mig.
Nu är jag tillbaka - nej "plankan" går inte bra, armhävningar helt kört - kollade av det men det fungerade inte, lätt jogg på slätt underlag skall nog fungera men inte idag.
Det räcker väl att man gjort illa sig lite grann och mina är vare sig tjocka eller honungsglaserade (inte så förtjust i honung men det här med "honug" kanske är något annat) och med svålen på - herregud det blir inte mycket det. Lite fräckt ändå kan man tycka...