Syd James Revue

Imorse hörde jag på  P 1 Morgon en intervju med Vdn för Äppelriket nere på Österlen. Äppelskörden ser bra ut i år, 15-20 % högre än de senaste åren och det känns ju bra. Intervjuaren insåg samma sak och konstaterade ”Jaha. Då är det ingen ko på taket i år”. Normalt när man skall uttrycka en oro så brukar ju kon vara på isen. ”Det är ingen ko på isen”, det är lugnt, under kontroll.

 

Nu kan det ju vara så att med de klimatförändringar som gör sitt intrång med varmare vintrar och blötare somrar så kan det ju bli så att Kon inte har någon is att gå på i stora delar av landet. Vi har också sett, inte minst i Tyskland i år, att översvämningar tvingar upp både människor och djur på taket så det kanske blir en allt vanligare att ha kon på taket. Och att just det uttrycker en räddning i framtiden, ett lugn. Ojoj hur skall det gå?? Vi drunknar!!! Lugn, lugn jag ser ingen ko på taket!

 

Normalt är ju kon på bete eller i ladugården, i sitt bås. Och är båset tomt då saknar man kon. Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Men då vet man i fortsättningen att när kon i saknas båset så är den antagligen på taket.

 

Och frågan är om vi kan använda sådana här uttryck överhuvudtaget i framtiden med en ökad globalisering och större avstånd mellan stad och landsbygd. Den moderna framtida storstadsmänniskan har väl aldrig sett en ko och har svårt att relatera till kon och andra naturuttryck som ”det var surt sa räven om rönnbären”. Va då räv? Rönnbär?  Va f-n snackar du om?

 

Så kan det bli, inte kan man kasta yxan i sjön heller. För yxa använts inte längre utan man 3D printrar nog sina vedpinnar i framtiden om det behövs. Vadå bioenergi, vattenkraftverk, solel, kärnkraft?? Vi har ju el... 
Och kastar man yxan i sjön så ses det numer som ett miljöbrott...

 

På tal om sjön och vatten så är det ju återkommande klass 1 och 2 varningar om "höga flöden i mindre och medelstora vattendrag".  Näcken som brukar sitta i forsen är ju helt körd, Näcken måste också upp på taket för att inte drunkna, då kan han dessutom spela ihop med " En spelman på taket" som suttit där i många år. Trångt blir det, med både musiker och kor på taket.

 

 

Nej det är nog lugnast att hålla sig i stan...

Jag kan bara notera att mina inlägg glesat ur det senaste halvåret. Sommaren har inte varit något undantag. 

Som jag misstänkte, vilket jag gör varje år, så gick maj, juni och juli fantastiskt fort. Swish och så är det mitten på augusti. Ja nu skall jag till mitt försvar säga att jag hjälpt en nära vän med inspelningar av sommarprogram. Och gräset växer. 

 

Fotbolls -EM och OS har klarats av. Diskus, stav och hästhoppning som toppar. Som en wanna-be information kan jag berätta att jag tillbringade många somrar och påskar hos Daniels Ståhls farmor och farfar i Föne, Hälsingland. Pappa Jan duktig i slägga och diskus och även undertecknad fick prova på slägga där på åkrarna. Hur långt jag kastade?; inte alls, jag var väl typ 12-13 och släggan vägde flera hundra kilo, kändes det som när man försökte rotera. Så man fick passa tårna, längre blev det inte i slägga. Diskusen hivades iväg lite bättre, men efter tre kast var handleden helt paj, det minns jag än idag.

Annars var min plan att jag nu skulle ha börjat med veteranfriidrott, där ingår inte slägga.... Nu blev det inte så eftersom en krånglade höft satte stopp för den lilla aktivieten, Sjukamp hade jag tänkt mig men är nu ändå tacksam att jag känner mig helt återställd efter höftoperation och rehab.

 

Min andra plan var att jag skulle ha startat mitt rockband, nu fick min gitarrlärare en stroke för rätt måmga år sedan och då kom jag av mig. Gitarrerna knappt stämda. Jag var/är väl ingen supergitarrist men lite bättre än slägga är det väl i alla fall.

 

Min tredje plan, ja det är väl just det, jag måste hitta nästa projekt. Krigsfortograf? Nej det är nog inte rätt.

Lugna sig och ta det lite lugnt? Nej det är ungefär som med släggan, går dåligt.

 

Men jag skall skriva lite mer igen. Och Premier League har startat.

 

Och vet ni, jag har ända sedan jag var i 11,5 års åldern absolut haft för mig att jag såg The Hollies i Fagersta Folkets Park, Nu, i senaste numret av den engelska musiktidningen MOJO, bekräftas detta. Där står att Hollies gjorde en kort Sverigeturné och spelade i two "folkparks" per evening. Det ni,  är viktigt att veta...

 

Inte supertydligt tema  år.  För snäll? För lite skrammel? Eller rätt bra ändå?

 

Det blev en hektisk maj på alla fronter, maj brukar vara så men i år blev den än mer. Skrivandet kom av sig. Tiden fanns inte. Sedan blev det juni och fotbolls-EM...... heja Finland! Och Christian E!

Kul med EM men man blir helt trött på alla experter som måste försöka kläcka ur sig något om allting. Och vi ser själva! Vi behöver inte en muntlig upprepning på det vi nyss sett. Har inte hunnit med så många matcher än.

 

I brist på skrivtid så har Syd har gjort några inlägg på Instagram med lite storytelling, just nu av en svunnen hockerkarriär. Ni får följa sydjamesrevue på Instagram!

 

Har, trots allt, fått ihop en sommar-CD som måste distribueras kommande vecka. Första versionen blev mörk och stökig så efter konsultation med fru Syd så gjorde jag om en hel del. Jag funderade också ett kort ögonblick på om jag skulle göra en Spotify-version, men jag kom snart till sans igen så det blev CD.

 

Och så funderar ni på hur rehabiliteringen gått, jo bra är svaret. Igår spelade jag Padel en timme, i och för sig inte så mycket spring men kunde mata på med slag. Jag har min läkares ord i öronen sedan jag ställde frågan i maj om vad jag kan respektive inte bör göra. Ge kroppen mer tid, inte så mycket stopp och start - var svaret. Lyft inte för tungt! De visade sig vara rätt tungt så nog kan man lyfta en del. Men skogsarbete för vänta till hösten. Och även om läkarens ord är en rekommendation, precis som Folkhälsomyndighetens rekommendationer, så skall jag följa dem, tror jag.

 

I så har man helt plötsligt kommit till den 19 juni, Födelsedag, går fort, ja jag tänkte inte speciellt på just födelsedagen, utan på tiden som sådan. Känns som om det bara är något år sedan man fyllde år senast.

 

 

Så skrotades det utomordentlig dumma förslaget om en Super Europa League! Den jordnärmare fotbollsvärlden reagerade unisont och det känns hoppingivande. Nu är världsfotbollen kommersialiserad i överkant alla redan, med fantasilöner som ofta inte alls ligger i paritet med spelarens prestation. Men i alla fall.

 

Kan det vara så att man nu passerade man en gräns där det tog stopp? Vi skall inte inbilla oss att det är några fotbollsälskande personer bakom dessa förslag. Nej det här styrs av investeringsfonder som vill ha avkastning på sitt kapital. Drygt!

 

Nog om detta! Nu är det en vecka sedan som Syd fick sin Covidspruta. Det gick lugnt och smidigt, inga arga personer som vägrade eller skanderade utanför vaccinationscentralen. Vi har läst om både hot och annat dåligt uppträdande i vaccinationslokalerna. Drygt!

 

Pratade med äldre bror Syd här på morgonen, golfpremiär idag. Sommargreener! Det trodde jag inte efter att i förrgår vaknat med en knappt decimetertjockt snötäcke på marken och till detta en rejäl vind, som någon uttryckte det för ett antal år sedan. När man drog upp rullgardinen och snön yrde tänkte man; Drygt!

 

Mindre drygt var det att lyssna på radioprogrammet "Språket" i veckan som tog upp detta med att människor omedvetet och medvetet blandar ihop ordspråken/idiomen. Detta har Syd medvetet tillämpat sedan många år. 

"Man skall inte kasta handduken i sjön". "Hellre en yxa i handen än tio i skogen"  är exempel på detta.

Tydligen var det någon minister som i dagarna blandade ihop "Många bäckar små blir en stor å" med typ "Man skall inte gå över ån efter vatten". 

Någonting i stil med "Att det finns många bäckar små där man kan hämta vatten".

 

Ha en bra helg! 

 

 

slutspelet för Leksand. Besviken? Ja tlls viss del men mest lättad över att få slippa en kvalserie som den HV71-Brynäs f n spelar. Ifjol räddade pandemin LIF så att i år tro på semifinal och final vore kanske att önska för mycket.

I sportens värld glädjer sig annars Syd över att AFC Wimbledon tagit några tunga segrar på slutet och förhoppningvis kan klara sig kvar League One. Vidare känns det bra att Charlotte Kalla fortsätter!

 

Ni som följt Syds återtåg efter operation m m (ej att blanda samman med Leksands återkommande återtog hoppas jag) så kan jag berätta att nu är i stort sett kryckorna släppta. Längsta promenaden sedan november genomförd. Uppföljande prover bra så nu kan vi (peppar peppar) se våren an med tillförsikt.

 

Pandemin lägger dock en våt filt över mycket, nu skulle Syd inte kunnat ösa på som vanligt i alla fall, men pandemin har medfört lite andra insikter. Bland annat att de program som jag aldrig tittat på förut har jag tittat lite på under denna period för att konstatera att jag kommer att återgå till föregående uppfattning, dvs att inte se dem igen.. Det skall lagas mat, skrattas hysteriskt och därtill gråtas en skvätt.

 

Nej jag klarar inte detta, säger Syd, som därefter vänder blicken uppåt och konstaterar att himlen är blå.  Lutar nu åt lite kaffe i solskenet och så har jag funderat på detta med korsord. Och gitarren har jag fått stämd, kände igår att jag glömt allt. Flera års gitarrdvala efter att min coach blev sjuk, synd, jag var ju på G säger Syd.  Med sikte på Idol och Talang?

 

Jag ropar ut en fråga till fru Syd? Skall jag sikta på Idol eller Talang?

 

Kaffe var det ja...jodå jag kokar själv, sätt dig i solen du så kommer jag ut med kaffe.

 

 

Det har gått ett tag nu sedan vi lämnade drömmarnas värld efter att medicineringen upphörde. Nu har jag nått påsk, säger Syd och säger vidare att statusen är rätt bra.

 

 

Vi låter Syd utveckla detta med egna ord;

 

Som många av er vet så blev processen efter januari inte spikrak uppåt utan det kom en del kompletterande hälsoeffekter som man gärna avstått. Men nu är det påsk som sagt och läget är bra, lägger alltid till ett "peppar, peppar" . Men tacksam.

 

Igår gjorde jag första cykelturen, fru Syd uppmanade att välja vägar utan alltför många backar och efter viss tvekan som följde jag detta råd. Klokt insåg jag i EFTERHAND. Före såg jag backar som ett fullt möjligt alternativ. Det blev inte mycket till tempo och i de mindre backar som ändå fanns fick vänster ben stå för kraften.

 

Jag är i Skåne, berättar Syd och fortsätter. Vädret är vackert, lite kyligare idag. Fågelkvitter överallt och igår spatserade en fasantupp rätt över tomten. Hann inte riktigt få till det med kameran utan det blev en fasanbild i buske. Annars bär jag med mig mobil och kamera hela tiden. Vi befinner oss i ett vargrevir så man vet aldrig. Cyklade där igår och planerade hur jag skulle göra om vargen kom. Det gjorde nu inte vargen utan det jag såg var två hundar med matte.

 

På tal om vargar så minns ni säkert att Syd James juridiske talesperson uttryckte sig kring vargmiljardären som hen trodde skulle bli frikänd. Så blev det. Vi får se nu om Ebba och 81-åringen kommer överens. Hur länge förblir man förresten en 81-åring måntro? Kanske hela livet?

33-åringen som var misstänkt för Palmemordet känns fortfarande som 33.  Vi andra blir lite äldre men inte 33-åringen och inte heller kanske 81-åringen. 

 

Intressant är att vissa beskriver 81-åringen som viljelös och oförmögen "han är ju 81 år!", förvisso slår åldern olika men vi kan påminna oss om Biden, han kommer att vara 82 när nuvarande presidentperiod närmar sig slutet. Och, vi får hoppas att det inte blir så, då kan han utmanas av junioren Trump som då också närmar sig de 80. Huvaligen där kanske beskrivningen kunde vara viljestark men oförmögen.

 

Påsken brukar ofta vara en smärtsam tid. Leksand brukar spela kval. Det slipper vi i år och då är det betydligt lättare att andas. Nu skulle jag kunnat påminna min gamla hockeyantagonist från Gävle som alltid brukade skriva till mig när Leksand missat slutspel alternativt åkt ur och Brynäs var i slutspel, "att våren kommer alltid tidigt i Leksand". RIP TB!

 

Glad Påsk önskar Syd!

Inför kvällens match mellan Sverige och Georgien känner jag inte. Däremot om svensk media skall prata om världsklass, magiskt och än det ena, än det andra nu när vår vän Z gör comeback.

 

Syd vill bara påminna om att Georgien är rankad 89:a i världen, några platser bättre än andra fotbollsgiganter som Libanon, Madagaskar och Vietnam. Som sagt,  bara en liten påminnelse...

 

Lagom motstånd.......

 

Jag hoppas att Foppa inte gör comeback, i en match mot 89:e nationen i hockey. Aha det finns inte 89, ok då kan man släppa den gnagande oron...det finns 49 50. 

Tre Kronor- Grekland och Foppa 48 gör comeback.Huvaligen...

 

Kämpa på Z det krävs bara några år till för att nå Stanley Matthews.

 Matthews' nicknames included "The Wizard of the Dribble" and "The Magician".^[5]

Matthews kept fit enough to play at the top level until he was 50 years old. Matthews was also the oldest player ever to play in England's top football division (50 years and 5 days) and the oldest player ever to represent the country (42 years and 104 days). He was also an inaugural inductee to the English Football Hall of Fame in 2002 to honour his contribution to the English game.^[6]

Inte nog med att Coronapandemin lägger sig som en våt filt över de flesta av våra aktiviteter så är Syd fortfarande inne i sin rehab efter höftoperationen. Det blir bättre och bättre men det är fortfarande utan tunga träningspass, jobb i skogen och då tjälen fortfarande finns kvar så får vårbruket vänta lite. Vi har nått till promenader med en krycka och ibland utan, sjukgymnastprogram + armhävningar och från idag plankan.

Fru Syd tycker dock att cykeln får vänta. Lär dig nu Syd, ta INTE i för mycket!

 

Hur som helst, situationen gör att det blir lite tid över till annat som till exempel att se lite mer på TV och jag förstår er läsare om ni nu blir chockade när jag avslöjar att;

 

Förra helgen såg jag nästan hela Mello, vilket aldrig hänt tidigare och

igår såg jag nästan 45 minuter på Let´s Dance, vilket heller aldrig hänt tidigare. Efter några dansare så föreslog jag dock lite försynt att jag kunde gå ner i källaren och kolla Brighton-Newcastle instället.

 

 

I och för sig var det är riktigt sömnpiller det också, åtminstone under större delen av första halvlek och hos mig själv blandade känslor då jag hyser stor sympati för Graham Potter i Brighton samtidigt som jag verkligen vill att Newcastle skall klara sig kvar. Undrar dock om Steve Bruce är kvar säsongen ut nu efter gårdagens 0-3 förlust.

 

Det finns dock en del annat som är intressant att se som t ex dokumentären "Världen efter Trump", värd att se. Luther säsong fem hade jag sett fram emot men konstaterade att den hade jag redan sett på play någonstans för ett bra tag sedan. Och även om Luther är en favorit så ser jag inte två gånger på samma omgång.

 

Vårdagsjämningen är passerad och vi går mot ljusare tider, känns bra! Och så hoppas vi att det kan blir ordentlig fart på vaccinationerna i alla nationerna.

 

 

 

Nu är det några veckor sedan medicineringen upphörde och nätterna är betydligt lugnare än tidigare.

Visst var det spännande ibland men det är trots allt bättre att få sova i något så när lugn och ro. Inte ränna runt hela nätterna.

 

Våren försvann i snöfall och blåst, inte så farligt här trots alla varningar från SMHI om att det kunde komma upp till 15 cm snö. Och hård vind... Har det hänt förut måntro, att det snöat och varit blåsigt? 

 

Att våren försvann hindrade mig dock inte från att ha lite vårinspirerande drömmar häromnatten. Inte direkt de vårkänslor ni tänker på men märkligt blev det i alla fall.

 

Man kan fundera på om det är någon allmän känsla av ansvarstagande som slår igenom eller om det är ett ansvar som upplevs för stort? Hur som helst så här var det i alla fall.

 

I natt var det nya äventyr, trots inga mediciner. Jag var tillbaka på Öraberget i Gränges, bodde hemma igen men inte i rummet som jag hade utan på gräsmattan på baksidan hade jag mitt kryp-in. Kallt var det också, för jag hade enbart ett tunt täcke, ingen sovsäck.

Hur som helst så låg jag där och kunde inte sova. Då hör jag röster på framsidan och där står fyra män och diskuterar min gräsbränning tidigare på dagen. Jag smyger mig fram i mörkret och blir alltmer upprörd när jag hör diskussionens utveckling så jag träder fram och frågar.

-  Vad har jag gjort för fel?

-  Jo du har bränt gammalt gräs för tidigt, det är faktiskt bara mars!

– Ja men är det inte bättre att bränna nu än senare, mycket mindre risk att det skall sprida sig nu

-  Du måste tänka på småfåglarna!

– Vadå småfåglarna, det är väl färre småfåglar nu än senare!?

–  Ja precis och det är det som är problemet, om det blir kallt i april när småfåglarna kommit så            värms de upp om man eldar gräs då!

–  Ni skämtar, ni kan väl inte vara seriösa?-

 - Jo så är det, du har gjort fel så nu blir du ansvarig för ALLA bränder som uppstår de närmaste            sex veckorna.!

- Nämen va f -n!,  inte kan väl jag bli ansvarig för alla bränder som uppstår?

- Jo det blir du!

- Seriöst, om det börjar brinna i en tvättmaskin i Fredriksberg om fem veckor då skall jag alltså bli        ansvarig för det?

- Ja så är det du Syd och det är inget att diskutera! Du har gjort fel och inte tagit ditt ansvar för småfåglarna!

Där slutade drömmen i en osäker framtid. Det törs tusan bränna något gräs i år. Och jag har fyllt på fågelmaten också...

Även om jag är en stor fan av fotboll så är det, som ni vet engelsk fotboll som berör mig mest. Igår valde jag bort Champions League för att att istället se Portsmouth-Sunderland som numer ligger en bit ner i seriesystemet.  Sunderland är viktigt och de vann matchen!

Fru Syd brukar säga att hon oftare hör förargade grymtningar än glada utrop när jag ser på matcherna. Och ja, eftersom jag i stort sett alltid supportar underdogs så blir det så.

 

Fotboll i England är både industri och sport, kultur och generetionsöverskridande passion så där betyder även gamla spelare mycket.

 

I helgen spelade Manchesterlagen derby (hade gärna fått bli oavgjort eftersom jag inte är supporter av vare sig City eller United, och inte är de att betrakta som underdogs heller).  Ni som satt där i helgen och tittade noterade säkert hyllningen till Colin Bell som nyligen avlidit.

 

Allt är inte guld som glimmar utan det kan även vara både silver och brons. Men vi har ju guld också!

 

Ja ni som läste mina tidigare inlägg när jag hade min drömperiod kan konstatera att drömmarna kring skid-VM inte alls blev som befarat. I och för sig körde Linn Svahn omkull, men inte i VM-spåren utan i Ulricehamn. 

Ebba och Frida verkar i kanonform, liksom Charlotte Kalla. För att inte tala om sprinten. Och Jessie Diggins vara ju också med och krigade. 

 

Nej drömmen slog inte alls in. Och det var ju tur det... Nu verkar Johaug oslagbar men i en kommande stafett har vi chansen. 

 

Jodå herrarna är med i VM dom också....

 

Det är varmt i VM-spåren och det blev ju väldigt varmt här också, vips så var snön borta så min planerade comeback i spåren i slutet på mars ser ut att gå om intet. Men nu kör jag med bara en krycka så det GÅR framåt oavsett skidåkning eller inte.

 

Hade radion på i bakgrunden när jag satt och jobbade tidigare i veckan; Ring P 1 är rätt intressant ibland. En upprörd dam ringde och undrade;

Vart tar den vägskatt som vi betalar vägen egentligen?

Uppfattningar var att den försvann på vägen innan de nådde vägarna om ni förstår hur uppringaren menade.

 

Detta påminde mig i sin tur om en gammal "rolighet" som man skrattade åt förr i tiden, på den tiden när vi hade enkla skämt. Den lydde enligt följande:

-Hördudu vet du varför hålen i vägen mellan F och S kallas för pottor?

- Nej?

- Jo för att Vägverket sk.ter i dom. På den tiden skrattade vi åt detta och tyckte som sagt att det där var ju riktigt roligt.

 

Mindre roligt verkar det vara i husaffären där KD:s Ebba deltar. Nu kom en stämning om förtal också. Hur går det här då måntro? Enligt en välunderrättad källa inom domstolsväsendet så blir det en förlikning mellan 81-åringen och Ebba och förundersökningen om förtal läggs ner.

 

Samma källa tror också att skogsmiljadären KH blir frikänd. Vi får väl ss om våra underrättelser stämmer.

 

Det som helt klart stämmer är att Nick Cave i dagarna släppt en ny skiva som hyllas! Den skall vi ha!

 

 

Rehab fortsätter bra med höften, smärtan helt borta, alla övningar går bra. Kroppen dock stressad fortsatt och inte bättre efter en veckas turbulens. Går inte in på detaljer annat än att det var psyiskt mycket påfrestande. Det landade i tydliga råd; vila mer Syd, ät mer, koppla av......

 

Kylan har mildrats så till den milda grad att det idag är plusgrader. Och vamare skall det bli vilket riskerar snön som jag hade tänkt åka på innan säsongens slut. Vi får väl se.

 

Min skivhandlare hörde av sig i veckan, två nya produkter hade anlänt. Eftersom vare sig höft eller Corona uppmuntrar till särskilt mycket spring på stan så fick jag ett SMS där det stod " jag kommer hem till dig med skivorna efter stängning på lördag". Service det! Bra med lokal handel!

 

Intressant att följa diskussionen om Sverige elsituation. Vi har en effektbrist från Mälardalen och söderut redan nu och skall alla bilar laddas med el så lär det inte bli mindre brist.

Vi kommer att behöva alla energislag framöver säger vår vanligtvis välunderrättade energitalesperson som tidigare jobbat på Sydkraft i Skåne.På vilket bolag skulle annars en bekant till Syd jobba?

Det finns väl ingen inom elbranschen som gör motstånd frågar sig vän av ordning. Jo det gör det, och tur är väl det..

 

 

 

 

Snart fyra veckor sedan och det är väl OK. Nätterna är fortsatt jobbiga, tyvärr lyser de spännande äventyren med sin frånvaro. Yngsta dotter Syd hittade en blogg där man kunde följa en person som fått samma gjort ingrepp som mig. Tänkte jämföra lite. En del kanske är lite svårläst MEN

Då är det inte med tanke på Corona och Covid 19 utan att tävlingarna redan är avgjorda, åtminstone på damsidan och nationsnivå.

Det fick nämligen Syd klart för sig häromnatten.

 

 Det kommer inte att bli några svenska framgångar alls om mina nattliga äventyr slår in. Nej, Ebba, Frida och Maja har helt tappat formen. Linn Svahn var bra med i sprinten men körde omkull. Norskorna vann trippel i alla distanser utom i individuell sprint där Lampic lyckades knipa en medalj.

 

Min favorit Jessie Diggins hittade jag inte på överhuvudtaget där i skidspåren. Liksom Kalla, borta!

 

 

Och inte undra på att det gick som det gick, åkarna fick åka olika banor. Norskorna hade i och för sig några tuffa backar men de kunde i alla fall åka normala skidor. Svenskornas banor gick lite på sidan om, omöjligt att åka så de fick ta av sig skidorna och försiktigt klättra uppför bergssidorna.

 

Syd konstaterade snabbt att detta beror på att ordföranden i skidförbundet säkert är mutad. Snacka om olika förutsättningar. Den där mångåriga ledaren för skidskytte dolde ju både det ena och det andra.

 

Det HÄR blir dock svårare att dölja, det är ju alldeles för uppenbart när till och med banorna är olika.

 

Nej skid-VM blir en klar besvikelse. Hur det går för herrarna förtäljer dock inte historien 

Fortsätter min rehabträning och har nu minskat ytterligare på smärtstillande. Sover fortsatt knackigt, antagligen väldigt ytligt. Jag hinner knappt släcka lampan, hitta rätt sovställning, som egentligen är helt fel för normala Syd, innan äventyren börjar.

 

Jag inledde tidigt med en dialog med fru Syd (hon kan väl inte ligga där och sova hur som helst när jag har en massa frågor...).

 

Vi var ute på vift, oklart var men det vara inte i LA i alla fall. När vi är ute på vift så söker sig mina blickar ofta mot ett kaffeställe, så också denna gång. Vi går in och skall beställa. Gentlemannamässig som man är (nåja) så skall jag fixa beställningen. Jag har snabbt bestämt mig för en kaffe och muffin. 

-Vad skall du ha fru Syd? ropar jag mot frun som tagit plats. - En kaffe och en megaton, svarar fru Syd.

Jag vänder mig och skall beställa men har redan glömt ..... - Fru Syd, vad var det du skulle ha?

- En megaton! 

Jag tittar i konditoridisken om jag  kan upptäcka en,.......glömt namnet igen!!

 

Det här upprepas ett ANTAL gånger, och jag hör halvvaken att fru Syd säger att; sluta tjata om den där megatonen och sov istället! - Vad är en megaton? - Jag vet inte, säger fru Syd, sov nu!

 

Steget från Megaton till hundvakt är inte långt..... och dit beger jag mig direkt efter fiket. Vi fick aldrig någon megaton... Jag skall vara hundvakt, riktiga matte behöver hjälp. Jag är väldigt snäll mot hundarna.... eller inte, för jag bär runt dem överallt, de ligger konstant på mig, i min famn eller så bär jag runt på dem. De är inte alldeles lätta heller måste jag erkänna.

 

Så småningom dyker matte upp, iklädd fotriktig morgonrock och ger tydliga instruktioner

- Nej, du behöver inte BÄRA runt dem hela tiden, det räcker om du tittar till dem.

-Jaha, säger jag och hittar ett par timmars lugnare sömn.

 

Vad är då en megaton? Ett okänt bakverk? Hälsokost? Aldrig hört talas om det men enligt Wikipedia så är det en TNT-ekvivalent:

 

 

Just ja!...... att man inte tänkte på det! Undrar vad fru Syd tänkte på när hon absolut skulle ha en megaton till kaffet?  Det är ju inte var dag, tack och lov...

Det har nu gått dryga två veckor sedan operationen och jag läser i skriften jag fick säger Syd.

- Yes, kanske blivit lite för mycket till och med. Fått lite mer ont. Skidorna får vänta..

 

- Stämmer, och utmanande. Får riktiga vågdalar då tröttheten är lika påtaglig om efter ett Vasalopp på 3,24 (cirka)

 

- Aha, det är därför, säger Syd

 

-Fryspåse 3 liter eller en gammal påse från Skogaholmslimpa fungerar utmärkt. Tejpas ordentligt! Ta gärna bort prislappen innan.

 

Ja det finns en hel del att förhålla sig till och acceptera. Börjat trappa ner smärtstillande som sagt och då har nätterna blivit lugnare men kanske inte roligare. 

 

 

-Sä är det säger Syd som sover i tvåtimmarspass. Tar en kryckpromenad..lägger sig och funderar ett tag  och sover ett par timmar igen, tar en kryckpromenad igen osv.

Drömmarna har minskat i omfattning.

I och för sig har jag varit på olika hålla i världen de senaste nätterna, smugglat cyklar i Holland, trädgårdsfest i Spanien till och med varit i Ljusnarsberg på dans.

Gjort både det ena och det andra men inte lika klara minnen av drömmarna.efter att jag slutat med morfin.

 

Dags för vila en stund innan handbollen börjar. Skall försöka övertyga fru Syd om att kolla på filmen French Connection ikväll. Det platsar snart i Antikrundan så det kanske den sostnämnda vi får kolla på istället...

 

 

Det har varit lugnt ett par nätter men i natt var det väldigt stökigt igen, både i Borlänge och Grängesberg.

 

Det började med att Syd skulle köpa en hamburgare på Max i Borlänge. Det måste finnas två Max i Borlänge för den här restaurangen låg väldigt avskilt i ett industriområde som liknande Norra Backa innan IKEA:s etablering omformade hela området.

 

Hur som helst så kom jag åkandes, parkerar bilen precis utanför Max men tänkte att här kan jag nog inte stå utan flyttar bilen och parkerar 25-30 meter bort på en, som jag tyckte, lämplig plats. Går sedan in på Max där en kund får sin hamburgare. Jag är ensam kvar men hamburgermannen får telefon och tar emot, som jag uppfattar det,  en telefonbeställning. Ytterligare en Maxperson dyker upp utan att bry sig om mig. Ny kund kommer in går fram och får beställa direkt. Va? 

Ytterligare en kund kommer in och får beställa direkt och då frågar Syd: Varför kan de här personerna gå före hela tiden och beställa?

- Vi tar ingen beställning av dig för du har parkerat bilen på fel ställe!, blir svaret.

 

Syd blir uppriktigt förbannad och säger: Kunde du inte sagt det direkt då jag kom in,  alternativt, tagit min beställning och bett mig flytta bilen under tiden,  alternativt tagit min beställning och sagt att nästa gång får du parkera rätt??? Riktigt förbannad är jag! - Nej du får inte beställa någon hamburgare! 

 

Då blir jag ännu mer arg och säger att nu skall jag omgående starta en facebookkampanj. Ni bedriver ju strukturell diskriminering!! Jag vet att Max-ledning inte står för detta! Åldersrasism!  (Måste hänga ihop med någon åldersnojja - att inte ens få beställa en hamburgare)

Så går jag därifrån utan burgare för att i nästa stund dyka upp vid Kyrksviksbadet där jag kommit på en ny träningsmetod (som ni kan ni testa i sommar). 

 

Jag har plastplattor fastsatta på armarna med en relativt stor svamp under. Man går ut i vattnet tills vattnet når axelhöjd sedan sträcker ni ut armarna för att därefter snabbt dra dem neråt mot respektive höft och så upp igen och så ner igen. (Antagligen beroende på att jag igår kväll funderade på om jag kunde börja träna med mina band som jag fick i julklapp). Så där håller Syd på och blir rätt snabbt väldigt trött och bestämmer sig för att simma i land. Upptäcker dock att simningen inte går framåt utan bakåt p g a att jag är så trött i armarna. Följer strömmen och landar på andra sidan Norra Hörken där jag efter mycken möda tar mig i land i något stenigt buskage.

 

Konstaterar att nu måste jag gå en knapp mil tillbaka, i badbyxor på en grusväg.

 

Det dröjer dock inte länge förrän en arbetskamrat med make dyker upp, de har sommarstuga i trakten och följer med på min promenad. Vi går en bit och sedan säger de att; "här har G sin sommarstuga, vi kan gå in där och få något att dricka". Vi kommer dit och G känner ju igen mig men sambon vet inte vem jag är och jag presenterar mig som att "G och jag spelade fotboll ihop". 

Jaha säger sambon då skall du förstås ha brännvin!? Nej säger jag, det tänkte jag kanske inte!

Jo säger sambon så fort det kommer någon gammal fotbollskompis hit så skall det serveras brännvin.

 

-Ja, säger jag,  om det är S eller T som kommer så förstår jag men inte jag, har du inget annat? 

Sambon hänvisar till kylskåpet som jag öppnar och ser att den är fylld med julskinkor! (Säkert för att jag åt misstänkt skinka kvällen innan).

Va? Varför har du så har mycket skinka i kylskåpet?

 

Och då ger sambon en fullt natutligt förklaring:

Jo jag jobbar som bokrecensent på Sverige Radio och jag får betalt i julskinkor!

 

Då hade drömmen nått ett stadium där fru Syd tyckte att det räckte, puffade på mig  och frågade vad jag hade emot Finnäset? - Inte Finnäset, det är Friluftsfrämjandet jag pratar om svarar Syd och sover sedan "lugnt" vidare.

 

 

Normalt tar jag inte många medicinprodukter under ett år. Nu är det 13 tabletter om dagen, värk- inflammationshämmande, förebyggande för blod och mage och extra smärta. Men nu har jag trappet ner till 11 tabletter.... Lugnare om nätterna- åtminstone lite. Men fortfarande många spännande äventyr.

 

Solen är framme idag, kanske dags för kryckpromenad utomhus men jag får lyssna till sjuksköterskans skarpa uppmaning, hon följde upp status i veckan;: Nu pratar vi inte några kilometerpromenader!! Hör du det?

Tyvärr är det isgata nu efter mildvädret... Men dubbar finns på kryckorna. Får hugga i dem i isen och låtsas att man bestiger en glaciär. Vi får testa lite...

 

Tur att det är mycket sport att titta på. Kallas comeback efter sjukdom kan vi kalla lyckad. Starkt. Nu är norskarna tillbaka vilket innebär att min favorit Diggins får tuffare att vinna.

 

Fru Syd försöker övertyga mig om att Cheltenham v/s Manchester City FA-cupen skall ersättas av "Fångarna på fortet", nej det var "Stjärnorna på slottet" som kommer upp. "Nog står du ut en timme" säger fru Syd. Ja visst säger jag glatt!

 

Väldigt ovan med att hålla mig stilla, säger Syd. Men jag har i alla fall kommit i läs-mood, Läst ut "Vardagar 3" av Lundell - mycket bra! "Familjen" har jag nämnt tidigare-  mycket bra! Så har jag läst en Ranelid; "Bill Nilssons sista vita skjorta" - nej inte min stil och så nu Klas Östergrens Renegater- mycket bra.

 

Lyssnar gör jag dock för lite men en spännande skiva dök upp för några dagar sedan. Ni skall få ett smakprov..Och nog såg Keith lite piggare ut då, 1988, det gjorde vi kanske allihop.